karens för att. föreläsa öfver Wåhlins fädernes landets Historia. Jo det skall ni se ungar, Kri stiern, Kristiern Tyrann han knipsa af hufvun: på dom, som på gåsungar — ja det gjorde han och så tog han de små Ribbingarne och dro; opp dem vid: håret och gjorde som jag nu gör kom hit Per Pehrssons pojke — å hut, låt bl min råck — kom hit du — se så här,; skohhä staren höjde linealen, liksom ett bödelssvärd — och hela skaran skrattade. Ja ser ni, ungar, de var annät malt, det., Herr Efterström skulle länge så der åskådlig framställt svenska historien, om ej Lindner in trädt och han något förbluffad upprest sig, stru kit;af mössan och sagt: mjuka tjenare; hä hi hä, jag sitter här ceh lägger ut den der Wåihblir för pojkarne -— hä hä hä — de tycka att det ä så roligt — för si det är mitt sält. Ja, jag ser, sade Lindner, det är herrns sätt. Ja visst, det är mitt sätt, för utanlexan skol: de kunna som vatten, och f-n skall ta er un gar om ni inte lär er rigtigt utantill, som valter till i morzon.. Kommer ni nu ihåg hvad jag så om Kristiern: Tyrann?: Ja, magistern här kän ner noZwMill Kristierh Tyraun han; jad-n i mir gör han intefdet; det kan j slå er i backen på. Ja, åh ja, herr Efterström, jag tviflar icke jus! På herrns goda wilja, sade Lindner; omen . . Min vilja, herr magister, ja, förbanna mig, ha jag icke god vilja, och med Guds bjelp så plug: gar jag i barnen både kristendom och histori: och geografi och en helhop — så att prosten aldrig haft ett ord att säga Ri, salig prosten Mer Slentrian:ler, vet jag, slog mig på axeln och sa de till mig en gång: herr Efterström är fon : mig en dugtig karl. Svor prosten också? inföll Lindner, Hva sa? — svor? Nej — åh nej, för si salig prosten var en ann karl han än — jag Vet väl hvem, som inte är herre i sitt hus, utan står