Hedda, och hon dessutom är sina föräldrars end
barn, så blir lilla Hedda, om denne Jon Malmi
(är min bror Johan Malmin, ganska rik, mycke
rik.
Ar du ändå nöjd med en komministergård
hviskade Lindner, och med mig?,
Ack, Gud! hvilken olycka! snyftade Hedd
till svar.
Öfverstens blick blef alltmera satirisk; mel
som jag, fortfor han, tycker att du, lilla Hed
da, skulle få nog ändå, så skulle jag vilja skänk:
Drängstedt min del
Tackar aldraödmjukast, min evigt älskade svär
far,, sade Drängstedt, och bugade sig, så att nä
san nalkades krämtallriken; mitt pastorat är li
tet och lilla Julianus Adam blir dyr att hålla
skolan. Får jag pussa svärfars hand?
Oiversten framräckte handen och lät Drängsted
kyssa den, men hade dervid ett så sardonisk
Ieende, att Lindner förskräcktes.
Nu vill jag utveckla slägtskapen), återtog han
jag är äldst och heter Adam efter allas vå
fader.,
,Liksom svärfar är allas vår fader), upprepad
Drängstedt, liksom rörd.
Vi voro,, fortfor öfversten, tre bröder: Adam
äldst, dernäst Pehr, min bror prosten, och yngs
var Johan, som gick till sjös. Adam lefver: och
Pehr lefver, men Johan är död.
Johan, han har förut gått till sin himmelske
fader,, sade Drängstedt; ;den ytterste skall vara
den förste, säger Skriften.
Ja, Johan är verkligen död för tjugu år sedan.
Tjugu år sedan? upprepade Drängstedt, hans
fru och öfverstinnan på en gång.
Ja, för tjugu år sedan, och jag var sjelf med
på hans begralning. Ni finner således alt vi äro
lika fattiga som; förut.
Gudskelof! Gudskelott ropade - Lindner och
Hedda på en ång och omfamnade hvarandra,