egenhändigt skrifven och undertecknad epistel (den vi ha i behåll) af följande lydelse: Till Redaktionen af Tidningen Det Nyaste Dagligt Allehanda! . I anledning af den emot mig riktade Artikel i Bladet för den 30 December, och deri influtne orikiige etitater, utur mitt muntliga anförande på Riddarhuset den 28 samma månad, anhåller jag, att nämnde mitt anförande, som nu är till Protokollet justeradt och af hvilket jag bifogar afskrift, må in extenso blifva infördt i ofvannämnde Tidning, hvarigenom tillfälle beredes äfven ät den af mig åsyftade Universitets-Talaren, att, med kännedom af den rätta ordalyde!sen, kunna, om han så behagar, gifva genmäle. Stockholm d. 43 Januari 18453. M. Björnstjerna, Grefve m. m. Denna herr grefvens skrifvelse infördes påföljde dag i Dagl. Alleh. tillika med den bifogade afskriften af grefvens yttrande. Red. anmärkte omedelbart härvid, att herr grefyen syntes hafva utur sitt anförinde vid justeringen uteslutit åtskillica ordalag, hvaribland det nyssnämnde var det märkbaraste, men Red. antog detta såsom ett erkännande af herr grefven, att han förhastat sion, och fät dervid bero. Imedlertid äro vi nu i tillfälle att bevisa, så väl att vår citation af grefvens yttrande varit riktig, -:som, hvad som nästan gränsar till det otroliga, att grefven icke uti P:otokollet uteslutit det anmärkta, mot herr Geijer förnärmande, yttrandet, utan gjirt detta uteslutande ensamt för allmänheten och i det tryckta anförande, hvari herr grefven helt trotsande uppmanar prof. Geijer till pgenmäle!! Se här en liten paralell mellan det till Ridd. och Adelns protokoll afgifna samt med H. Hr grefvens egen höga hand justerade och således ovägerligen qvarstående muntliga yttrandet mot herr Geijer, och det, hvilket herr grefyen, under uppgift att det vore till protokollet justeradt (se ofvan), personligen insändt till Dagligt Allehanda, för att skydda sig mot publiciteten. och på det allmänheten måtte få kännedom om den rätta ordalydelsen,!! Det till protokollet juste-!Gr. B:s yttring i D. A. rade uttrandet. MH 10. Ehuru förtjenstfulit det! Ehuru förtjenstfullt det må vara af den åsyftade må vara, att teckna SverUniversitets-talaren — att ges häfder, i synnerhet om teckna Sycriges häfder,!det sker i en klar, enkel ehuru de! i dessstora aroch klassisk stil, ger det beten har skett på ett sätt, ingen slags rättighet 8c. som få mäta genomläsa,— hade :en och i dess mindre på ett som få kunna förstå, så ger det ingen rättighet att slänga bannsträlar emot ett helt Riksstånd, och detta i närvaro af många af dess söner, bland hvilka äfven jag hade en Vi förbigå någrå andra smärre olikheter i detta grefve B:s yttrande, äfvensom de af honom sjelf vid uppsättningen deri gjorda, ej oväsendtliga tillägg, i afsigt att förgylla erefvens muntliga föredrag; ty dessa tillägg hafva dock fött plats i protokollet, ehuru de icke funnos i föredraget. Men änns ct ovcompel. Läsaren erinrar sig den ovilja, hvarmod Ii efvens anförande d. 8 dennes, i anseende till ett deri föredem, som röstat för det nya t och för den lika arfsrätten, och hvilkas core nämnt fädernes!andets fiender, hvarefter han ar landtmarskalken afbröts i fortsättningen. Petta uttryck upptogs genast inom huset al en annan talare, Hr P. R. Tersmeden, som till och med i ett efterföljande plenum deremot anmälde sin stränga protest. Hr grefyen har icke heller sedermera inför Kidd. och Adeln erkännt sitt förhastande, och begär! aut vid justeringen få ändra detta yttrande. Det yrarsiår sätedes (ehuru redan der något förmildradt i det med hr grefvens egen hand korrigerade och dj. 22 dennes justerade protokoiiet; men deremot ii . borttaget, likasom åtskilligt annat, och nigovting splitter nytt, som aldrig blifvit yttradt, i stället infiickadt 1 det anförande, hvilket var ämnadt iör ullmänheten, och hvilket, som vi förmode på hr grvefvens egen anhållan, blifvit intaget i en af de journaler (Morgonen), som förmodligen har den lyckan, att af hr grefven åtnjuta epithetet aktningsvärd, Se här paralellen mellan de två yttrandena: Det till protokollet juste-Den i Morgonen HM 11 inrade yttrandet. förda travestering deraf. Men, mine herrar, jagj Men, mine Herrar, jag anser det vara en mora-ltror det vara en moralisk lisk skyldighet, avt upp-skyldighet att strida emot träda emot mitt landsldem, hvilka jag anser såinre fiender, så väl som som motståndare af mitt jag uppträdt emot dess lands bästa, visserligen icyttre, och jag kan ickelke af elak afsigt, som jag anse annorlunda än såsom icke misstänker hos någon, motståndare af mitt lands men af bristande omdöme bästa, de som velat in-och sakkännedom, hvariföra ett representations-genom resultaterne likväl sätt, som skulie kastat blifva desamma. Till delandet i en afgrund afjras antal måste jag i synpoesi RA ——— nin på riddarhuset kommande uta! representalious