galagda framstegen merendels öfverträffat de närvarande åhörarnes väntan. Inköpet af de böcker, som föreståndaren behagat utgifva, har ej bordt vara särdeles betungande, enär dessa böcker ej ännu finnas till i verkligheten; lärlingarne få deremot afskrifva smärre uppsatser i ekonomiska ämnen, hvarigenom nyttig hjelpreda för minnet och skriföfning befordras. Om med blomsterodling menas odling af artificiela fodervexter och de inhemska grässlagens kännedom, då äro visserligen åtskillige af lärlingarne blomsterkonstnärer nog, för att kunna vägleda både sig sjelfva och andra, som äro i detta ämne okunnige. Och skulle jag tro, att en sådan kännedom borde af hvar och en, som berömmer sig af att följa med tiden, snarare värderas och uppmuntras, än underkännas, belst sedan insedt blifvit, att vårt åkerbruk högeligen tarfvar ett ökadt stöd af ladugårdsskötseln, och att denna sednare äter måste hvila på en förbättrad ängskultur. Då min uppmärksamhet endast följt personalen vid Degeberg, så länge den tillhört stället, är jag ej i tillfälle att positift bestrida påståendet om lärlingarnes allmännare oduglighet, sedan de derifrån utgått. Domen torde dock vara föga betänkt, och föga värd någon närmare undersökning: den liknar hvarje annat tilltag att skära allt öfver en kam i yredesmod. Att någon rättarelärling, som ätnöjer sig med bröd och sådana födoämnen, hvilka på svenska äro kända under namn af husmanskost, fått lära sig svälta på Degeberg, är, höfligast sagdt, ren osanning; och bevisar en dylik insinuation tillförlitligheten af uppgifter, grundade på sqvaller, — en källa, den man inom offentliga diskussionens område borde saklöst kunna lemna obegagnad. Det har blifvit sagdt: att Degebergs institut mMycket tiknade en vanlig qvacksalvare, som är mycket påhelsad a! aflägse boende personer, men i hemorten anses af noll och intet värde, samt all ing.n är profet i sitt eget land. Att i hemorten, så väl som annorstädes, olika tankar kunna råda om gagneligheten af en inrättning, hvars resultater ej synas, och, enligt sakens natur, ej kunna synas för dagen, samt att anspråken på denna inrättning äfven här kunna vara olika stegrade och uttalade: det är ganska möjligt, och jag tror mig äfven känna något härom; men hvad jag derjemte känner, är att stränghet i dom och i anspråk merendels är åtföljd af ringa eller föga annan bekantskap med sak, än den lösliga, jag tiliförene noterat, och hvarigenorh sägner och prat bättre blifva befordrade, än det sanna omdömet; och vill man verkligen ett sådant, så saknas ej för dettas ernående värdiga utvägar och källor. Att föreståndaren för Degebergs landtbruks-institut, är Nonnen, ej vore någon profet i sitt eget land, innefattar, i min tanka, en förebråcelse, rigtad mera emot det sednare, än den förre; ty otvifvelaktigt förenas hos Hr Nonnen tillräckligt både af kunskaper och välvilja, för att han i sin väg kan vara landet till mycken nytta; men huru befogad denna förebråelse är, skönjes bland annat bäst deraf, att många förbättringar i redskap och arbetsmethod cfter mönster från Degceberg, blifvit flerestädes i orten antagna och bibehållna; samt att man med synbart intresse omfattat sammankiomsterna i den underafdeining af länets hushållnings-sällskap , hvars förhandlingar ledas af Hr Nonnen. Jag beklagar, att den replik, jag nu tillåtit mig, måst vändas emot yttranden, till en del fällda af personligheter, åt hvilkas politiska karakter jag i öfrigt skänkt min högaktning; men sanningens rätt utkräfver sin gärd, obetingadt och utan alla afseenden. Beträffande slutligen hvad en viss talare yttrat om anslagets ändamäl, att upphjelpa den enskilde mannens affärer, sä bör man endast med tystnad — en tystnad uttrycksfullare än ord — besvara ej mindrq sjelfva insinuationen, än all derbredvid pösande öm kelighet. Såtenäs den 28 Jan. 4843. L. W. Kylberg, kapten. rna Dartolcor. tt: det i gårdagsbladet införda för