—— EN — Winterbladet yttrade, med anledning af den sednast förevarande frågan hos Adeln om den Hartmansdorffska protesten mot de tre Ståndens beslut om arfsrätten, innan diskussionen ännu förevarit, följande betraktelser, som icke gensades af det påföljande beslutet: Längesedan är anmärkt, att adelen vid denna riksdag, för första gången på ett halft sckel, åter framträdt i sin genuina skepnad, med sina anborna anspråk och blods-fantasier lika kompletta och ohöljda, som i de gamla goda tiderna. Nationen hade nästan glömt, att adelen var något annat än en samling af personer, som händelsevis ägde rättighet till en egen del af representationen och ett slags traditionella anspråk på högre embeten, men för öfrigt var såsom andra menniskor; och vid de enda tillfällen, då adelen ägde offentligen uppträda säsom adel, eller vid riksdagarna, hade han behandlat sakerna, åtminstone skenhart, endast med fästadt afseende på deras vigt för det allmänna. ofta ganska liberalt och högsint.