från farhåga, att samma åtgärd kunde leda till riket: skuldsättning hos utländningen. Jag får då fästa upp. märksamhet derpå, att en sådan skuldsättning ickq är någon oundviklig följd af förslaget. Utskottet har tillstyrkt, att riksgäldskontoret i utbyte mo! bankens en del fordringar skulle lemna denna sednare sina obligationer till motsvarande belopp. Hära! följer likväl ingalunda, att obligationerne skulle oundgängligen realiseras, hvilket först vid inträffandc behof kan ifrågakomma, utan synes saken snarare vara att betrakta såsom en bokförningsåtgärd. Räntvinsten på den öfverflyttade lånerörelsen kommer att, hädanefter såsom hitintills, stå till Ständernas disposition. Först i den stund, då obligationerne utrikes eller inom landet af banken utlemnades uppkomme någon skuld; men samma möjlighet af skuldsättning finnes äfven nu, då bankofullmäktige ega enahanda : rättighet i afseende på de riksgäldskontorets obligationer, till belopp, af 3,600,000 rdr, som banken redan innehar. Afvenledes äro Hrr fullmäktige berättigade, att på utländsk ort upptaga s. k. kreditiver af högst 2 millioner Rdr silfver, hvilket, i fall det sker, i sjelfva verket icke är annat än skuldsättning. Hitintills har likväl någon utländsk skuldsättning härigenom icke uppkommit, och den torde af nu föreslagna åtgärder icke heller bestämdt vara att befara. Förbises bör ej heller, att Utskottet för sedelstocken föreslagit ett maximum, hvilket i och för sig utgör ett säkert medel till förekommande af de fluktuationer i rörelsekapitalet, som isynnerhet under sednare tiden ägt rum. Hvad beträffar frågan om öfverflyttningen af jemväl fastighetslånen till Riksgälds-kontoret, skulle jag ej hafva något deremot att påminna; men BankoUtskottet har icke velat gå så långt, emedan flera svårigheter anses möta i afseende på verkställigheten af denna sednare öfverflyttning. Då för öfrigt Utskottet trott skyndsamma ätgärder för reglering af Bankens angelägenheter erforderliga, har ock Utskottet ansctt sig endast böra tillstyrka sådana, hvilkas snara genomdrifvande läto sig förmoda. Tmedlertid torde Utskottet komma i tillfälle att vid den återremiss, jag emotser, taga ej mindre detta förslag, än öfrige nu framställda anmärkningar i öfvervägande. Hr Ericson instämde i flere delar med Hr Foenander, och ansåg lika med flere andra talare, att andra medel än de nu föreslagna borde sökas för Bankens konsolidering, och att Banken sjelf ägde medel att betrygga sin ställning genom indragning af sedelstocken; men enär å andra sidan yrkades på utsläppning å ännu flere sedlar i låneväg, hade icke Utskottet för ögonblicket kunnat gå längre än det gått, utan i det stället genom denna öfverflyttning och, på det något måtte uträttas, velat gå en medelväg, samt på en gäng afsett de länesökandes behof och realisationens upprätthållande. Framdeles, sedan Riksgälds-kontoret öfvertagit lånerörelsen, kunde möjligen en indragning lättare låta sig göra, hvartill nu ej finnas några utsigter. Utskottet hade derföre föreslagit denna öfverflyttningsåtgärd hellre; än att låta den förblifva in statu quo. Talaren hade deltagit i detta beslut, men förenade sig med dem som äfven önskade öfverflyttning af fastighetslånerörelsen, hvarföre han begärde återremiss. Hr Valley instämde med hr Brinck och tviflade på att utsk, förmår lösa ifrågavarande ämne; förmodade att ingen annan utväg för närvarande vorc att företaga, än indragningar i lånerörelsen, hvilket skulle ofelbart afhjelpa bankens bryderi. Tal. trodde icke att någon minskning i sedelstocken verkliger inträffat; man borde nemligen ihågkomma, att de sed: lar, som förr voro i omlopp i Finland, till omkring 3 millioner Rdr, blifvit inlösta och borde inheräknas i den sedelstock, som förr var i omlopp och ansett: uppgå till 34 millioner Rdr, hvilka, med afdrag a! nysstämnde 3 millioner, ingalunda öfverstiga der hoplågda summan af R. St:s banks och samtlige privatbankernas nu i omlopp varande sedlar, af hvilke de förra uppgå till 20 millioner. Det är således ic ke minskningen i sedelstocken, som åstadkommi den närvarande förlägenheten, hvilken de nertvingade stångjernspriserna hufvudsakligen framkallat Besinnar man, att omkring 600,000 Sk årligen ut skeppas och att hvarje Sk de sednare åren blifvi betaldta med 2 å 3 Rdr mindre än tillförene, hvari genom cen minskning af nära 2 millioner i inkom sten uppstått, så finner man lätt att en sådan för lust vid lika import endast medelst export af silfve kunnat betäckas. Tal. begärde återremiss af betän kandet. Ansåg att diskontlånen böra ställas på 7 terminers afbetalning utan öfverränta och respitmå nader, samt att räntan ä fastighetslånen bör blifv; 3 V, och 3 ?V, ärligt amortissement. Det vore ick svårt att förese, att förevarande förslag skulle led: till utländsk skuldsättning, så framt icke ovanlig lyckliga konjunkturer inträffade; bättre vore att tid vidtaga de helsosamma åtgärder, hvilka man kal lat strypsystem; derigenom kunde man afböja dej ännu svårare förlägenheten, som mäste blifva följde! af en kris, hvarigenom vi slutligen skulle digna un der en serskild bevillning för betäckande af banken skulder. Hr Schartau anförde till svar å de Bankoutsk: ledamöter. som önskat att ståndet mätte framlägg något förslag till ledning för utsk., att han förmo dade det diskussionen skulle gifva utsk. tillräck lig kännedom om ståndets mening, samt anhöll at a Bg Att KR rn 44tnr förl lara att dat noil