Efter en stunds tystnad bröts den af öfversten: Mina vänner, jag har noga betänkt den sak, som bror Drängstedt har anförtrott mig. En rik plantageegare i Amerika har dödt, — öfversten fixerade Lindners ansigte, som ej röjde någon sinnesrörelse. — den der plantageegaren hette Malmin och har efterlemnat en förmögenhet af tjugu tusen pund sterling., Eller, tillade Drängstedt, med triumferande blickar på öfverstinnan, en summa af 340,000 Rdr svenskt banko. Om ni denne -Malmin, återtog öfversten — ännu fixerande Lindner — vore min bror Johan Malmin), som var sjökapten . .. Ja, han hette J. Malmin, inföll Drängstedt, Jon Malmin — det är detsamma som Johan Malmin., Ja, rigtigt. Om han vore min bror, fortfor öfversten, så fölle det på min och min brors lott hvardera en summa af — — — nul! Etthundra sjuttiotusen riksdaler banko, anmärkte Drängstedt, och en ränta af tiotusen två hundra riksdaler, allt banko., Denna annons har stått i tidningarne, fortfor öfversten, och under sådane omständigheter finner Lindner, att vi ej kunna gå in på hans förslag. Lindner rodnade, men svarade likväl temligen lugnt: Herr öfverste, om ni ändrat natur och! sätter penningen öfver kärlek och tro, vill jag ej disputera med er; nog af, jag hade ej gjort det. ni. gör, om Jag varit i ert ställe. Hedda, ifven oss skiljer penningen åt. pJan, sade öfversten, albrytande Hedda, från vars. ögon ett. par stora tårar rullade ned på sinderna, och som stammade på ett svar. Ja, som jag nu testamenterat min lilla ggendom till )-Öfversten, som:-på ett par föregående ställen endast blifvit kallad Svensson, heter egentligen Svensson Malmin; hvilket läsaren torde iakttaga.