galagda framstegen merendels öfverträffat de närva-
rande åhörarnes väntan.
Inköpet af de böcker, som föreståndaren behagat
utgifva, har ej bordt vara särdeles betungande, enär
dessa böcker ej ännu finnas till i verkligheten; lär-
lingarne få deremot afskrifva smärre uppsatser i eko-
nomiska ämnen, hvarigenom nyttig hjelpreda för min-
net och skriföfning befordras.
Om med blomsterodling menas odling af artificiela
fodervexter och de inhemska grässlagens kännedom,
då äro visserligen åtskillige af lärlingarne blomster-
konstnärer nog, för att kunna vägleda både sig sjelf-
va och andra, som äro i detta ämne okunnige.
Och skulle jag tro, att en sådan kännedom borde
af hvar och en, som berömmer sig af att följa med
tiden, snarare värderas och uppmuntras, än under-
kännas, belst sedan insedt blifvit, att vårt åkerbruk
högeligen tarfvar ett ökadt stöd af ladugårdsskötseln,
och att denna sednare äter måste hvila på en för-
bättrad ängskultur.
Då min uppmärksamhet endast följt personalen vid
Degeberg, så länge den tillhört stället, är jag ej i
tillfälle att positift bestrida påståendet om lärlingar-
nes allmännare oduglighet, sedan de derifrån utgått.
Domen torde dock vara föga betänkt, och föga värd
någon närmare undersökning: den liknar hvarje an-
nat tilltag att skära allt öfver en kam i yredesmod.
Att någon rättarelärling, som ätnöjer sig med bröd
och sådana födoämnen, hvilka på svenska äro kända
under namn af husmanskost, fått lära sig svälta på
Degeberg, är, höfligast sagdt, ren osanning; och be-
visar en dylik insinuation tillförlitligheten af upp-
gifter, grundade på sqvaller, — en källa, den man
inom offentliga diskussionens område borde saklöst
kunna lemna obegagnad.
Det har blifvit sagdt: att Degebergs institut mMyc-
ket tiknade en vanlig qvacksalvare, som är mycket
påhelsad a! aflägse boende personer, men i hemor-
ten anses af noll och intet värde, samt all ing.n
är profet i sitt eget land.
Att i hemorten, så väl som annorstädes, olika tan-
kar kunna råda om gagneligheten af en inrättning,
hvars resultater ej synas, och, enligt sakens natur,
ej kunna synas för dagen, samt att anspråken på
denna inrättning äfven här kunna vara olika ste-
grade och uttalade: det är ganska möjligt, och jag
tror mig äfven känna något härom; men hvad jag
derjemte känner, är att stränghet i dom och i an-
språk merendels är åtföljd af ringa eller föga annan
bekantskap med sak, än den lösliga, jag tiliförene
noterat, och hvarigenorh sägner och prat bättre blifva
befordrade, än det sanna omdömet; och vill man
verkligen ett sådant, så saknas ej för dettas ernåen-
de värdiga utvägar och källor.
Att föreståndaren för Degebergs landtbruks-insti-
tut, är Nonnen, ej vore någon profet i sitt eget
land, innefattar, i min tanka, en förebråcelse, rigtad
mera emot det sednare, än den förre; ty otvifvelak-
tigt förenas hos Hr Nonnen tillräckligt både af kun-
skaper och välvilja, för att han i sin väg kan vara
landet till mycken nytta; men huru befogad denna
förebråelse är, skönjes bland annat bäst deraf, att
många förbättringar i redskap och arbetsmethod cf-
ter mönster från Degceberg, blifvit flerestädes i orten
antagna och bibehållna; samt att man med synbart
intresse omfattat sammankiomsterna i den underafdei-
ning af länets hushållnings-sällskap , hvars förhand-
lingar ledas af Hr Nonnen.
Jag beklagar, att den replik, jag nu tillåtit mig,
måst vändas emot yttranden, till en del fällda af
personligheter, åt hvilkas politiska karakter jag i öf-
rigt skänkt min högaktning; men sanningens rätt
utkräfver sin gärd, obetingadt och utan alla af-
seenden.
Beträffande slutligen hvad en viss talare yttrat om
anslagets ändamäl, att upphjelpa den enskilde man-
nens affärer, sä bör man endast med tystnad — en
tystnad uttrycksfullare än ord — besvara ej mindrq
sjelfva insinuationen, än all derbredvid pösande öm
kelighet. Såtenäs den 28 Jan. 4843.
L. W. Kylberg,
kapten.
rna
Dartolcor. tt: det i gårdagsbladet införda för