Man ser ännu i våra trefliga landsbygder samma
långa förberedelser till denna helg, som äldre
handlingar omtala hos våra hedniska förfäder.
Ofta väljes redan på åkern den säd, hvaraf jul-
ölet och julbrödet skola beredas, och redan i Au-
gusti tänker bygdens ungdom på sina julnötter
och sina juläpplen. Knappt är November inne,
förrän alla göromål börja hänföra sig tll julenz
allt tager namn och bestämmelse af henne, och
allt måste genom någon utmärktare egenskap svara.
deremot — ända till julveden och julfodret. Ju-
len är hos oss på en gång en stor religiös och
en stor nationel högtid, en folkfest i detta ords
högsta bemärkelse, som kunde göras ännu mera
nationel och inflytelserik, om man allvarsamt
vore betänkt derpå. Den långa krets af mång-
faldiga och mödosamma arbeten, hvarigenom årets
gröda framkallas, inbergas och förädlas, är Nu ger
nomlupen, hvilans och njutningens ögonblick haf-
va inträdt; behofven och bekymren äro — åt-
minstone för någon tid — aflägsnade; med ett
ord, det tillstånd af sinnesfrid och lycksalighets-
känsla, det poetiska lif har infunnit sig, hvarun-
der endast menniskans ädlare krafter kunna väc-
kas, stärkas och utveckla sig; — men, ack, det
har infunnit sig blott på ett kort besök. Det lem--
nar snart rum för det gamla vanliga krigstill-
ståndet emot en hård natur och tryckande be-
hof, hvilket sedermera till nästa julhelg fortfar.
Må man då skynda att begagna detta korta stil-
lestånd till sin familjs, till sina vänners och under-
hafvandes lycka och moraliska förädling! Må jul-
högtiden isynnerhet för ungdomen göras så glad
och kärkommen som någonsin är möjligt! Må
den för ungdomen ännu få realisera paradiset
på jorden! Snart ; alltför snart, Jagas ungdomen
af tidens oblidkelige engel derifrån. Snart fal-
ler för dess huggande svärd alla de blommor,
som nu prunka der i en magisk glans, som nu
sprida der så många och så rika vällukter; snart,
ack alltför snart, står detta paradis tomt och öde,