Idess förädling genom införskrifvande af utländska
Imed säkerhet såsom goda kända boskapsstammar
Iblott behöfvas partiellt. Företaget vore då till
sin natur ett enskildt företag. Men om så icke
lär; om svenska boskapen tik sjelfva stammens
qualitet står så lågt, att den nödvändigt bör för-
bättras totalt och öfver hela landet, då måste ock
denna angelägenhet betraktas såsom en subventiv
åtgärd för hela riket, följaktligen vara lika för-
tjent al regeringens och ständernas åtanke, som
många andra, hvilka den ekonomiska administra-
Itionen behandlar.
Utan att komma någons öfvertygelse i vägen.
kunne vi dock med säkerhet yttra den förmodan,
att ingen såväl ibland ständernas egna medlem-
mar, som utanför riksdagen, ej medgifver frågans
vigt och intresset af att taga närmare kännedom
om ämnet. Redan för tre år sedan inkom Landt-
bruksakademien med infordradt utlåtande till
Kongl. Maj:t om ,införskrifning af utländsk
Race-boskap och inrättande af Stam-Holländerier.
Häruti redogöres för, hvilka utländska racer skulle
vara bäst tjenliga för Sveriges lokalförhållanden,
nemligen a) för trakter hvarest djuren hafva rik
tillgång på föda: Yorkshire Korthornsboskap, b)
för trakter med rika, naturliga beten, eller der
svagare beten kunna understödjas med något grön-
foder: Ayrshire-racen från Skottland; samt c)
för trakter med magra beten och ingen grönfo-
dring: Pembrokeshire-racen från Wales. Såsom
grundsatts yttrar akademien: att de införskrifna
stammarne ej böra vid ankomsten skingras eller
fördelas på många händer, utan tvertom samman-
hållas i Stam-Holländerier af minst 20 djur,
emedan i en mindre stam ett behörigt urval af
afvelsdjur blir omöjligt.
Framför akademiens yttrande har Hr Nath-
horst, akademiens sekreterare, fogat en afhandling,
som med mycken klarhet och bestämdhet utre-
der ämnet, hvarefter Hr N. nu till allmänhetens
tjenst utgilfvit alltsammans af trycket. Hvar och
en, som saken rörer, står härför i stor förbin-
delse hos Hr N. — Författarens hufvudthema är,
att göra sina läsare uppmärksamma på åtskilliga
grundsattser, som af våra Jandthushållaäre bittills
tyckas vara för mycket förbisedda; såsom t. ex.
att i fråga om en Ko-ladugård ej blott göra af-
seende på Mjölkproduktionen, liksom vid ett Schä-
feri ej ensamt hafva Ullproduktionen till syfte-
mål, utan i besgedera lika mycket tänka på nöd-
vändigheten att hafva djur med benägenhet att
lätt gödas, så att Köllproduktionen slälles i full
jemnbredd med besörjandet af Mjölk- och Ull-
d:o, såvida man vill bereda sig största fördel och
högsta afkastning af sina djur. Detta lärer vil
också ingen neka. Men huru man skall komma
till resultatet af föreningen mellan dessa förut
såsom särskilda. af mången landthushållare ansedda
produktioner, är hvad Hr Nathhorst i sin skrift
ramställer ; och hvilken vi följaktligen lägga hvarje
rationell ekonom på hjertat, enär det ligger utom
vårt omfång att för egen del närmare bedöma den.,
Redaktionen har med nöje lemnat rum åt of-
vanstående artikel, och erkänner jemväl ganska
serna, att onv äfven ändamålet med det begärda
inslaget i och för stam-ho länderiers imrättande
cke skulle vinnas, så bör dock alltid någon frukt
leraf kunna uppstå. Dessutom äro författarens
yettaktelser om nödvändigheten af ladugårdssköt-
elns förbättring ovedersägliga. Imediertid är
letta en sak; en annan, huruvida icke samma an-
lag, som nu begäres till stam-holländerierna,
kulle verka ännu kraftigare, om det, åtminstone
ill en större del, användes på ett annat sält.
Jtan att betvifla, det boskapsracernas upphjelpande
r af stor vigt, är det nemligen tydligt, att en
ida längre tid skulle åteå, för att få utländska)
dla racer kringspridda i landet, isynnerhet bland
llmogen, som ej har mycket råd att köpa dyra
reatur, än att förbättra underhållet och skötseln
f de redan befintliga racerna, om tillräckligt verk-
amma medel kunde finnas och vidtagas, för att
ända allmogens håg och kunskap åt det hållet,
unt dymedelst åstadkomma en allmän öfverty-
else hos hvarje landtbo om den vigtiga sannin-
en, alt ett väl fodradt kreatur ger långt merals
ide mjölk och kött, än ett som står på svältkur. 1
För att vinna detta ändamål förekommer oss
et enklaste medlet vara just det, hvarmed manl
Storbritannien på ett så förvånande sätt bragt
pp racerna, nemligen täflan genom årliga expo-
tioner, som kunde ske i alla provinser inför de
rskilda hushålls-sällskaperna, och premier som
ervid utdelades till dem, som kunde uppvisa de
ickraste exemplaren. Dervid borde dock ovil-
ligen vara så tillställdt, att dessa premier borde
BN
DD TFN
D