FINANSFRÅGAN.
Då BankoUtskottets betänkande om banken:
lånerörelse nu å nyo snart till Stånden inkom-
mer, såsom läsaren finner af en notis på ett an-
nat ställe i bladet, kan det ej vara ur vägen att
i tid åter fästa uppmärksamheten på detta vig-
tiga ärende. Vi hafva härtill en ökad anledning
då tillfälle med detsamma erbjuder sig, att fö
anmäla en i bokhandeln utkommen brochyr, med
titeln: Bihang till skriften: en blick på han-
deln och penninrgeställningen i Sverige; tryckt
i Lund.
Om det vid all lagstiftning är af vigt, att mar
på förhand kan göra sig reda för de första grun-
der, eller så att säga, naturlagar, som bestämma
rörelsen 1 det moraliska, likasom det materiell:
lifvets sfer, så är detta kanske framför allt nö-
digt i finansläran, der man så lätt kan misstag:
sig om de rätta orsakerna till vissa förhander
varande verkningar i affärslifvet.
Ett bevis på att sådana misstag ofta ske, ha
man ständigt deruti, att lagstiftande församlingai
tro sig med vissa konstlade positiva åtgärder kun-
na uträtta, hvad som endast kan utveckla sig w
sakernas naturliga gång eller inre nödvändighet
och isynnerhet träffas lätt en sådan förvillelse der
hvarest en sedelutgifvande statsbank finnes, eme
dan de maktägande och oansvarige principalern
lätt komma i frestelse att tro sig kunna genon
några penndrag och reglementariska föreskrifte:
skapa verkliga nya tillgångar och ny kredit, de:
lagstiftningens åliggande egentligen endast borde
vara att underlätta omsättningen af dem som re:
dan finnas, för att göra dem fruktbärande.
Den ofvannämnda brochyren innehåller i dett:
hänseende några betraktelser rörande dels orsa
kerna till de fenomener, som visat sig med sill
rets utströmmande ur riksbanken, och hvilka
slutsatser deraf böra dragas, dels om det rätt:
ändamålet med privatbankers funktioner samt ut
sigterna och vilkoren för att kunna få inrike:
vexlar i omlopp, hvilket så helt och hållet öf
verensstämmer med våra åsigter, och tillika ä
framstäldt på ett så nätt, klart och öfvertygandt
sätt, att vi ej kunna neka oss nöjet att fästa lä
sarens uppmärksamhet på nämnde brochyr, me:
delst upptagande af följande stycke från pag. 353
till 68, och vi äro förvissade att hvarje läsarc
skall med intresse taga kännedom deraf:
När vår Bank anfäktas för silfver, så är de
endast i följd af våra utrikes vexel- och handels:
förhållanden, d. v. s. när det är större vinst at!
för utländska liqvider utsända silfver än andr:
varor och vexlar. En sådan epok har hos os:
varit för handen, och vi ha sett Bankens silfvei
vandra ut dels i öfverensstämmelse med lagar
som äro gällande för hela den handlande verl-
den, dels ock till följd af åtskilliga särskildt till
stötande omständigheter, hvilka vi i det föregå
ende sökt utreda.
Nu är alltså frågan, om det är sannolikt, at
Banken, under vår utrikes handels vanliga ocI