förstås natt, mörker eller egentligen solbrist,
hvilket fall. förklaringen är tydlig, i följd af hva
vi här ofvan antydt ; och slutligen, enligt tredj
och sista. förklaringsgrunden, skulle ordet jul C
vara något annat än det nordiska öl, som egent
ligen betyder fest, gille i allmänhet, och hvaron
vi ännu erinras af ordet graföl, barnsöl, slot
teröl m, fl. Enligt den sednast anförda af dess:
förklaringsgrunder, hvilken synes oss antagligast
skulle jul således betyda festen, och att den fö-
reträdesvis framför de öfriga högtiderna skulle
fått denna benämning vore ett ytterligare bevis
på dess stora betydelse i forntiden.
Med kristendomens införande fick äfven juler
en annan betydelse, och då våra förste kristne
lärare, såsom vi veta, med all försigtighet måste
så till väga, för att ej för mycket reta hednin-
5arne emot sig, nödgades de af folkets plägseder
och vanor bibehålla hvad som ej stod i uppen-
bar strid mot kristendomens läror. Således, då
nan vant sig att vid julhögtiden nödvändigt se
ulgrisen, men dezne tillika alltför mycket erin-
rade om den hedniska betydelsen af julhögtiden
och om Freibloten, fann man på den utväg att
baka bröd i form af galtar och sedermera al an-
Ira djur och att härmed pryda julbordet. Häral
härleda sig troligen de ännu i dag hos oss bruk-
iga julkusar, nissar, och nassarp.
Man har gjort sig mycken möda att förklara
inledningen till det uråldriga och ännu på vissa
rter bibehållna bruket att julafton breda halm
på gollfven. Troligt är, att detta bruk först med
ristendomen uppkommit såsom en erinran al
len halm, hvarpå den nyfödde Frälsaren erhöll
itt första läger i. krubban i Bethlehem. Möj-
istvis är ock detta bruk mycket äldre och här-
eder sig likasom julgrisen från hedendomen.
som det var åkerbruket man hade att tacka för
stt beqvämare lif i allmänhet, men i synnerhet
ör den välplägning, som man vid denna högtid
unde bereda sig, är det ej osannolikt, att man