egenhändigt skrifven och undertecknad epistel (den
vi ha i behåll) af följande lydelse:
Till Redaktionen af Tidningen Det
Nyaste Dagligt Allehanda!
. I anledning af den emot mig riktade Artikel i Bla-
det för den 30 December, och deri influtne orikiige
etitater, utur mitt muntliga anförande på Riddarhu-
set den 28 samma månad, anhåller jag, att nämnde
mitt anförande, som nu är till Protokollet justeradt
och af hvilket jag bifogar afskrift, må in extenso
blifva infördt i ofvannämnde Tidning, hvarigenom
tillfälle beredes äfven ät den af mig åsyftade Uni-
versitets-Talaren, att, med kännedom af den rätta
ordalyde!sen, kunna, om han så behagar, gifva gen-
mäle. Stockholm d. 43 Januari 18453.
M. Björnstjerna,
Grefve m. m.
Denna herr grefvens skrifvelse infördes påföljde
dag i Dagl. Alleh. tillika med den bifogade afskriften
af grefvens yttrande.
Red. anmärkte omedelbart härvid, att herr grefyen
syntes hafva utur sitt anförinde vid justeringen ute-
slutit åtskillica ordalag, hvaribland det nyssnämnde
var det märkbaraste, men Red. antog detta såsom
ett erkännande af herr grefven, att han förhastat
sion, och fät dervid bero.
Imedlertid äro vi nu i tillfälle att bevisa, så väl
att vår citation af grefvens yttrande varit riktig,
-:som, hvad som nästan gränsar till det otroliga, att
grefven icke uti P:otokollet uteslutit det anmärkta,
mot herr Geijer förnärmande, yttrandet, utan gjirt
detta uteslutande ensamt för allmänheten och i det
tryckta anförande, hvari herr grefven helt trotsande
uppmanar prof. Geijer till pgenmäle!!
Se här en liten paralell mellan det till Ridd. och
Adelns protokoll afgifna samt med H. Hr grefvens
egen höga hand justerade och således ovägerligen
qvarstående muntliga yttrandet mot herr Geijer,
och det, hvilket herr grefyen, under uppgift att det
vore till protokollet justeradt (se ofvan), personligen
insändt till Dagligt Allehanda, för att skydda sig mot
publiciteten. och på det allmänheten måtte få kän-
nedom om den rätta ordalydelsen,!!
Det till protokollet juste-!Gr. B:s yttring i D. A.
rade uttrandet. MH 10.
Ehuru förtjenstfulit det! Ehuru förtjenstfullt det
må vara af den åsyftade må vara, att teckna Sver-
Universitets-talaren — att ges häfder, i synnerhet om
teckna Sycriges häfder,!det sker i en klar, enkel
ehuru de! i dessstora ar- och klassisk stil, ger det
beten har skett på ett sätt, ingen slags rättighet 8c.
som få mäta genomläsa,— hade :en
och i dess mindre på ett
som få kunna förstå, så
ger det ingen rättighet att
slänga bannsträlar emot
ett helt Riksstånd, och
detta i närvaro af många
af dess söner, bland hvilka
äfven jag hade en
Vi förbigå någrå andra smärre olikheter i detta
grefve B:s yttrande, äfvensom de af honom sjelf vid
uppsättningen deri gjorda, ej oväsendtliga tillägg, i
afsigt att förgylla erefvens muntliga föredrag; ty
dessa tillägg hafva dock fött plats i protokollet,
ehuru de icke funnos i föredraget.
Men änns ct ovcompel. Läsaren erinrar sig den
ovilja, hvarmod Ii efvens anförande d. 8 dennes,
i anseende till ett deri före-
dem, som röstat för det nya
t och för den lika arfsrätten,
och hvilkas core nämnt fädernes!andets fiender,
hvarefter han ar landtmarskalken afbröts i fortsätt-
ningen. Petta uttryck upptogs genast inom huset
al en annan talare, Hr P. R. Tersmeden, som till
och med i ett efterföljande plenum deremot anmälde
sin stränga protest. Hr grefyen har icke heller se-
dermera inför Kidd. och Adeln erkännt sitt förha-
stande, och begär! aut vid justeringen få ändra detta
yttrande. Det yrarsiår sätedes (ehuru redan der
något förmildradt i det med hr grefvens egen hand
korrigerade och dj. 22 dennes justerade protokoiiet;
men deremot ii . borttaget, likasom åtskilligt an-
nat, och nigovting splitter nytt, som aldrig blifvit
yttradt, i stället infiickadt 1 det anförande, hvilket
var ämnadt iör ullmänheten, och hvilket, som vi
förmode på hr grvefvens egen anhållan, blifvit intaget
i en af de journaler (Morgonen), som förmodligen
har den lyckan, att af hr grefven åtnjuta epithetet
aktningsvärd,
Se här paralellen mellan de två yttrandena:
Det till protokollet juste-Den i Morgonen HM 11 in-
rade yttrandet. förda travestering deraf.
Men, mine herrar, jagj Men, mine Herrar, jag
anser det vara en mora-ltror det vara en moralisk
lisk skyldighet, avt upp-skyldighet att strida emot
träda emot mitt landsldem, hvilka jag anser så-
inre fiender, så väl som som motståndare af mitt
jag uppträdt emot dess lands bästa, visserligen ic-
yttre, och jag kan ickelke af elak afsigt, som jag
anse annorlunda än såsom icke misstänker hos någon,
motståndare af mitt lands men af bristande omdöme
bästa, de som velat in-och sakkännedom, hvari-
föra ett representations-genom resultaterne likväl
sätt, som skulie kastat blifva desamma. Till de-
landet i en afgrund afjras antal måste jag i syn-
poesi RA ——— nin
på riddarhuset
kommande uta!
representalious