Efter en stunds tystnad bröts den af öfversten:
Mina vänner, jag har noga betänkt den sak,
som bror Drängstedt har anförtrott mig. En rik
plantageegare i Amerika har dödt, — öfversten
fixerade Lindners ansigte, som ej röjde någon sin-
nesrörelse. — den der plantageegaren hette Mal-
min och har efterlemnat en förmögenhet af tjugu
tusen pund sterling.,
Eller, tillade Drängstedt, med triumferande
blickar på öfverstinnan, en summa af 340,000
Rdr svenskt banko.
Om ni denne -Malmin, återtog öfversten —
ännu fixerande Lindner — vore min bror Jo-
han Malmin), som var sjökapten . ..
Ja, han hette J. Malmin, inföll Drängstedt,
Jon Malmin — det är detsamma som Johan
Malmin.,
Ja, rigtigt. Om han vore min bror, fortfor
öfversten, så fölle det på min och min brors lott
hvardera en summa af — — — nul!
Etthundra sjuttiotusen riksdaler banko, an-
märkte Drängstedt, och en ränta af tiotusen två
hundra riksdaler, allt banko.,
Denna annons har stått i tidningarne, fortfor
öfversten, och under sådane omständigheter fin-
ner Lindner, att vi ej kunna gå in på hans för-
slag.
Lindner rodnade, men svarade likväl temligen
lugnt: Herr öfverste, om ni ändrat natur och!
sätter penningen öfver kärlek och tro, vill jag
ej disputera med er; nog af, jag hade ej gjort
det. ni. gör, om Jag varit i ert ställe. Hedda,
ifven oss skiljer penningen åt.
pJan, sade öfversten, albrytande Hedda, från
vars. ögon ett. par stora tårar rullade ned på
sinderna, och som stammade på ett svar. Ja,
som jag nu testamenterat min lilla ggendom till
)-Öfversten, som:-på ett par föregående ställen
endast blifvit kallad Svensson, heter egentligen
Svensson Malmin; hvilket läsaren torde iakttaga.