Liksom jag inte kunde laga till bröllop å
mitt eget barn! yttrade prostinnan Malmin til
sin man; men svägerskan är, som hon vore be
fängd. Krokan! krokan! hvad är det för slag å
en fatlig prestdotter!.- Du kommer ihåg det de
stora skramlet, som de hade på Skoningslösa fö
femton år sen — ja, det var femton år sedar
precist — nåh, skall det bli krokan?)
Jag lägger mig icke i edra affärer, sade gub-
ben trankilt; när hvar och en sin syssla sköter
så går allt väl ehvad oss möter.
Åh ja, men si krokan blir der inte af; ty
ser. du, svägerskan säger att vi måste skicka ir
kantorn till stader. :
;Hva bal skola hästarne ut för att dra hit er
krokan ?) inföll. prosten. Nej det blir inte af.
Ja det var det jag kunde veta, och det skal
jag också berätta svägerskan, inföll prostinnan
glad öfver sin seger.
Sanningen var, att de begge fruarne kommit .
en häftig meningsfraktion om bröllopet för Lind-
ner och Hedda, och som deras respektive herrar
män ej brydde sig om att träda emellan, urarta-
de meningsstriden till små trätor, som mer än
en gång gjorde Hedda ledsen.
Ofverstinnan,: som fordom lefvat i. den half-
stora verlden, ville nödvändigt ha: första ordet
angående bröllopet, emedan hon sjelf stått brud
tvenne gånger och- dessutom varit med på otali-
ga bröllop, barndop och Begrafningar, och följt
allt sådant med interesse. Prostinnan: deremot
hade ej så lysande planer, utan ville ha det rätt
och slätt, som det passade för en prestdotter på
landet.