na suit bestridande al alla de anslag, nynka HU div
i fråga. — Lars Olsson, Johan Eriksson och Lars!
Johan Getzelius från Stora Kopparbergs samt Anders
Olofsson från Jemtlands län m. fl. instämde:
Niclas Nilsson från Calmar län: Uti tal:s hemort!:
sköttes och häfdades jorden ganska väl, utan att man
behöfde eller brydde sig om att anlita någon landt-
bruksskola, och tal. trodde att sådane inrättningar,
om.de nödvändigt skola finnas, böra upprätthålla sig
sjelfva. Yrkade afslag och återremiss.
Kihlblom begärde få nämna, hurusom .både inspek-
tor och rättare från Degebergs landtbruksinstitut blif-
Vit antagna på en egendom i tal:s hemort, och att
missvext och underhaltiga skördar varit följden af
deras förvända landtbruksmethod.
Heurlin: Degebergs institut vore honom en hel-
sosam varning mot sådane skolors anläggande. :De-
geberg hade i tio år lidit af fortfarande missväxt,
under det grannarne skurit vackra skördar; kunde
icke instämma uti den tacksamhet till medstånden,
hvilken en Talare under diskussionen afskickat för
deras benägenhet att främja bildandet af omförmälde
skolor, destomindre som deras deputerade bifallit Ut-
skottets förslag, utan att känna något jordbruk, hyil-
ket väl kunde sägas vara fallet, åtminstone hvad an-
går ledamöterne från Borgareståndet. Man skulle
snart behöfva en vidlyftig embets- och tjenstemanna-
personal att sköta desse landtbruks-akademier. Der
kunde erfordras måhända icke allenast president, utan
äfven flere styrelse-ledamöter, bokhållare, vaktmästare
och så vidare; slutligen torde man begära en sådan stif-
telse i hvarje pastorat; det synes bättre, att man sjelf
sökte förädla sitt jordbruk, utan att underkasta sig
en sådan styrelse. Tal. hade i Utskottet kämpat e-
mot anslagen till ifrågavarande skolor, och bestred
nu ytterligare deras tillkomst samt fortsatte sitt yr-
kande om återremiss. — Petter Mårtensson från Jön-
köpings, Johan Petter Andersson från Elfsborgs, Lars
Pettersson från Blekinge och Erik Christensson från
Götheborgs och Bohus län, jemte flere af Ståndets le-
damöter, instämde.
Vicetalmannen Nils Persson: Det förundrade ho-
nom icke, att Ståndets fleste ledamöter äro mot bil-l.
dandet. af landtbruksskolor, då de personer, som ex-
perimenterat efter särskilde, vid nämnde instituter
antagne methoder, nödgats afstå från de förlustbrin-
gande försöken; ansåg alla instituter, som icke tillika
imnefatta verkstäder och slöjdeskolor, aldrig kunna
blifva praktiskt tillämplige. Man lärde icke vid ett
institut att sköta allt slags jord; jordbruks-skolorne
voro i sjelfva verket en kräfta, som frätte det ena
anslaget efter det andra, riksdag för riksdag, och så-
medelst endast bidrager att öka det fattiga folkets
skattebörda. — Anders Jonsson från Östergöthlands,
Petter Jonsson från Skaraborgs och Jon Olsson från
Gefleborgs län instämde.
David Andersson. ,Det är visserligen beklagligt,:
att jag i denna fråga hyser en annan mening än plu-
raliteten af Bondeståndets ledamöter, men då jag icke
kan förneka min öfvertygelse, må det ursäktas, att
jag icke heller kan instämma med den talare, som
förmenat min tacksamhetsgärd mot .öfrige ståndens
benägenhet att befordra nyttiga anstalter förjordbru-
ket vara olämplig och anser mig, cnär tillrättavis-
ningen varit beledsagad af det förklarande. att de
ledamöter, som bidragit till Utskottets beslut ifrågan,
icke kände eller förstode sig på jordbruk,! böra upp-
lysa att desse män verkligen äro kännare af jord-
Pruksyrket och på ett sakrikt och för mig tillfreds
ställande sätt motiverat sine åsigter. Jag plägaricke
öbetvingadt följa med strömmen, utan att söka göra
mig reda för nyttan och ändamålsenligheten af den sak,
hvars framgång jag önskar. Jag kan såledesicke frångå
hvad jag förut under diskussionen yttrat. Jordbruket
har hitintills varit ett stjufbarn, och jag kan icke
fatta, hvarföre vi icke skulle atitaga den hjelp man
nu vill skänka oss till dess förkofran. Det är vVis-
serligen sannt, att skattehbördans tyngd hufvudsakli-
gen drabbar jordbruket, men om bördan kan lindras
till större eller mindre del genom de fördelar, som
åt denna näringsgren, medelst de föreslagne landt-
bruksskolorne, torde vinnas, anser jag icke heller
någon skam uti, att derföre uttala ett tacksamhets-
ord. Jag har i ett föregående plenum yttrat, att
belåtenheten utgör statens egentliga styrka, och tror
att ett uppdrifyet jordbruk skulle skänka denna be-
låtenhet och stegra kärleken till fosterlandet.
Då vi offra millioner för försvarsverket, borde väl
ifrågakomne obetydliga anslag kunna beviljas åt en
sak till förkofran af den jord, vi skola försvara.
Utan att anse mig vederlagd af de skäl, som för den
motsatta äsigten blifvit yttrade, vidblifver jag min
öfvertygelse i den tanka, att landtbruksskolorne, äf-
ven om de i ögonblicket icke kunna skänka stora
fördelar, likväl böra och skola uträtta något godt för
sin vigtiga bestämmelse
Johan Johansson från Örebro län instämde och
Mathias Hjort från Götheborgs och Bohuslän för-
klarade sig dela de åsigter, David Andersson mundt-
ligen utvecklat.
Jan Andersson från Upsala län kunde icke anse landt-
bruksskolor till nytta för landet, utan blott för vissa
poössessionater. Om — yttrade talaren — der kommer
en liten herresprätter, som någon tid vistats på ett
landtbruksinstitut och sår ut fio tunnor jordfrö; der-
af man endast får en igen, så är detta just icke
mycket att tacka för.
David Andersson. Det lönar sig föga, efter hvad
jag märker, att här strida mot strömmen. Då jag
likväl till protokollet reserverat min tanka för fram-
tiden, hoppas jag ock, att landtbruksskolorne då om
icke förr skola förtjena ett rättvisare omdöme än
hvad man nu å motsidan yttrat. Jag tror att :dessa
stiftelser skulle tillskynda landet flera fördelar ge-
nom odling t. ex. af åkerkål och rapps, hvilket sed-
nare hittills icke varit odladt i Sverige, men välför-
tjenar kuitiveras, sedan oljeslagerier blifvit i landet
inrättade. Det är icke afgjordt, att endast ogräs och
vildväxter uppdragas på landtbruksinstituterne der-
före, att det faller sig så för den betraktare, som
icke gjort sig reda för planteringens nytta och an-
vändbarket, att just genom en sådan odling förskaffa
staten ökade inkomster. Jag måste bekänna, att frå-
gan om landtbruksskolorne ligger mig ömt om hjer-
tat och ätt man icke vederlagt mig med skäl, som
kunna verka till förändring af min öfvertygelse.
Slutligen erinrar jag den iedamot, som kallat
Jandtbruksinstituten surkålsskolor, att, om man icke
kan eller vill yttra sig i en sak, utan endast strida