Bengt Gudmunsson anmärkte härvid, att om, så-
sem han yrkat, Rikets Ständers wid sista riksdag
fattade beslut vidhålles, så är det gifvet att, enär
apotehekaresocieteten icke fullgjort det för ifrågava-
rande ansieg bestämde vilkor, anslaget kommer att
förfalla. Häri instämde Fric Ersson från Westerås.
Per Olsson från Upsala, Petter Persson från Jönkö-
Pings län m. fl.
Bratn åter åberopade, att om apothekaresociete-
ten ansett den ifrågasatta läroanstalten nödig, så ha-
de societeten nog fuligjort de för det dertill bevilja-
de statsarslag föreskrifne vilkor. Anstalten vore så-
ledes, efter hans öfvertygelse, att anse såsom obehöf-
lig; och enär berörde vilkor ejär uppfyldt, äro Stän-
derba med allt skäl befriade från deras löfte om bi-
drog af allmänna medel till samma anstalt. Han
fortfor så edes i yrkandet, att de nu begärde 41,000
Rdr ic: e må af Ständerne beviljas. Jacob Kihlblom
frin Södermanlands, Petter Haraldsson och Johan
Petter Andersson från Elfsborgs län instämde i Brubns
yttrande. då
DBarid Andersson från Hallands län ansåg det va-
ra obestridi gt, att då apothekaresocieteten icke full-
gort viikoret för erhållandet af det utaf Ständerna
vid sista riksdag till en pharmaceuatisk läroanstalt
beviljade statsanslag, Ständerna icke kunna anses plig-
tize, att vidare hålla societeten samma anslag till-
handa, men öfvertygad att Ständerna nu skola, på
sitt Bengt Gudmunsson påsrkat, vidhålla sitt vid
sista riksdag fattade beslut, trodde han att följden
blifver ingen annan än den, att anslaget kommea att
förfalla; vid hvilket förhållande han icke ansåg lämp-
ligt. att nu yrka direkt afslag å samma anslag.
Carl Fredrik Huss från Westernorrlands län för-
enade sig med David Andersson, hvaremot Lars Pet-
t:rsson från Blekinge och Anders Andersson frän
Örebro län instämde i hvad Bruhn yttrat.
Statsutsk:s utlåtande i denna del blef derpå af
Bondeståndet äterremitteradt.
Litt. c). Anslag till den för sjukes behandling
med elektricitet och galvanism i Stockholm stiftade
inrättnir.g.
Vice-talmannen Nils Pehrsson ansåg behofyct
af denna inrättning tillräckligen ådagaiagdt uti
såväl väckte motioner, som Utskottets utlåtande. Tal.
hade flere månader begagnat inrättningen och rönt
dess välgörande verkningar och under tiden sett den
dagligen besökas af från 15:å 46 till och med 50
personer, af hvilka de flesta, i mer eller mindre mån,
gått hulpne derifrån. Bland dessa nämnde tal. som
exempel en gumma, hvilken då hon började besöka
inrättningen, var stendöf, men efter någon tids be-
handling derstädes kelt och hället återfick sin hörsel;
nästan enahanda förhållande ägde rum med en gosse
från Skåne. En man, som gencm ett slaganfall för-
lorat sin verkningsförmåga, och i förtviflan öfver den
olyckliga ställning han med sin familj derigenom i-
räkat, sökt afhända sig lifvet, kom sedermera till
denna inrättning och blef genom behandliogen der-
städes betydligen förbättrad. Tal. tillstyrkte, att för
inrättningens bestånd föreslagne 3500 Rår årligen
måtte af BR. Et. beviljas, så mycket hellre, som sam-
ma inrättning till största delen anlitas af fattige per-
soner. — Conrad Remin och Lars Norrby från Gott-
land, jemte en stor del af Ståndets öfrige ledamöter,
förenade sig med vicetalmannen.
Carl Gustuf Bruhn erinrade om att af de från Ut.
uti förevarande ämne meddelade upplysningar in-
hemtas, huru R. Et. vid 1828—4830 årens Riksdag,
för inrättningen till sjukes behandling med elektrici-
tet och galvanism, beviljade ett årligt anslag af 600
Rdr, hvilket vid derpå följde Riksdag indrogs, enär
en säker erfarenhet då ansågs vara vunnen om med-
lets gagnelighet, så att inrättningen utan statsbidrag
borde kunna bära sig. Vore detta sistnämnda för-
hällande verkligt, ansåg han Ri S:s berörde beslut
fortfarande böra lända till efterrättelse, och något
anslag till inrättningen således nu icke böra beviljas.
Honem föreföll likväl den af Ständerne vid 48354—
4835 årens Riksdag åberopade erfarenhet om ifråga-
varande medels gagnelighet än i denna stund temme-
ligen otiilförlitlig, så att man till och med nu kan
ance elektricitetens och galvanismens verkningar och
de deraf härrörande nyttiga resultater för sjuke gan-
ska problematiska. Bet begärda anslaget skulle såle-
des komma att användas på försök, hvartill statens
merel, åtminstone i så beskaffadt fall som detta,
dock icke böra användas. Dessutom kunde inrätt-
ningen icke egentligen anses gagnelig för någon an-
nan ort än Stockholm. Yrkade återremiss och afslag.
— Erik Ersson från Westerås Län, m. fl. instämde
i hvad Eruhn yttrat.
Carl Fredrik Huss från Westernorrlands län var
i allo förekommen af Bruhn, och instämde i det a!
hanom afgifne yttrande.
Andreas Bengtsson från Jönköpings län: TIfräga-
varande botemedel hade i landsorterne sedan längre
tid varit användt, stundom med fördel, men stun-
dom så, att patienterne bedt Gud bevara sig derifrån.
Enär statens tillgångar redan yoro allt för mycket
aali:ade, yrkade tal. afslag.
RiNds Pelirsson från Kronobergs län: Vid hvarje
lins laserett, ätminstone i södra Sverge, funnosredan
e!ektricitets machiner och flera provincial-läkare voro
jemväl med sådane försedde, och då alltså dylika in-
rittningar på enskild bekostnad blifvit föranstaltade
på andre orter, kunde han icke finna lämpligt, att
dertill för hufvudstaden bevilja statsanslag. Instämde
med Brubn,
Johan Jacob Rulberg från Norrbottens län uppgaf,
att den enskilde läkare, som förut förestått ifrägava-
rande inrättning, och på cgen bekostnad anskaffat
eiektricitetsmachinen, med dertill hörande apparater,
erbjudit sig att, i händelse Rikets Ständer till inrätt-
ningens framti da bestånd ville medgifva statsanslag,
såsom skänk åt inrättningen öfverlemna berörde ma-
chin och apparater; samt att vid de ät inrättningen
förärade enskilde donationer blifvit fästadt det vilkor,
att sådant statsanslag skulle beviljas, att inrättningens
fortfarande verksamhet kunde varda försäkrad. På
grund häraf och det utmärkta vitsord, hvilket så väl
i utlitandet, som under öfverläggningen om denna