h. s. rättvis) flyttning införes i stället för klas:
systemet, så äro verkligen de begge skol-lågorn
sammanflutna till en gemensam flamma. Ty, or
detta icke är att göra dem till en, huru anse
då Hr F. att sammanflytningen någonsin skall g
för sig? Han talar visserligen om ett sätt, sor
han synes vilja beskrifva med följande ord:
Den stora reformen i elementar-undervisning ha
redan länge stilla fortgått i skolornas sköte, de båd
skolsystemerna hafva framkallat en välgörande täfla
och tillegnat sig mycket af hvarandra — och om Vv
blott tillåta dem, utan biträde af klåparehänder
fritt utveckla sig, skola de slutligen sammansmält
till ett harmoniskt helt — och våra söners söne
skola prisa oss visa, som pröfvade allt och tilläto de
goda endast göra sig gällande genom sanningens ege!
kraft.
Men knappast är det möjligt, att ord, som låt
så väl, kunna vara tommare på mening. De
smärtar oss djupt, att till en man af Hr F:s ka
rakter och talent, vara nödsakade att ställa de:
frågan, som, oaktadt sin sanning, måste synas så
rande: ,vet icke Hr F., att den sak, hvarom hat
talar, till sin natur alldeles icke är lemnad å
den fria utvecklingen, utan befinner sig redar
bunden genom en in i enskildheter gående skol
lag? Vet han icke, att just derföre måste Ri
kets Ständer och, efter dem, Konungen, sitta oct
afgöra om hvilketdera skolsystemet skall i rike
utföras, emedan gällande lagar icke tillåta allt de
der, som Hr F. så vackert omtalar, såsom det
bästa? Det är rent misstag, att, såsom han sä-
ger, den stora reformen i elementar-undervisnin-
gen redan länge fortgått i skolornas sköte och att
de båda skolsystemerna tillegnat sig mycket a!
hvarann. Den gamla skolan har ingenting till-
egnat sig af den nya, och icke kunnat det, eme-
dan hon icke får det: och hon får det icke förr,
än Konung och Ständer anbefalla det. Den gamla
skolan har icke blifvit delaktig af någon reform
att tala om (ty ett par nybygda eller reparerade
skolhus, inrättade på det gamla sättet, utgöra ej
en reform af läroverksystemet); och hon kan icke
blifva det förr, än hon får sätta alla sina klasser
i en sal (på hvarje skolplats) i stället för sex
(nederskolans fyra rum, och gymnasii två audi-
torier), samt der införa ämnesläsning och vexel-
undervisning; men allt detta kan hon icke göra
förr, än Regering och Ständer sådant förordna,
gifva medel, lof och ny skol-lag dertill. Furu
kan nu Hr F., som måste veta, att rikets alla
skol-lärare endast hafva att rätta sig efter lagen,
men ej efter sanningens egen kraft, tala om,
att de begge skolsystemerna skola fritt utveckla
sig jemte hvarann, tillegna sig hvarandras läro-
sätt (ty låna de blott några andra småsaker al
hvarann, så medför det ingen reform), och slut-
ligen sammansmälta till ett gemensamt helt?
Vore det i skolväg lemnadt fritt äfven åt hvarje
af staten lönad pedagog, att välja undervisnings-
sätt och pröfva den bästa skolmethod, han kunde
finna, då — men endast då — vore hvad Hr F.
råder oss till, möjligt; och våra söners söner
skulle kanske komma i tillfälle att prisa oss visa
på det af Hr F. föreslagna sättet. Vi neka i alla
fall ej, alt det goda endast har att göra sig gäl-
lande genom sanningens egen kraft. Men i den-
na fråga måste sanningen först visa sin kraft på
Rikets Ständer. Lyckas det, så går det öfriga;
men skulle olyckligtvis sanningen e) förmå röra
Ständernas pluralitet, så har hon sedan ganska
litet att säga till rikets skol-lärare.
(Forts. följer.)