nt lag, hans trefliga och öppna sätt alt vara — kunde ej annat än draga vänner till sig och sedermera behålla dem. Tout ce qv fat est marque dun homme suptrieur, ubrister Voltaire om den tappre Conde, men hur mycket mera träffande skulle man ej kunna tillämpa denne strof på den svenska härföraren, hvilken, med ringa medel, kom till stora resultater, och märk. utan att hafva satt en fläck på sin blanka riddaresköld. Den nyssnämnde rättframheten i Adlerereultz: karakter uttalade sig aldrig skönare och imposantare, än när han sjelf fullkomligt insåg all fäderneslandet behöfde sina stridiga krafter förenade. Då vek, såsom en dimma vidrörd af ljuset, det misstroende och öfvermod, som någon gång beskuggade hans mäktiga, ej passionsfria ande; och han kunde i ett sådant ögonblick till och med gå ända derhän att förbigå, nedsätta och till och med rent af glömma sitt eget värde. för att låta en annans komma fram och få till börlig rättvisa och glans. Aldrig renare och oförställdare yttrade sig denna aktning för sin nästa förtjenster och på samma gång blygsamheten öf. ver sina egna, än i ett bref från Adlerereuiz a den 47 Mars 4809 till Georg Adlersparre, der dessa stora, helgjutna tankar gåfvo sig luft: Pe är med gladaste tillfredsställelse jag väntar mig få göra bekantskap med en. man, som frå? längre tid tillbaka väckt min uppmärlksamhe och högaktning, och scm för närvarande är föremåtet för hvar redlig svensks erkänsla och tacksamhet. Utom Til:s företag tror jag knapp! något här skett. Hvad jag gjort, är en följa deraf, och inga betänkligheter kunde mera af