POSTSCRIPTUM. Riksstånden hafva i dag haft plena. — Hos Ridderskapet och Adeln väntades en storartad opinionsyttring i frågan om arfsrätten, hvilket dock för denna gången ej blef något af. Det har nemligen berättats att en eller flere sammankomster redan de föregående dagarna hållits hos H. Ex. grefve Björnstjerna, dem presidenten Hartmansdorif äfven bivistat i ändamål att utfinna något sätt att draga frågan om arfsrätten till en privilegiisak, hvad Adeln beträffar, och i dag skulle den dervid uppgjorda planen löpa af stapeln. Man såg ock derföre redan vid sessionens början ett betydligt antal damer af la haute vole inträda på läktaren, förmodligen för att åhöra, huru deras herrar och män ridderligen emot dem försvarade rättigheten till de två tredjedelarna af denna verldens goda. Första akten af skådespelet uppfördes också verkligen, i det Hr von Hartmansdorff, med anledning af ett LagUtskottets svar på en återremiss af en motion om serskildt beslut för Bondeståndet i afseende å lika arfsrätten, uppläste ett-långt anförande, hvars ändamål var alt, medelst deputerade, till komplett evidens lösa det ganska konstiga problemet, att göra arfslagen för adeln serskildt till en privilegii-fråga, ehuru icke ett ord derom finnes i de adeliga privilegierna. Olyckligtvis kom det imedlertid icke längre den gången, emedan baron Wilhelm Tersmeden begärde saken på bordet till Lördagen, då den parjamentariska hufvuddrabbningen härom kommer att äga rum. Sedan har Ståndet förnämligast sysselsatt sig med LagUtskottets betinkande JM 65, rörande anstalter till vårdande af omyndigas egendom. I debatten härom delitogo herrar Nordenankar, L. ifjerta, frih. Aug. Hermelin, hr C. E. Gönther, statsrådet Silfverstolpe, hr P. Lagerhjelm, grefvarne Lagerbjelke och E. Sparre m. fl., af hvilka de tre sistnämnde yrkade afslag på de förslag, som i detta hänseende blifvit framställda; men de öfriga instämde med en af nio ledamöter i Utskottet understödd, nu till redaktionen, enligt förslag af hr Nordenankar, något förändrad reservation, hvars hufvudsakliga innebåll är, att tillsyn öfver förmyndare må lemnas åt sockennämnderna, och förmyrdare åläggas afgifva årlig räkning. Detta förslag blef ock af pluraliteten antaget såsom Ståndets beslut. I afton förekommer frågan om de tysta förmånsrätternas upphörande, som likväl redan är afslagen af Presteoch Bondestånden. — Hos Presteståndet förekom, bland annat, Statsoch Bevillnings-Utskottens utlåtande i anledning af doktor Sandbergs motion om personelia skyddsafgiftens användande till folkundervisningen. Sedan diskussionen härom var slutad, förklarade Erkebiskopen sig förhindrad att framställa proposition om bifall till utlåtandet, emedan dess redaktion, enligt Erkebiskopens förmenande, vore stridande mot 64 Ö. Regeringsformen. Hans Högvördighet frågade i stället, om ståndet behagade återremittera utlåtandet, med dervid gjorde anmärkningar; hva rpå svarades öfvervägande ja. ur serverade sig emot beslutet. — Det vigtigaste som i dagens plenum förekom hos Borgareståndet, var Banko-Utskottets betänkande ang. rättighet för banken att uppköpa vexlar, jemte reglementering härför; första och andra punkterna i betinkandet undergingo någon redaktionen, men de öfriga punkDessutom förekomm9 och bibetänkanden från Statsoch förändring 1 terne godkändes. föllos några mindre Ekonomi-Utskotten. — Hos Bondeständet afgjordes Bankoutsk:s utlåtande JA? 39,i anledning af återremiss af betänkandet angående rättighet för bankofullmäktige att för bankens räkning köpa vexlar. Anders Tryseån från Östergöthlard, f. talmannen Anders Ersson samt Per Sahlström, med hvilken Dahbllöf, Bengt Gudmundsson, Per Jönsson o. fl. instämde, yrkade bifall till hr Skogmans reservation. Det var ingen, som satte sig häremot, och antogs alltså nämnke de reservation såsom ståndets beslut. Bankoutsk:s utlåtande, angående förändrad organisation af bankoverket, bifölls, utan diskussion. Ett på Riddarhuset väckt och de öfriga riksstånden kommuniceradt förslag om beviljande af ett lån åt agaren af Tanefors bruk (hvarest sistl. är en öfversvämning inträffade, som förorsakade stor skada och förlust), uppt af Johan Petter Brattström från Wermland såsom hans egen motion; den fann allmän sympathi inom ståndet och blej earn CA Tr Aa ä Doktor Sandberg och ett par andra af ståndets ledamöter, som yrkat bifall, re