1 dISCChHaCc på RUSHaHDSCIN INCA STALCIHS IMCUCI
eller rätt enligt med grundlagens anda.
Grundlagen förutsätter att Rikets Ständer skola
ppröfva statsverketsbehof och, sedan detta skett
och bevillningen är åtagen, fastställa, hur usärskilda
summor deraf skola till särskilda ändamål an-
vändas., Naturligtvis är afsigten med föreskriften
om denna fördelning ingen annan, än att förmå
folkombuden att ingå i noggrann pröfning af hvarje
uppgifvet statsbehof och sålunda öfvertyga sig att
det är ett verkligt, d. v.s. ett allmänt och icke ett
enskildt behof, att det är så stort som det upp-
gifvits m. m. Men om denna pröfning är nöd-
vändig i fråga om anslag till det egentliga stats-
verket, så måste det väl äfven vara lika angeläget
i afseende på föremål, som gå fill mera enskilda
behof, för att åtminstone kunna urskilja att icke det,
som lemnas, till en del eller helt och hållet blir en
I present åt enskilda, hvilket det strider mot samhäl-
lets grundsats att lemna för andra tillfällen, än då
stora olyckor öfvergått hela menigheter eller med-
len användas till nya vigtiga kommunikationers
öppnande, hvaraf ven större del af befolkningen
drager fördel, 0. s. Vv,
Hvem kan väl för exempel på förhand upp-
gifva om en dikning eller vattenaftappning i den
eller den provinsen rätteligen bör bekostas af
staten eller den enskilde, om lån eller anslag
dertill bör lemnas, 0. s. v.
Det måste visserligen, erkännas, att en repre-
sentantförsamling vid sådana pröfningar är gan-
ska utsatt för inflytelsen af det enskilda intressets
girighet och försök att åtkomma de allmänna
medlen till egen nytta; men ännu mera miste
regeringen vara exponerad för ,vigilanser) i detta
hänseende, och ganska ofta hafva svårt att i läng-
Iden afvisa riktigt efterhängsne och enträgne sö-
kande. I alla fall synes det åtminstone naturligt,
att om pröfningen af de speciella behofven blif-
ver Ständerna förelagd, så kunna bland de från
landsorterna församlade representanterna lättare
finnas personer med lokalkännedom, hvilkas upp-
lysningar utgöra en tjenlig vägledning.
Slutsatsen häraf är, att vi anse StatsUtskottet
i sitt betänkande hafva bordt åtminstone fram-
lägga för Stånden en förteckning på de arbeten,
till hvilka understöd under ofvan omförmälde ti-
tel blifvit begärda. .
ee
— Den märkvärdiga debatten på riddarhuset i
Lördags öfver herr von Hartmansdorffs, August
motion, hvilken åsyftade att förklara allmänna
lagens stadgande om arfs- och giftorält till en
privilegiifråga, hvad Ridderskapet och Adeln be-
träffar, hvarom något nämndes i Lördagsbladets
postskriptum, fortsattes på eftermiddagen ända till
nära middnatten. De talare som på eftermidda-
gen ytterligare talade för motionen voro herr von
Hartmansdorff, herr Cederschöld, Robert Teophron,
f. d. statsrådet H. E. grefve Carl Löwenhjelm.
Emot motionen åter yttrade sig hofmarskalken
grefve Erik Posse, landshöfdingen Akerman, her-
rar Mannerskants och Gäönther samt friherre
Terssmeden, äfvensom många af förmiddagens
talare ånyo yttrade sig. Vid åhörandet af dis-
kussionen kunde hos en lugn åhörarare ingen
tvifvel uppstå om, hvilkendera sidan hade öfver-
vigten; och flere talare mot förslaget ådagalade
verklig talang i bevisningen: Hr Gönther yttrade
sig i ett utförligt föredrag något långsamt och
lågmält, men redovisade på ett klart och öfver-
tygande sätt för de skäl, som ledt Lagutskottet.
Han yttrade sin tanka, att Ståndet skulle handla
klokt. att icke understödja en protest affattad i
sådana ordalag som hr von Hartmansdorffs, samt
ådagalade på det otvetydigaste sätt; att Adelns
arfsrätt aldrig varit någon undantagslag. Friherre
Tersmeden yttrade sig äfven med värma och
klarhet, och grefve Frölich tillrättavisade i ett
kort och skarpsinnigt anförande den förvillel-
sen, att förblanda : begreppet om privilegier
med begreppet om rättigheter i allmänhet, äf-
vensom han erinrade om omöjligheten att på
diskussionens väg någonsin komma till sannin-
gen om man ej ylterst gör sig till en pligt att
i afseende på de föremål hvarom tvistas, hålla
sig till deras allmänt vedertagna betydelse enligt
språkbruket, hvilken i närvarande fall är, attett
privilegium måste betyda serskilda uttryckligen
bestämda undantag ifrån eller tillägg till. allmänt
gällande lagföreskrifter. j
Presidenten friherre Cederström stridde också
manligen, såsom en man af gamla garnisonen,
emot det, såsom han benämnde det, revolutionära
försöket. -
Allt detta halp likväl icke. Vid den påföl-
jande voteringen, som bivistades af 233 ledamö-
ter, segrade motionen med 462 röster emot 73;
och pluraliteten af Sverges Ridderskap och Adel
har härigenom förklarat, att den icke vill lyda
under samma allmänna lag som det öfriga sven-
ska folket.
Då man betraktar denna stora majoritet, bland
hvilka flertalet utgöres af personer med en plats
i samhället, kan man omöjligen förutsätta an-
nat, än att de åtminstone till största delen
handlat bona fide och, verkligen voro öfvertygade
om sakens rättmätighet, men någonting märk-
värdigt ligger i alla fall i den erfarenheten, att
denna pluralitet så litet var istånd, alt följa eller
uppfatta den logiska tråden uti diskussionen. Det
lönade verkligen serskildt mödan, att trycka den-
na diskussion in extenso, när den blifvitjusterad,
emedan man deraf säkert skall bringås till den
högsta förvåning, huru ett sådant bevisningssätt,
som det hr von MHartmansdorff begagnade; ens
VA mr RR