ERRORS —— L —
Insändt.)
I anledning af den uppgift,, som i Aftonbladet den 47:de
sistl. Jan. blifvit ifrån en Tysk tidning införd, angående ett
staden Stettins fordringsanspråk bos Svenska Kronan, anser
man sig böra upplysa: att detta fordringsanspråk redan för
470 år sedan gjordes anhangigt och till betalning godkändes;
att, efter det blifvit underkastadt ny pröfning af Liqvida-
tions-kommission, detsamma jemväl af denna stränga Kom-
mission erkändes, utan någon väsendtlig anmärkning; att
det, efter 1720 års fred, förnyades och i Rådet erkändes
såsom obestridligt, ehuru man, med afseende å rikets då-
varande betryckta ställning, fana lämpligt att söka, genom
hvarjehanda förevänningar, fördröja liqviden ; att det, på-
tagligen till vinnande af tidsutdrägt, år 1731 remitterades
till Kammarkollegii och dåvarande Kanslikollegii utlåtande,
hvilket ännu, efter 143 års förlopp , icke afgifvits; att
om äfven den högst vigtiga omständighet, att de original-
förbindelser, hvarpå fordringsanspråket sig grundar, än-
nu äro i staden Stettins händer, icke anses utgöra fall-
komlig bevisning, alt fordran är ogulden, styrkes dock
detta förhållande deraf, att denna fordran saknas i de spe-
ecifikationer, som tillhöra Rikets Ständers Riksgäldskontors
hufvudböcker, hvilket omöjligen kunde ega rum, i händel-
se fordran verkligen vore betald; samt slutligen, att ehuru
liqviden af ifrågavarande fordran allenast genom tredskhet
å gäldenärens sida blifvit fördröjd och staden Stettin nyli-
gen till en Svensk familj betalt en dylik gammal fordran,
med ränta ifrån 1750:talet, likväl sfaden Stettin icke yr-
kat en sådan ränte-ersättning, hvilken sannolikt icke skulle
staden Stettin tillerkännas, då, genom gamla så kallade ge-
neral-resolutioner, blifvit förklaradt, alt för så beskaffade
fordringar räntan allenast beräknas till alterum tantum, d.
v. s. till lika belopp med primitiva kapltalet.
AE a SR mr