h. s. rättvis) flyttning införes i stället för klas: systemet, så äro verkligen de begge skol-lågorn sammanflutna till en gemensam flamma. Ty, or detta icke är att göra dem till en, huru anse då Hr F. att sammanflytningen någonsin skall g för sig? Han talar visserligen om ett sätt, sor han synes vilja beskrifva med följande ord: Den stora reformen i elementar-undervisning ha redan länge stilla fortgått i skolornas sköte, de båd skolsystemerna hafva framkallat en välgörande täfla och tillegnat sig mycket af hvarandra — och om Vv blott tillåta dem, utan biträde af klåparehänder fritt utveckla sig, skola de slutligen sammansmält till ett harmoniskt helt — och våra söners söne skola prisa oss visa, som pröfvade allt och tilläto de goda endast göra sig gällande genom sanningens ege! kraft. Men knappast är det möjligt, att ord, som låt så väl, kunna vara tommare på mening. De smärtar oss djupt, att till en man af Hr F:s ka rakter och talent, vara nödsakade att ställa de: frågan, som, oaktadt sin sanning, måste synas så rande: ,vet icke Hr F., att den sak, hvarom hat talar, till sin natur alldeles icke är lemnad å den fria utvecklingen, utan befinner sig redar bunden genom en in i enskildheter gående skol lag? Vet han icke, att just derföre måste Ri kets Ständer och, efter dem, Konungen, sitta oct afgöra om hvilketdera skolsystemet skall i rike utföras, emedan gällande lagar icke tillåta allt de der, som Hr F. så vackert omtalar, såsom det bästa? Det är rent misstag, att, såsom han säger, den stora reformen i elementar-undervisningen redan länge fortgått i skolornas sköte och att de båda skolsystemerna tillegnat sig mycket a! hvarann. Den gamla skolan har ingenting tillegnat sig af den nya, och icke kunnat det, emedan hon icke får det: och hon får det icke förr, än Konung och Ständer anbefalla det. Den gamla skolan har icke blifvit delaktig af någon reform att tala om (ty ett par nybygda eller reparerade skolhus, inrättade på det gamla sättet, utgöra ej en reform af läroverksystemet); och hon kan icke blifva det förr, än hon får sätta alla sina klasser i en sal (på hvarje skolplats) i stället för sex (nederskolans fyra rum, och gymnasii två auditorier), samt der införa ämnesläsning och vexelundervisning; men allt detta kan hon icke göra förr, än Regering och Ständer sådant förordna, gifva medel, lof och ny skol-lag dertill. Furu kan nu Hr F., som måste veta, att rikets alla skol-lärare endast hafva att rätta sig efter lagen, men ej efter sanningens egen kraft, tala om, att de begge skolsystemerna skola fritt utveckla sig jemte hvarann, tillegna sig hvarandras lärosätt (ty låna de blott några andra småsaker al hvarann, så medför det ingen reform), och slutligen sammansmälta till ett gemensamt helt? Vore det i skolväg lemnadt fritt äfven åt hvarje af staten lönad pedagog, att välja undervisningssätt och pröfva den bästa skolmethod, han kunde finna, då — men endast då — vore hvad Hr F. råder oss till, möjligt; och våra söners söner skulle kanske komma i tillfälle att prisa oss visa på det af Hr F. föreslagna sättet. Vi neka i alla fall ej, alt det goda endast har att göra sig gällande genom sanningens egen kraft. Men i denna fråga måste sanningen först visa sin kraft på Rikets Ständer. Lyckas det, så går det öfriga; men skulle olyckligtvis sanningen e) förmå röra Ständernas pluralitet, så har hon sedan ganska litet att säga till rikets skol-lärare. (Forts. följer.)