förstås natt, mörker eller egentligen solbrist, hvilket fall. förklaringen är tydlig, i följd af hva vi här ofvan antydt ; och slutligen, enligt tredj och sista. förklaringsgrunden, skulle ordet jul C vara något annat än det nordiska öl, som egent ligen betyder fest, gille i allmänhet, och hvaron vi ännu erinras af ordet graföl, barnsöl, slot teröl m, fl. Enligt den sednast anförda af dess: förklaringsgrunder, hvilken synes oss antagligast skulle jul således betyda festen, och att den företrädesvis framför de öfriga högtiderna skulle fått denna benämning vore ett ytterligare bevis på dess stora betydelse i forntiden. Med kristendomens införande fick äfven juler en annan betydelse, och då våra förste kristne lärare, såsom vi veta, med all försigtighet måste så till väga, för att ej för mycket reta hednin5arne emot sig, nödgades de af folkets plägseder och vanor bibehålla hvad som ej stod i uppenbar strid mot kristendomens läror. Således, då nan vant sig att vid julhögtiden nödvändigt se ulgrisen, men dezne tillika alltför mycket erinrade om den hedniska betydelsen af julhögtiden och om Freibloten, fann man på den utväg att baka bröd i form af galtar och sedermera al anIra djur och att härmed pryda julbordet. Häral härleda sig troligen de ännu i dag hos oss brukiga julkusar, nissar, och nassarp. Man har gjort sig mycken möda att förklara inledningen till det uråldriga och ännu på vissa rter bibehållna bruket att julafton breda halm på gollfven. Troligt är, att detta bruk först med ristendomen uppkommit såsom en erinran al len halm, hvarpå den nyfödde Frälsaren erhöll itt första läger i. krubban i Bethlehem. Möjistvis är ock detta bruk mycket äldre och häreder sig likasom julgrisen från hedendomen. som det var åkerbruket man hade att tacka för stt beqvämare lif i allmänhet, men i synnerhet ör den välplägning, som man vid denna högtid unde bereda sig, är det ej osannolikt, att man