nn
JULEN HOS VÅRA FÖRFÄDER OCH VÅRA
JULSEDERS HÄRLEDANDE FRÅN DEN
HEDNISKA ELLER KATOLSKA JULEN.
Julhögtiden i Norden räknar sin ålder ända
från den dunkla hedendomen och var ibland dess
högtider den förnämsta. Den hade för våra för-
fäder en så stor helighet, att de icke allenast
sjelfva julafton (jol-apton) utan äfven de fyra näst-
föregående dagarne afhöllo sig från all annan sys-
selsättning än den, som fordrades för tillredel-
serna af offren, högtidsmaten och andra anstalter.
Hvad som härvid intog första rummet var onek-
ligen julgrisen (jola-galten). En sådan infördes
julafton t. o. m. i sjelfva konungens sal och ko-
nungen tillika med hans hoffolk gjorde, under det
de lade händerna på galtens rygg, löften att ut-
föra vissa bragder, hvilka löften de vanligen med
ed bekräftade.
För att kunna upplysa hvarföre svinkreaturcet
— det osnyggaste och vämjeligaste af alla våra
husdjur — skulle för julhögtiden ega en så be-
tydlig vist, är nödvändigt att för våra läsare först
förklara sjelfva betydeisen afden hedniska, af våra
förfäder med så mycken högtidlighet firade julen
Det är af historien troligen för de flesta af vård
läsare bekant, att af våra hedniska förfäder un
der högvintern tvenne större fester firades, nem-
ligen en vid årets slut under vintersolståndet
bvilken tog sin början med den så kallade Hök:
natten, och en i början af Februari månad. Der
förra af dessa hade till föremål att tacka gudar
ne för den gröda de skänkt jorden, dels ock föl
dagarnes nu förestående förlängning och solen
- . . o oa
närmande till jordens nordligare del. Denna hög
tid var den egentliga julhögtiden och firades 1ck:
allenast af Odens dyrkare, utan äfven af de gam
1e Grekerne, som kallade den Chronia, och a
Romarne, som benämnde den Saturnalia. Julgri
sen, som bärvid hos Odens dyrkare måste finna:
på julbordet, Var onekligen ej mindre en bild a