PASTORS-ADJUNKTEN. ) GENREMÅLNING AF ONKEL ADAM. XVI. PROSTINNAN. Lindner var åter ensam som förut; men tacksamheten drog honom till mamsell Lotta: han visste huru mycket hon vakat för hans skull och hennes tusende omsorger. Lindner talade således mera med flickan än förr, och prostinnan började åter att lägga patience hvar afton. Hon plägade aldrig ha denna sysselsättning oftare, än något vigtigt förestod, till exempel då någon var sjuk, eller då någon skulle fria, eller då man skulle slakta, för att få veta om ,qvillen hade mycket talg, eller, då prosten sjelf skulle predika, för att förutse om han skulle komma af si eller icke, Nog af, prostinnan lade nu patience hvarje afton, men det var ej höst, ingen. slakt förestod, Lindner predikade hvarje söndag, det var saledes omöjligt för prosten att komma af sig i predikan, och ingen låg sjuk. Patiencen rörde således giftermål, och man kunde tydligen se på prostinnans mine, att hon blef missnöjd när korten förespådde en ljus karl till husefr, eler cn mörk väg, eller något dylikt, hvaremot hon var fryntlig hela qvällen, då hon fick fram hjerter ess på sin plats och en mörk karl till huset. : pDet betyder ingenting, sade hon ofta; men det oaktadt kunde hon ej låta bli att vara interesserad af detta ingenting. Imedlertid fann Lindner snart, att Lotta blef honom mera främmande än förr, och att hon taJade mindre med honom i samma mån han fick tillfälle att tala vid henne; ty prostinnan bade, på det att magistern inte skuile förkyla sig i flygeln, inredt ett rum på vinden, midt emot välkammaren, och der vistades Lotta hela dagen för att väfva en dräll, hvars svårigheter och skön3) Se Aftonbl. .4 4. 8, 4. 5, 6, 7; 8, 9; 11, 12, 13, 14, 15, 16, 27, 18 och 15.