bruket till hjelp; men då bedrifven likväl på e
högre och vida förnuftigare -sätt, än man hittil
vanligen hos oss (af öfvervägande tycke för åke
uppodling) skött densamma. Det är ej mind
än i tre hufvudsakliga omständigheter en rä
ordnad Ladugård i Sverge är vigtig; och vi våg
för dem påkalla våra läsares synnerliga uppmärl
samhet.
Den första är den enskilda omständigheten få
boskapsskötseln, att utgöra det oundgängliga ste
det för sjelfva Sädesproduktionen, emedan sver
ska åkerjorden, i allmänhet mager och i beh
al tillsattser för att göras fruktbarare, är det —
öfver hela riket räknadt — mera i när
varande tid än någonsin, sedan åkervidden så be
tydligen tillvuxit. Man inser utan svårighet vä
gerningen af att åkerjord blifvit upptagen till de
myckenhet, som skett (och vida mera behöfve
utan tvifvel ännu odlas, för att föda en tillt:
gande folkmängd). Men nu är perioden likvå
kommen, att man med lika stor drift måste g
till svenska Ladugårdens upprättande och sättan
de i fullgodt skick vid sidan af agrikulturer
såvida ej åkerafkastningen skall sänkas och för
falla, i brist på tillräcklig fertilisering. Härvi
är alldeles ieke nog, att tänka på sin boskap
förökande blott; utan är det — äfven ur syn
punkten att vinna gödningsämnen — lika, om e
ännu nödvändigare, att afse boskapens förbättrinr
till race, och dess ymniga underhåll genom godt
starkt och rikt foder; ty ett stort antal dåliga
magra, hungrande kreatur gifva hvad man bä
önskar vida mindre, än en boskap af godt sla;
och väl född, ehuru till numerären mindre.
Den andra omständigheten, hvarför Boskaps
skötseln nu måste tagas i betraktande, är vigter
af all deruti upprätta en ny och sjelfständi:
modernäring till i vårt land, då åkerbruket en
samt ej längre kan vara det så uteslutande, son
man hittills förstått det, enär sädespriserna, hurt
man än må ställa till, för framtiden kunna emot:
ses gå i fallande, och måste göra det, ju bättr
åkerbruket bedrifves. Då boskapsskötseln i det
ofvanför omtalade afseendet — såsom producen
af medel till jordkraftens förökande — blott var
alt betrakta såsom bisak, (ehuru en bisak af o-
undgänglig vigt), nemligen såsom ett stöd vid a-
grikulturens sida; så utgör den här tillika —
såsom kött-, mjölk-, ull- och Hud-producent —
en hufvudsak för sig. Men härvid är det ännu
angelägnare, än i första afseendet, att icke blott
tänka på boskapens förökande till antal, utan
fastmer på sjelfva racernas förbättring, och på
utfodringens höjande till en så rik och ymnig föda,
som ett godt kreatur fordrar för att göra allt det
skäl för sig, som det kan.
Den tredje omständigheten är vigten för ett
sådant land som Sverige, der den ojemförligt
största delen af jorden icke kan göras till åker,
utan att ändock derföre alltid tjena väl till bergs-
bruk behöfva nedläggas till skog, att då i stäl-
let inom sig upprätta ett yrke i stort och för-
träffligen skött, hvilket förmår draga all möjlig
fördel af sådana, på öfvergången mellan full od-
lingsbarhet och full vildhet varande marker. Af
sjelfva vårt lands natur hänvisas vi äfven till Bo-
skapsskötseln såsom Hufvudnäring, och ej blott
såsom stöd åt åkerbruket, ehuru vigtigt än detta
må vara. I Sverige är väl också Boskapsskötseln
ej att kalla en ny sak; den är tvertom urgam-
mal... Men hvarföre man nu på en tid sett sig
föranlåten alt komma så mycket till tals derom,
är den omständigheten, att, öfverhufvud taget,
under det sednare århundradet svenska Ladugår-
den och dess stora vigt blifvit likasom skjutna i
bakgrunden för landtmannens blick, sedan denna
alltför uteslutande blifvit rigtad på åkern ensam.
Om dessa tre förelöpande sattser äro sanna,
hvilket vi knappt tro någon betvifla, så inser hvar
och en skälet till den allmänna uppmärksamhet,
som blifvit väckt genom Kongl. Maj:ts till Rikets
Ständer aflåtna proposition om s. k. Stam-holUän-
lerters anläggande i riket; och hvilken proposi-
ion för närvarande befinner sig under -handlägg-
ning vid vederbörande Utskott. Det har aldrig
itgjort Aftonbladets grundsatts, att förorda stats-
verkets mellankomst för enskilda företag, eller
inderstöd af allmänna medel till upphjelpande af
ärskilda yrken. Men man måste icke samman-
Blanda saker, som med hvarann hafva intet att
kaffa. Svenska Boskapsskötseln är att betrakta
åsom en hela rikets affär, såvida man erkänner
jen verkligen utgöra en Modernäring, stående il
emnbredd med Akerbruket sjelf. Vore den re-
an i landet befintliga, svenska Boskapsracen i ocht
ör sig sielf and eller åtminctane hialnbke 3 kryndetl