ifrån Frankrike är imedlertid föga emot det so!
Kontrakisprosten Dr Broman sökte intala de hög
åhörarne dagen förut. Dess anor, yttrade ha
(s. 72) från Franska revolutionens mest förfä
liga period borde vara varnande för ett. fol
som väl någon gång lånat yttre seder och brul
men aldrig nationella tänkesätt och känslor frå
främmande länder. Dr Broman gjorde me
detsamma en öfvergång till Norrige, hvarifrån d
nya representationsförslaget äfven skulle vara hem
tädt, derföre att det sökt närma sig till Norsk
representationssättet i uppgifvet ändamål att sålur
da befrämja den förening rikena emellan, hvilke
hittills förblifvit blott politisk och icke moralis
— ingen verklig brödraförening — just till följ
af representationssättets olikhet, och hvilken, ti
den mot Sverige fiendtliga yttre politikens gamma
aldrig skall blifva det, så länge vår adels och vå
prelaturs majoriteter lyckas att upprätthålla dett
hinder mot Skandinaviens politiska konsoliderin;
— Man prisar,, fortfor Dr Broman, Brödrari
kets lycka under inflytande af samma principel
som i detta förslag uttala sig. — Andra län
der, hvilka, likasom Norrige, icke ägde elemer
terna till en Ståndsrepresentation, då en repre
sentatif författning hos dem skulle införas, slita
ännu med olägenheten af allmänna val och pri
sa Sverige lyckligt, som hunnit det steg fram
för dem, som Stånds- och Klassval utvisar, oc
hvilket de äfven skulle antaga, om icke elemenr
terna dertill blifvit genom feodalismen och des
potismen utrotade. Jag har tagit mig den fri
heten alt serskildt utmärka vissa ord och me
ningar i denna deklamation, och kan ej neka at
en liten häpnad öfverkommer mig, när jag blic
kar tillbaka derpå och erinrar mig alt de här
röra från en af våra högvördige, prydd med sit
stånds högsta lärdomsgrad. Kan det vara möj
ligt, har Jag dervid frågat mig sjelf, att en Dok
tor och Kontraktsprost, som ger sig ut att re
sonnera både vidt ocå bredt på historiens fält, ä
så groft okunnig, att han ej vet att Norrige, nä
det stiftade sin nuvarande grundlag, både ägde ej
adel — rik om ej talrik, ett med biskopar och
stift hierarkiskt ordnadt presterskap, ett med gan
ska stränga skråskillnader begålvadt borgerskap
och en allmoge af verkliga odalbönder, qvar
hållande inför den civila lagen nästan samm
ståndskategorier, som vår adel och våra prelate
utrotat hos Sveriges allmoge för sekler sedan? ..
Det är nästan otroligt, att den högvördige talare:
icke skulle veta detta. Eller ansåg han sina stånds
kamrater bekajade med en dylik obekantskap, d
han helt oförsynt, och såsom skäl i en försökt de
duktion, kunde säga dem att detta Norrige, me
sina fyra stånd ännu skarpare skilda åt än här
äcke ägde elementerna till en Stånds-representa
tion? ... Jag går vidare: MHvilka äro väl d
nationer, som slitas med olägenheten af allmänn
val? Gafs det väl, när doktorn och kontrakts
prosten med sådan säkerhet ordade om dessa val
af erfarenheten vitsordade förkastlighet, ett end
land, der sådana val ägde rum, utom Norrige
Månne sådana val funnos i Frankrike, med des
inom en jemförelsevis ringa krets inskränkta val
rätt och dess utan val tillsatta öfverhus? Månnt
i Spanien eller Portugal, der grandezzan och hier
arkien ännu herrska, så ofta dess maklighet medgif
ver dem att befatta sig med representationsbe
styr? Månne i Nordamerikanska fristaterna, de;
blott Representationens ena afdelning genom så
dana val tillsättes, men den andra väljes af sta
ternas embetsmän, och således genom klassval!
Och hvar är väl den representativa stat belägen
hvarest de allmänna valens utbytande mot stånds-
val hindras, derföre att feodalismen utrotat ele
menterna dertill: feodalismen, adelns kraftigaste
lifsfenomen, hvilket ej kan existera utan att et!
adelsstånd är till; hvilket åter ej kan vara till
utan att andra stånd finnas, emedan hela folke!
annars skulle utgöras af adelsmän eller al sådan:
och deras lifegna? ... Dessa gåtor synas ej lätta
att tyda; om man ej får förklara dem så, att det
slags argumenter som dundra och klinga mest
högljudt, ej. sällan låna denna förmåga från de-
ras likhet med trumman, nemligen från sin ihå-
lighet. Till sistnämnda kategori kan man der-
emot, utan vidare behof af kriterier än grundla-
gens bokstaf och sista riksdagens. protokoller, hän-
föra de tvilfvel, som kontraktsprosten Norström,
i strid med dessa urkunder, sökt återväcka (s. 29)
mot det nya förslagets, grundlagsenliga tillkomst,
och insinuationen (s. 34) om de lyten och den
bristy, som i detta hänseende skulle vidhäfta det;
äfvensom . kontraktsprosten Hallbäcks ordande (s.
49) om den egna manöver,, hvarigenom försla-
get blef bordlagdt, hvilken, efter kontraktspro-
stens tanke, var grundlagsvidrig,, men efter
grundlagens tanke ganska grundlagsenlig. Profes-
sor Fries tycks ursprungligen ha velat yttra nå-
gonting i samma genre, när han (s. 83) gjorde
den obeskriligt qvicka anmärkningen, att försla-
get genast vid sin födelse fick nöddop. Inför
en samling Svenska teologer var detta dock icke
något allvarsamt klander, då vår kyrkas ritual
erkänner barn som fått nöddop för rigtigt krist-
nade, och metaforen alltså här innebar ett be-
stämdt erkännande af representations-förslagets
grundlagsenliga introduktion i det politiska sam-
fundet:
GATULÄGGNINGEN I HUFVUDSTADEN.
Sedan de kommitterade. som till fölie af hus-