tablåerna, och samma sånger med basunackom-
pangemang skallade i salen. Grundtvig höll här
ett vältaligt föredrag öfver de nordiska -minnenas
betydelse: - Vid aftonmåltiden proponerade Clau-
sen i hiertliga ordalag en skål för Grundtvig, och
man vill veta att det denna afton var första gån-
gen dessa båda män utbytte ett handslag med
hvarannans Bland öfriga skålar ådrog sig mesta
uppmärksamhet en som kapten Tscherning:i så
der temligen republikansk anda utbragte för Nor-
dens treenighet. Han förutskickade den snmärk-
ning, hur svårt det vore att i denna icke poli-
tiska samling yttra sig tydligt och bestämdt öfver
ett ämne af denna art, och han önskade derför
att de närvarande ville vara så goda att betrakta
hvad han hade att säga, endast som en dröm;
ty i drömmen sofver tanken och ansvarigheten
försvinner. Han drömde sig sålunda alltid Gö-
theborg såsom en blifvande centralstad. för de
4re förenade nordens riken; der kunde man ha
ett slags gemensam administration för hvad som
behöfde vara gemensamt, dit kunde man äfven
sända våra gemensamma konungarp, o. s. Vv. Ta-
laren förstod att i hela denna dröm med: en sär-
deles lätt och lekande humor öfverhalka det allt-
för slippriga-i sjelfva materien; det hela var lik-
som ett enda stort sat sapienti, och efter pro-
positionens slut dundrade ett hurrah, som aldrig
ville ha någon ända.
Det af Skandinaviska sällskapet påräknade dra-
matiska. divertissemang, hvartill Heiberg lofvat
att lemna en liten pjes, har totalt uteblifvit, eme-
dan den goda professorn i stället gått och lem-
mat pissen till kongl. testern. Herr Heiberg har
dylika små distraktioner.
Eftersom jag kommit att nämna teatern, må
jag kanske med två ord vidröra dess prestatio-
ner i allmänhet på sista tiden. Gud skall veta
att de icke erbjudit någonting utomordentligt!
Eiaghs . Söner af Brosböll (Carit: Etlar) har
imedlertid haft en viss framgång. Dramat har
sina många oful!komligheter; isär har författaren
syndat genom ett omåtiligt öfverlastande med lik-
nelser och bilder, till en del temiizen tvungna;
men det genomgår onekligen det hela: en frisk-
he! en; Om än något vild; dock anboren kraft,
