—— EN
— Winterbladet yttrade, med anledning af den
sednast förevarande frågan hos Adeln om den
Hartmansdorffska protesten mot de tre Ståndens
beslut om arfsrätten, innan diskussionen ännu fö-
revarit, följande betraktelser, som icke gensades af
det påföljande beslutet:
Längesedan är anmärkt, att adelen vid denna riks-
dag, för första gången på ett halft sckel, åter fram-
trädt i sin genuina skepnad, med sina anborna an-
språk och blods-fantasier lika kompletta och ohöljda,
som i de gamla goda tiderna. Nationen hade nästan
glömt, att adelen var något annat än en samling af
personer, som händelsevis ägde rättighet till en egen
del af representationen och ett slags traditionella an-
språk på högre embeten, men för öfrigt var såsom
andra menniskor; och vid de enda tillfällen, då ade-
len ägde offentligen uppträda säsom adel, eller vid
riksdagarna, hade han behandlat sakerna, åtminstone
skenhart, endast med fästadt afseende på deras vigt
för det allmänna. ofta ganska liberalt och högsint.