nn JULEN HOS VÅRA FÖRFÄDER OCH VÅRA JULSEDERS HÄRLEDANDE FRÅN DEN HEDNISKA ELLER KATOLSKA JULEN. Julhögtiden i Norden räknar sin ålder ända från den dunkla hedendomen och var ibland dess högtider den förnämsta. Den hade för våra förfäder en så stor helighet, att de icke allenast sjelfva julafton (jol-apton) utan äfven de fyra nästföregående dagarne afhöllo sig från all annan sysselsättning än den, som fordrades för tillredelserna af offren, högtidsmaten och andra anstalter. Hvad som härvid intog första rummet var onekligen julgrisen (jola-galten). En sådan infördes julafton t. o. m. i sjelfva konungens sal och konungen tillika med hans hoffolk gjorde, under det de lade händerna på galtens rygg, löften att utföra vissa bragder, hvilka löften de vanligen med ed bekräftade. För att kunna upplysa hvarföre svinkreaturcet — det osnyggaste och vämjeligaste af alla våra husdjur — skulle för julhögtiden ega en så betydlig vist, är nödvändigt att för våra läsare först förklara sjelfva betydeisen afden hedniska, af våra förfäder med så mycken högtidlighet firade julen Det är af historien troligen för de flesta af vård läsare bekant, att af våra hedniska förfäder un der högvintern tvenne större fester firades, nemligen en vid årets slut under vintersolståndet bvilken tog sin början med den så kallade Hök: natten, och en i början af Februari månad. Der förra af dessa hade till föremål att tacka gudar ne för den gröda de skänkt jorden, dels ock föl dagarnes nu förestående förlängning och solen . . o oa närmande till jordens nordligare del. Denna hög tid var den egentliga julhögtiden och firades 1ck: allenast af Odens dyrkare, utan äfven af de gam 1e Grekerne, som kallade den Chronia, och a Romarne, som benämnde den Saturnalia. Julgri sen, som bärvid hos Odens dyrkare måste finna: på julbordet, Var onekligen ej mindre en bild a