de Utskottets förslag och yrkade återremiss, — An-
ders Pehrsson från Örebro, Pehr Nilsson från Chri-
stiänstads län m. fl. förenade sig med Nils Nilsson.
Andreas Bengtsson från Jönköpings län ansåg
summan icke böra heviljas, cnär det allmänna, efter
talarens omdöme, icke hade eller kunde vänta någom
egentlig nytta deraf, samt statens medel alltför väl
behöfvas till nödvändigare utgifter. — Pehr Olsson
från Upsala län instämde.
Jan Andersson från Upsala län trodde det vara
temligen likgiltigt för Sverige, att känna den fordna:
egyptiska byggnadskonsten; deraf hemtades icke nå-
gon inkomst för statsverket och icke heller för en-
skilde. Ogillade Utskottets förslag.
. Vice talmannen Nils Pehrsson kunde ej etter inse
nyttan med det tillstyrkta statsanslaget. Om man
deraf kunde förvänta en förenkling i byggnadskon-
sten, vore väl något vunnet; men då icke en gång
en sådan nytta torde kunna påräknas, kunde tal. för
sin del icke annat än afslå anslaget och yrka åter-
remiss. — Ola Svensson från Malmöhus län m. fl.
instämde i hvad vice talmannen yttrat.
Johan August Zelterberg från Stockholms län fann
deremot Utskottets förslag böra bifallas; ty då man
Besinnade, att kaptenen Cronstrand, med betydliga
enskilda uppoffringar, lifsfara och en mängd obehag,
företagit resan till Egypten och der, bättre än någor
annan fornforskare, undersökt och aftecknatrlemnin-
garne i den fordna egyptiska byggnadskonsten, så
vore det obilligt om staten skulle vägra att bidraga
till kostnaden för utgifvandet af dessa dyrbara sam-
lingar, synnerligast då man af de allmänna byggna-
der, som här i landet under sednare tider blifvit
uppförda, alltför väl funne, att en förbättrad insigt
och smak i byggnadskonsten vore i hög grad behöf-
lig. — Johan Jacob Rutberg från Norrbottens, Sven
Heurlin från Kronobergs, Matts Pehrsson från Stock-
holms län m. fl. förenade sig med Zetterberg.
Ola Jeppsson från Blekinge län förutsåg en åter-
remiss och hoppades, att Utskottet måtte närmare
upplysa, hvari det gagn och den fördel för det all-
männa skulle bestå, som är att förvänta af de ifrå-
gavarande Cronstrandska samlingarnes utgifvande, på
det man vid ärendets ytterligare behandling i Riks-
stånden måtte kunna bedöma anslagets behöflighet.
Anders Andersson från Skaraborgs län: Ville icke
bestrida nyttan af berörde samlingars utgifvande,
men då kapten Cronstrand dertill redan erhållit 666
rdr 52 sk. och Kongl. Maj:t ej saknade utväg att
ytterligare för detta ändamål anslå erforderliga me-
del, så ansåg tal. Rikets Ständer i detta afseende
icke böra gå Kongl. Majt i förväg; yrkade afslag.
Niclas Nilsson från Calmare län: Skulle oftanämn-
de samlingars utgifvande icke kunna bära sig utan
statsanslag, ansåg tal. att det alltför väl kunde um-
bäras. Yrkade återremiss och afslag.
Rutberg: Kaptenen Cronstrand hade för detta fö-
retag fått lida obehag och förföljelser och ehuru detta
icke egentligen nu vore i fråga, utgjorde det likväl
en heyckande omständighet, ått genom beviljande af
ifrågavarande obetydliga anslag underlätta företagets
fullbordande. Biföll derföre Utskottets utlåtande. —
Häri instämde Matthias Hjorth från Götheborgs och
Bohus län, med förklarande att han ansåge det till-
styrkta statsanslaget desto hellre böra bifallas, som
de ifrågavarande samlingarnes utgifvande i annat falk
komme att afstanna.
Nils Nilsson tyckte att, genom en sådan påföljd af
utlåtandets ogillande, fäderneslandet icke kemme
att förlora serdeles mycket, enär de ifrägavarande
samlingarne mera afse lyx än nytta. Det vore icke
nu tid, att bevilja -statsanslag till lyxens befordrande.
Carl Gustaf Bruhn från Hallands län: De rese-
understöd, Regeringen lemnar, voro vanligen allt för
små för resor och undersökningar i främmande verlds-
delar. Sådant hade ock förhållandet varit med det
understöd kaptenen Cronstrand fätt af allmänna me-
del. Om någon direkt nytta icke kunde hämtas från;
ifrågavarande samlingars utgifyande, vore dess befor-
drande likväl en skyldig gärd åt vettenskaperne, af hvilka
Cronstrand gjort sig väl förtjent; oah då man dessu-
tom betraktade de obehag han fått uppbära af em
förman, för det tiden för hans återkomst af nit för
saken måst öfverskridas, så ansåg tal. för sin del U.
förslag böra bifallas.
Hans Persson från Geficborgs län kunde väl ej
bedöma det vetenskapliga värdet af ifrågavarande
samlingar, men fann, i betraktande af kapt. Cronstrands
ansträngningar och uppoffringar för fåderneslandets
vetenskapliga anseende, det icke vata Rikets Ständer
värdigt att undandraga sig beviljandet af det nu be-
gärde anslaget. Man hade sett personer få statsbi-
drag till företag, som icke varit af ringaste nytta,
utan deremot medfört förlust, men genom insinuatio-
ner, lismeri och krypande för förmän hade statsan-
slagen dertill ändock genomdrifvits. Kaptenen Cron-
strand hade föraktat att begagna en dylik utväg, och
i stället visat mod att trotsa godtycket, och han ha-
de derföre fått röna obehag. Tal. fann häri ett ö-
kadt skäl att bifalla U. förslag.
Petter Pehrsson från Jönköpings län: Den som har
råd att bygga, hade ock tillgång att inköpa nödige
vetenskapliga arbeten i byggnadskonsten, och på så-
dan grund borde utgifyvandet af de Cronstrandska.
samlingarne kunna bära sig sjelft. Yrkade afslag.
Petter Claesson från Elfsborgs län: Man borde.
med afseende å kapt. Cronstrands möda och uppoft-
ringar, bevilja anslaget, såsom cn välförtjent gratifi-
kation; synnerligast då man besinnade att mången.
erhållit statsanslag endast för utgifvandet af projekter:
och planer till vetenskapliga undersökningar, och re-
sor, som sedermera aldrig blifvit företagne.. — Petter
Mårtensson från Jönköpings län förenade sig med
Petter Claesson. :
Vice talmannen: Då Rikets Ständer vid hvarje
riksdag bevilja en serskild fond för sådane ändamål,
som det ifrågavarande; så, ehuru tal. icke bestred
kapt. C:s förtjenster vid ofta. nämnde arbete, ansåg.
tal. honom likväl böra, för detsammas fullbondande,.
inda sig till regeringen, som bäst vore i tillfälle
tt hedöma värdet af ifrågavaranda camlingar