rTesonnemanger förenade. Han börjar med besöket i
bazaren och beskrifver med den minutiösaste nog-
granhet allt hvad österlänningarne utbjuda till salu
i sina magasiner, priset, fabrikatet, tillverkningsor-
ten, användandet o, s. v., och finner deraf anledning
att vidröra Turkarnes seder och bruk. MDerpå be-
gifver han sig till de offentliga platserna, moskecrna.
kassernerna, arsenalerna, hospitalerna, skolorna, tull-
byråerna o. s. v. och begagnar detta tillfälle att ytt-
Ta sig öfver turkiska armeen, marinen, religionen,
undervisningsverket, administrationen och politiken:
allt med skicklighet. Han är lika hemmastadd i den
simpla horgarens hus, som i de stores och sultans prun-
kande palatser och målar oss det husliga lifvet på alla
dessa ställen, hvarvid han gör oss bekanta med många
af Turkiets nuvarande celebriteter, med hvilka han
råkat i personlig beröring. I Pera dröjer han Jlän-
ge vid de fremmande beskickningarne och redogör
noga för mekanismen af affärernas gång. Verhet ut-
märker sig lika mycket för ett lifligt framställnings-
sätt som sanningskärlek. Vid första blicken finner
man, att författaren sett klart och haft tillfälle till
en lång granskning, samt genom sina förbindelser åt-
kommit mycket, som eljest är otillgängligt för frem-
lingen. Öfver Turkiets närvarande tillstånd förlorar
han sig ej i flygtiga theorier, grundade på förutfat-
tade meningar, utan anför facta, som han sjelf upp-
lefvat och sett med egna ögon, hvilka äro mera be-
visande och klara än de förra. Vid bedömandet af
Turkiets tillstånd visar han sig ej som en fanatisk
turkofag, utan berömmer opartiskt Turkarnes goda
sida under det han strängt klandrar deras onda.
Verket afser mindre historiska och archeologiska
forskningar än von Hamers, och sysselsätter sig me-
Ta med Stambuls närvarande förhållande, hvilket har
den fördelen, att vi bli bekanta med det aldra nya-
ste. För resande är det af största nytta, då det på
det lättaste och angenämaste sätt för honom omkring
i Konstantinopel och glömmer intet som kan intressera.
— SIBERIENS GULD. En liffländare, som några
år såsom läkare åtföljt ett siberiskt regemente, har
lemnat upplysningar om åtskilligt angående tillstån-
det i östra Siberien. Guldfångsten der har icke för-
lidne året varit fördelaktig. Den stränga vintern
mellan 1843—1844 hade försenat jordarbetena. Guld-
vaskningen kunde icke börja förr, än i medlet af
Maj. I Juni inföll en olidlig hetta och floderna ut-
torkade, så att arbetena måste af vattenbrist afstadna.
Sedan regnade det oupphörligt, och hagelskurarne
voro ovanligt svåra. I slutet af Juli hade man till
och med ett starkt snöfall.
Guld-produktionen utgör nu hufvudnäringen för
Siberien. Den lockar dit en hop folk från europe-
iska Ryssland; alla lägga sig på att söka upp guld-
anledningar, men då en af tio finner någon sådan,
som lönar sig, och som då ofta gifver 100 procents
vinst, så finna de nio endast tiggarstafven.
— JESUITERNAS PENNING-TILLGÅNGAR. Ått Eu-
gene Sue i sin yandrande jude icke öfverdrifver he-
skrifningarne på jesuiternas penning-tillgångar, kan
man sluta deraf, att deras kassör i Paris nyligen
blifvit beskylld för att hafya bedragit dem på 500,000
fr., oaktadt han hade 60,000 fr. i lön om året. Då
nu dertill kommer, att ingen. vidare laglig påföljd
kommer att yrkas, emedan bedragaren då kunde yppa
de heliga fädernas, bedrägerier, så finner man, att
summan blott lärer vara en liten stickstyfver i dessa
sig ständigt ökande fonder.
Det lärer i synnerhet vara det täcka könet, som
bidrager i stor skala till jesuiternas skattkammare.
Sedan de äfven inrättat fruntimmers-föreningar ibland
sig, så ingå en hop rika och förnäma ogifta damer
i dessa och skänka sin egendom till de medel, som
phelgas af ändamålet.
— VIGTIG UPPTÄCKT FÖR SILKESODHINGEN. Ifrån
Mailano berättas, att en ung flicka, dotter af en ke-
mist, vid namn Zorb-ani, i Cremona, funnit en
preparat, som, upplöst i kallt vatten, låter silkes-
pupporna lättare afspinnas, än i hett vatten. Detta
har, som man vet, utgjort föremål för forskningar.
ty, utom besparing i brännmatcrialier, får det så
tillkomna silket en ojemnförligt större glans och
elasticitet, än det som fås genom afspinning i värmt
vatten. Upptäcktens nytta är bestyrkt af lombar-
diska institutet.
FE — EN ROMAN I VERKLIGA LIFVET. I Mönchen
har nyligen en tilldragelse egt rum, som gifvit dess
goda innevånare ett rikt samtalsämne. Hustrun till
en skräddare vid namn Hilpert, som dragit sig från
affärerna, har plötsligen blifvit förvandlad till fur-
stinna. — Saken förhåller sig sålunda: En rik ro-
mersk furste uppehöll sig med sin unga gemäli Bris-
sel, utan att få någon manlig arfvinge. När furstin-
nan åter befann sig i goda omständigheter, blef hon
hotad med döden, om hon ej födde en son till verl-
den. Olyckligtvis förlöstes hon med en flicka, men
lyckligtvis framfödde en judisk köpmansfru på sam-
ma tid en gosse, och båda barnen blefvo förbytte af
barnmorskan. Gossen dog, då han var sex år gam-
mal, men flickan deremot kom till Mänchen och
genom sin verkliga mors rikliga understöd kom hon
i åtnjutande af en briljant uppfostran och fick en ut-
märkt bildning: Imedlertid dog furstinnan, och med
hennes död upphörde de betydliga bidragen till det
H—ska äkta parets kassa, och deras förmögenhets-
omständigheter aftogo mer och mer. — Flickan blef
gift med- en judisk köpman, vid namn Sch, från
hvilken hom likväl smart blef skiljd; derefter blef hon
hushållerska hos en herr V. Spengel, och sedan hon
öfvergått till kristna läran, trädde hon i äktenskap
med skräddaren Hilpert, med hyilken hon har två
söner. Barnmorskan, som aflidit under tiden, har
imedlertid anförtrott saken åt en andlig, och öfver-
lemnat det dokument, som fanns i hennes händer,
bestyrkande sannfärdigheten af hennes uppgift. Fa-
dren har nu erkännt sitt barn och insatt hennes sö-
ner som arfvingar till sin ofantliga förmögenhet, samt
lärer ämna inköpa ett koteil i Mänchen åt familjen.
Det för!judes äfven, att man sökt förmå hr Hilpert
att förskaffa sig ett adelsbref, men dertill vill den
anspråkslöse mannen ej låta bevcka sig.
MM
(Insändt.)
Till M:lle Högqvist, såsom Ophelia.