FINANSFRÅGAN. Då BankoUtskottets betänkande om banken: lånerörelse nu å nyo snart till Stånden inkommer, såsom läsaren finner af en notis på ett annat ställe i bladet, kan det ej vara ur vägen att i tid åter fästa uppmärksamheten på detta vigtiga ärende. Vi hafva härtill en ökad anledning då tillfälle med detsamma erbjuder sig, att fö anmäla en i bokhandeln utkommen brochyr, med titeln: Bihang till skriften: en blick på handeln och penninrgeställningen i Sverige; tryckt i Lund. Om det vid all lagstiftning är af vigt, att mar på förhand kan göra sig reda för de första grunder, eller så att säga, naturlagar, som bestämma rörelsen 1 det moraliska, likasom det materiell: lifvets sfer, så är detta kanske framför allt nödigt i finansläran, der man så lätt kan misstag: sig om de rätta orsakerna till vissa förhander varande verkningar i affärslifvet. Ett bevis på att sådana misstag ofta ske, ha man ständigt deruti, att lagstiftande församlingai tro sig med vissa konstlade positiva åtgärder kunna uträtta, hvad som endast kan utveckla sig w sakernas naturliga gång eller inre nödvändighet och isynnerhet träffas lätt en sådan förvillelse der hvarest en sedelutgifvande statsbank finnes, eme dan de maktägande och oansvarige principalern lätt komma i frestelse att tro sig kunna genon några penndrag och reglementariska föreskrifte: skapa verkliga nya tillgångar och ny kredit, de: lagstiftningens åliggande egentligen endast borde vara att underlätta omsättningen af dem som re: dan finnas, för att göra dem fruktbärande. Den ofvannämnda brochyren innehåller i dett: hänseende några betraktelser rörande dels orsa kerna till de fenomener, som visat sig med sill rets utströmmande ur riksbanken, och hvilka slutsatser deraf böra dragas, dels om det rätt: ändamålet med privatbankers funktioner samt ut sigterna och vilkoren för att kunna få inrike: vexlar i omlopp, hvilket så helt och hållet öf verensstämmer med våra åsigter, och tillika ä framstäldt på ett så nätt, klart och öfvertygandt sätt, att vi ej kunna neka oss nöjet att fästa lä sarens uppmärksamhet på nämnde brochyr, me: delst upptagande af följande stycke från pag. 353 till 68, och vi äro förvissade att hvarje läsarc skall med intresse taga kännedom deraf: När vår Bank anfäktas för silfver, så är de endast i följd af våra utrikes vexeloch handels: förhållanden, d. v. s. när det är större vinst at! för utländska liqvider utsända silfver än andr: varor och vexlar. En sådan epok har hos os: varit för handen, och vi ha sett Bankens silfvei vandra ut dels i öfverensstämmelse med lagar som äro gällande för hela den handlande verlden, dels ock till följd af åtskilliga särskildt till stötande omständigheter, hvilka vi i det föregå ende sökt utreda. Nu är alltså frågan, om det är sannolikt, at Banken, under vår utrikes handels vanliga ocI