ifrån Frankrike är imedlertid föga emot det so! Kontrakisprosten Dr Broman sökte intala de hög åhörarne dagen förut. Dess anor, yttrade ha (s. 72) från Franska revolutionens mest förfä liga period borde vara varnande för ett. fol som väl någon gång lånat yttre seder och brul men aldrig nationella tänkesätt och känslor frå främmande länder. Dr Broman gjorde me detsamma en öfvergång till Norrige, hvarifrån d nya representationsförslaget äfven skulle vara hem tädt, derföre att det sökt närma sig till Norsk representationssättet i uppgifvet ändamål att sålur da befrämja den förening rikena emellan, hvilke hittills förblifvit blott politisk och icke moralis — ingen verklig brödraförening — just till följ af representationssättets olikhet, och hvilken, ti den mot Sverige fiendtliga yttre politikens gamma aldrig skall blifva det, så länge vår adels och vå prelaturs majoriteter lyckas att upprätthålla dett hinder mot Skandinaviens politiska konsoliderin; — Man prisar,, fortfor Dr Broman, Brödrari kets lycka under inflytande af samma principel som i detta förslag uttala sig. — Andra län der, hvilka, likasom Norrige, icke ägde elemer terna till en Ståndsrepresentation, då en repre sentatif författning hos dem skulle införas, slita ännu med olägenheten af allmänna val och pri sa Sverige lyckligt, som hunnit det steg fram för dem, som Ståndsoch Klassval utvisar, oc hvilket de äfven skulle antaga, om icke elemenr terna dertill blifvit genom feodalismen och des potismen utrotade. Jag har tagit mig den fri heten alt serskildt utmärka vissa ord och me ningar i denna deklamation, och kan ej neka at en liten häpnad öfverkommer mig, när jag blic kar tillbaka derpå och erinrar mig alt de här röra från en af våra högvördige, prydd med sit stånds högsta lärdomsgrad. Kan det vara möj ligt, har Jag dervid frågat mig sjelf, att en Dok tor och Kontraktsprost, som ger sig ut att re sonnera både vidt ocå bredt på historiens fält, ä så groft okunnig, att han ej vet att Norrige, nä det stiftade sin nuvarande grundlag, både ägde ej adel — rik om ej talrik, ett med biskopar och stift hierarkiskt ordnadt presterskap, ett med gan ska stränga skråskillnader begålvadt borgerskap och en allmoge af verkliga odalbönder, qvar hållande inför den civila lagen nästan samm ståndskategorier, som vår adel och våra prelate utrotat hos Sveriges allmoge för sekler sedan? .. Det är nästan otroligt, att den högvördige talare: icke skulle veta detta. Eller ansåg han sina stånds kamrater bekajade med en dylik obekantskap, d han helt oförsynt, och såsom skäl i en försökt de duktion, kunde säga dem att detta Norrige, me sina fyra stånd ännu skarpare skilda åt än här äcke ägde elementerna till en Stånds-representa tion? ... Jag går vidare: MHvilka äro väl d nationer, som slitas med olägenheten af allmänn val? Gafs det väl, när doktorn och kontrakts prosten med sådan säkerhet ordade om dessa val af erfarenheten vitsordade förkastlighet, ett end land, der sådana val ägde rum, utom Norrige Månne sådana val funnos i Frankrike, med des inom en jemförelsevis ringa krets inskränkta val rätt och dess utan val tillsatta öfverhus? Månnt i Spanien eller Portugal, der grandezzan och hier arkien ännu herrska, så ofta dess maklighet medgif ver dem att befatta sig med representationsbe styr? Månne i Nordamerikanska fristaterna, de; blott Representationens ena afdelning genom så dana val tillsättes, men den andra väljes af sta ternas embetsmän, och således genom klassval! Och hvar är väl den representativa stat belägen hvarest de allmänna valens utbytande mot ståndsval hindras, derföre att feodalismen utrotat ele menterna dertill: feodalismen, adelns kraftigaste lifsfenomen, hvilket ej kan existera utan att et! adelsstånd är till; hvilket åter ej kan vara till utan att andra stånd finnas, emedan hela folke! annars skulle utgöras af adelsmän eller al sådan: och deras lifegna? ... Dessa gåtor synas ej lätta att tyda; om man ej får förklara dem så, att det slags argumenter som dundra och klinga mest högljudt, ej. sällan låna denna förmåga från deras likhet med trumman, nemligen från sin ihålighet. Till sistnämnda kategori kan man deremot, utan vidare behof af kriterier än grundlagens bokstaf och sista riksdagens. protokoller, hänföra de tvilfvel, som kontraktsprosten Norström, i strid med dessa urkunder, sökt återväcka (s. 29) mot det nya förslagets, grundlagsenliga tillkomst, och insinuationen (s. 34) om de lyten och den bristy, som i detta hänseende skulle vidhäfta det; äfvensom . kontraktsprosten Hallbäcks ordande (s. 49) om den egna manöver,, hvarigenom förslaget blef bordlagdt, hvilken, efter kontraktsprostens tanke, var grundlagsvidrig,, men efter grundlagens tanke ganska grundlagsenlig. Professor Fries tycks ursprungligen ha velat yttra någonting i samma genre, när han (s. 83) gjorde den obeskriligt qvicka anmärkningen, att förslaget genast vid sin födelse fick nöddop. Inför en samling Svenska teologer var detta dock icke något allvarsamt klander, då vår kyrkas ritual erkänner barn som fått nöddop för rigtigt kristnade, och metaforen alltså här innebar ett bestämdt erkännande af representations-förslagets grundlagsenliga introduktion i det politiska samfundet: GATULÄGGNINGEN I HUFVUDSTADEN. Sedan de kommitterade. som till fölie af hus