och Yrkäde återrgihists — Med honom förenade sig
Jacob Kihlblånt från Södermanlands, Fredrik von
Zweigbergk från Skaraborgs, Måns Pehrsson från
Malmöhus, Pehr Jönsson från Christianstads län m. fl.
Nils Petter Pettersson från Kalmar län fann aflö-
ningen för lärare och tjenstepersonalen vid insti-
tutet allt för knappt tilltagen. Ingen utom före-
ståndaren, hade mer än 200 rdr rgs om året. En
löjtnant Klingsporr, engagerad som lärare, klagade
förlidet är, att han nödgades aMlytta från institutet
i anseende att lönen icke var tillräcklfg ens till klä-
der; Kongl. Maj:t skänkte honom då 4100 rdr, khvil-
ket äfven i år varit fallet, med tillsägelse att Kling-
sporr skulle qvarstå till dess sig visade om icke
Ständerna vid närvarande riksmöte ville med anslag
öka deras aflöning. Men här tycktes Utskottet iakt-
tagit en allt för sträng sparsamhet, den talaren an-
säg staten ovärdig och derföre yrkade äterremiss. —
Andreas Bengtsson från Jönköpings län förenade sig
med Nils Petter Pettersson.
Erik Ersson från Westerås län ansåg Utskottets
afslag i detta fall vara allt för härdt och yrkade
derföre återremiss.
Pehr Nilsson från Christianstads län ville alltför
gerna erkänna institutets stora nytta, men kunde
icke, då begäran om förhöjdt statsanslag dertil,
hvarken från Kongl Maj:ts eller institutets styrelse
blifvit framställd, finna lämpligt, att för beviljande
af högre statsanslag till denna inrättning äterre-
mittera Utskottets utlåtande.
Anders Andersson från Skaraborgs län ansåg Ut-
skottet icke hafva tillräckligen utredt förevarande ä-
rende. Vid sista riksdag beviljades till inrättningen
rundeliga ans!eg, öfver hvilkas användande celler o-
tillräcklighet någon upplysning icke blifvit meddelad.
Skulle nu derstädes kunna beredas tillfälle för intag-
ning och undervisning af flere olycklige, ville tal.
gerna för sådant ändamål medgifva en förhöjning af
1000 Rdr i det årliga anslaget; men ärendets utred-
ning vore dessförinnan nödvändig. och derföre yrka-
de tal. återremiss. — Anders Jonsson från Östergöth-
lands län m. fl. förenade sig med Anders Andersson.
Hans Pehrsson från Gefleborgs län hade sett an-
slag beviljade till vida mindre vigtiga ändamål, erin-
rade att en enskild man för denna välgörande inrätt-
ning uppoffrat nästan sitt hela lif, sin förmögenhet
samt sina kropps- och själskrafter, och fann det o-
billigt af staten att vägra erforderliga bidrag. dertill,
samt tillstyrkte hvad för ändamålet blifvit begärdt
och yrkade återremiss. — Lars Larsson från Gefle-
borgs län förenade sig med Hans Pehrsson.
Samuel Samuelsson från Östergöthlands län var
säker, att icke något bidrag af allmänna medel kun-
de blifva mer välgörande för menskligheten, och Yr-
kade derföre äterremiss och bifall till det äskade ån-
slaget.
Ephraim Larsson fråa Bifsborgs län yrkade äfven
återremiss och bifal till anslaget.
Petter Pehrsson från Jönköpings län likaså.
Anders Nilsson från Östergöthlands län upplyste,
såsom ledamot i StatsUtskottet, att enär hvarken
Kongl. Maj:t eller inrättningens styrelse framställt
någon begäran om förökade anslag, och behofyet der-
af icke heller blifvit utredt, så ansåg Utsk. någon
tillökning i inrältningens statsanstag icke böra, i
anledning af de enskilde motionerne, äga rum; för
sin del gillade tal. detta Utskottets förfarande och
fann besynnerligt, att om Kongl. Maj:t af enskilde
medel utbetalt underhåll åt en lärare vid institutet,
nägon framställning om serskildt arfvyode af allmänna
medel åt denne icke blifvit begärd; förmodade att
denna lärare nu mer blifvit ansedd obehöflig för in-
rättningen.
Jacob Kihlblom från Södermanlands län förenade
sig med dem, som talat för bifall till ifrågavarande
statsanslag. .
Vicetalmannen Nils Pchrsson: Man hadeinvändt,
att om desse anslag voro behöfliga, så skulle Kongl.
Maj:t, eller institutets direktion hafva derom gjort
framställning; men efter talarens omdöme, hade K.
M. ansett, att då Rikets Ständer vid den cna riks-
dagen efter den andra med välvilja omfattat denna
inrättning, de skulle jemväl nu opåmint få förfara,
utan att Kongl. Måj:t dertill särskildt behöfde gifva
anledning. Kongl. Maj:ts huldhet mot inrättningen
hade visat sig genom upplåtelsen af egendomen Lilla
Manilla. Talaren yrkade barmhertighet mot de mån-
ga blinda och döfstumma i landet, samt bifall till de
begärda anslagen. — Christen Andersson frän Mal-
möhus, Johan Samuelsson från Jönköpings, Jan An-
dersson från Upsala, Göran Jonasson från Kronobergs
län, m. fl. förenade sig med vicetal mannen.
Anders Pehrsson från Örebro län hemställde till
StatsUtskottet, att det, vid ytterligare behandling af
detta ärende, måtte taga samma i betraktande bred-
vid frågan om anslag till den kongl.:theatern; hop-
pades då, att något tvifvel ej skulle uppstå, till hvil-
kendera inrättningen anslag i första rummet bör be-
viljas. — Johan Eriksson från Stora Kopparbergs,
Olof Larsson från Gefleborgs län m. fl., instämde i
hvad Anders Pehrsson yttrat.
Nils Strindlund från Wester-Norrlands län förkla
rade, det han ansåg orsaken hvarföre någon fram-
ställning från Kongl. Maj:t icke blifvit gjord om för-
ökadt statsanslag till Institutet för blinda och döf-
stumma, vara den, att der icke finnas nåra sine-
kurer att tillgå för de högförnäma, som derföre icke
eller funnit för godt att förorda denna inrättning.
— Rutberg och Ephraim Larsson instämde i detta
Strindlunds yttrande.
Olof Nilsson från Westerbottens län ansåg det be-
gärda statsanslaget högst nödvändigt och yrkade å-
terremiss.
Öfverläggningen förklarades vara slutad och utlå-
tandet blef i denna del återremitteradt.
Litt. d.) Anslag till understöd för utarhetande
och ordnande af kaptenen Baltzar Cronstrands sam-
lingar i den fordna egyptiska byggnadskonsten.
Nils Nilsson från Wermlands län fann det högst
märkvärdigt, at Utskottet kunnat tillstyrka statsan-
Ar AK Af dag AR var ha
oa ag An .