under toffeln — tyst min mun så får du socker — hä hä hälv Jag kommer igen i morgon,, afbröt Lindner skolmästaren, som ville, efter sådane personers vana, ställa sig in hos den ene, genom att förtala den andre; jag skall i morgon se till skolan och höra hvad barnen kunna. Den unga presten gick, och sedan satte sig herr Efterström ner på sin plats och började tala om hvad han var för en karl, en rigtigt dugtig karl, som inte var rädd om sjelfva biskopen kom, och som extimerade, prosten och magistern inte mer än ett glas vatten. Den andra morgonen Var herr Efterström mäkta blek och liksom mera svag; ty hur det än var med hans mod, så blef det allt mindre och mindre, allt som ruset -dunstade bort, och då han påföljande morgon påminde sig att magistern skulle komma, vågade kan icke-styrka sig, på sitt vanliga sätt, utan var, som man säger, ,spiknykter). på morgonqvisten; man: kunde, då man såg honom, ej underlåta att tänka: anden är villig, men köttet svagt,; ty hans darrande händer, hans likbleka hy, hans dystra mine: allt antydde att han stridde en hård kamp mot sin vana. Barnen ställdes i ordning och då magistern kom, såg skolan åtminstone något hyggligare ut, än dagen förut. Lindner företog sig att examinera barnen; men oaktadt alla skolmästarens försök att hjelpa dem på tråden, kunde de ej redogöra hvarken för kristendom eller geografi.och historia. Det fanns väl flere som kunde katekesen fermt utantill; men då magistern ej var nöjd med endast detta, utan började på alt göra så kallade förståndsfrågor,, kunde ingen svara ett enda ord; ty herr Efterström håde ej någon fallenhet att göra sådåna frågor, utan var nöjd blott barnen läste precist som det stod i boken. Utanlexorna äro en olycka för all; skolundervisning, icke ällenast derföre, att barnen vänja sig vid ett tanklöst plad