Liksom jag inte kunde laga till bröllop å mitt eget barn! yttrade prostinnan Malmin til sin man; men svägerskan är, som hon vore be fängd. Krokan! krokan! hvad är det för slag å en fatlig prestdotter!.Du kommer ihåg det de stora skramlet, som de hade på Skoningslösa fö femton år sen — ja, det var femton år sedar precist — nåh, skall det bli krokan?) Jag lägger mig icke i edra affärer, sade gubben trankilt; när hvar och en sin syssla sköter så går allt väl ehvad oss möter. Åh ja, men si krokan blir der inte af; ty ser. du, svägerskan säger att vi måste skicka ir kantorn till stader. : ;Hva bal skola hästarne ut för att dra hit er krokan ?) inföll. prosten. Nej det blir inte af. Ja det var det jag kunde veta, och det skal jag också berätta svägerskan, inföll prostinnan glad öfver sin seger. Sanningen var, att de begge fruarne kommit . en häftig meningsfraktion om bröllopet för Lindner och Hedda, och som deras respektive herrar män ej brydde sig om att träda emellan, urartade meningsstriden till små trätor, som mer än en gång gjorde Hedda ledsen. Ofverstinnan,: som fordom lefvat i. den halfstora verlden, ville nödvändigt ha: första ordet angående bröllopet, emedan hon sjelf stått brud tvenne gånger ochdessutom varit med på otaliga bröllop, barndop och Begrafningar, och följt allt sådant med interesse. Prostinnan: deremot hade ej så lysande planer, utan ville ha det rätt och slätt, som det passade för en prestdotter på landet.