BREF IFRÅN LANDSORTEN, RÖRANDE
HÖGVÖRDIGA YTTRANDEN I REPRE-
SENTATIONSFRÅGAN.
Andra brefvet.
I detsamma- jag stod i begrepp att afsända mit
nåra bref, inhändigade jag AM 44 af Aftonbla
det, hvari Red: anmärkte, att det yttrande inon
det Högv. Ståndet, som jag, esligt Biels uppgift
trott vara af biskop Nibelius, var af prosten Nis
belius; hvarvid Red. tilika gjorde mig uppmärk-
sam på den bekanta oefterrättligheten hos Biel
nyttjadt såsom källa för data och facta. AT far-
håga att genom samma konservativa organ vara
missledd oftare och måhända i lårst väsendtli-
gare fall, än i fråga om embetstitlar, behöll jag
alltså min fortsättning qvar tills vidare, Och re-
qvirerade i stället från Stockholm ett exemplar
af Presteståndets protokoller ; och jag har efter
deras inhändigande nu justerat min uppsats,
hvarvid jag tillika vunnit fördelen att kunna,
vida beqvämare för läsaren, hänvisa till de stäl-
len i samlingen, der de af Biet såsom mönster
och dicta - elassiea andragna 42 utlåtanderna be-
finnas: Derjemte har jag äfven haft tillfälle att
få del på samma gång af de 9 yttranden, hvari
det Högv. Ståndets minoritet nedlagt sina åsig-
ter, och kunnat med dem, som till-en del icke
förut varit synliga i tryck, sammanställa majo-
ritetens. Min förundran har vid denna jemn-
förelse stigit till sin höjd, då jag besinnat att,
paktadt kontraktsprosten Ödman i sitt utlåtande,
Presteståndets protokoll, s. 50) ett mästerstycke
af snart sagdt antik demonstrationsförmåga, jemn-
örligt med det grundligaste, klarast bevisande
och lugnast öfvertygande, som kanske något lands
parlamentariska urkunder förvara, hade punkt
för punkt vederlagt allt, hvad som då nyss Or-
lats: och förut hade blifvit skrifvet emot nya re-
presentationsförslaget, — så uppträdde ej min-
re än aderton högv. talare, söm i allo eller!
lelvis upprepade allt hvad han nyss vederlagt,
ned tillägg af. ett-och annat vidare; äfvensom
itt då han är em gång (s. 469) fann sig. uppkal-
ad aft tala, för att lika snillrikt vederlägga äfven
lessa tillägg, funnösändå tio högv. talare oför-
ynta nog att än. en gång upprepa, i allo eller
lelvis, allt det väsendtliga af så väl det förut
om; sednast vederlagda, alldeles söm cen skol-