och de vise männen ville sc den nyfödde konungen Christus och hemburo honom offer. (Stundom är stjerngossarnes antal ända till tolf, och då är Herodes vanligen svartmålad i ansigtet och försedd med långt hängande skägg.) Sedan framvisas Judas, hvilken å de öfriges vägnar begär hvarjehanda såsom bröd, bränvin, mat och förnämligast ljus till stjernan. Då något dylikt blifver honom gifvet, eller hans pung blifvit riktad med något mynt, sjunges: Hafven tack; hafven tack för er redelige skänk, Er skänk skall vara af Gudi betänkt. Si så hafven j nu en lycklig god Jul, God natt, god natt!v Den om Julen flerstädes hös oss brukliga barnkomedien med Rupert knekt och Kinkeljes är äfven en qvarlemning af medeltidens bibeldramatik. Om Julafton inkommer nemhgen Rupert knekt (för hvilken man långt förut skrämt barnen, då de varit olydige), gemenligen utstyrd på något afskräckande sätt, med ett ris 1 handen och hufvudet betäckt med en gråpappersmössa i form af en sockertopp. Han håller med barnen en allvarsam räfst för deras förseelser, dem han till punkt och pricka känner och dem han äfven vet att sorgfälligt upprepa under hot och strängt tilltal. När han är nära att bortföra de förskrämda barnen, inträder i rättan tid den milde, hvitklädde Kinkeljes, som väl i början blir vred öfver de minga odygderna och vill gå sin väg; men slutligen blidkas, tar barnen under sitt beskydd, och under förbehåll att de i framtiden rätta sig, bortkör Rupert knekt och begåfvar de glada barnen med hvarjehanda små skänker. i Rupert knekt är i grunden ingen annan än den i dessa bibeldramer ofta uppträdande onde anden, men lärer fått sin särskilda traditionella egenskap af en viss engelsk ädling, Rubertus Knight, hvilken såsom baneman : åt helgonet S:t Thomas af Canterbury, öfvergått i föreställningen såsom ett slags buse; och Kinkeljes eller Kinkenjes är