karens för att. föreläsa öfver Wåhlins fädernes
landets Historia. Jo det skall ni se ungar, Kri
stiern, Kristiern Tyrann han knipsa af hufvun:
på dom, som på gåsungar — ja det gjorde han
och så tog han de små Ribbingarne och dro;
opp dem vid: håret och gjorde som jag nu gör
kom hit Per Pehrssons pojke — å hut, låt bl
min råck — kom hit du — se så här,; skohhä
staren höjde linealen, liksom ett bödelssvärd —
och hela skaran skrattade. Ja ser ni, ungar, de
var annät malt, det.,
Herr Efterström skulle länge så der åskådlig
framställt svenska historien, om ej Lindner in
trädt och han något förbluffad upprest sig, stru
kit;af mössan och sagt: mjuka tjenare; hä hi
hä, jag sitter här ceh lägger ut den der Wåihblir
för pojkarne -— hä hä hä — de tycka att det ä
så roligt — för si det är mitt sält.
Ja, jag ser, sade Lindner, det är herrns sätt.
Ja visst, det är mitt sätt, för utanlexan skol:
de kunna som vatten, och f-n skall ta er un
gar om ni inte lär er rigtigt utantill, som valter
till i morzon.. Kommer ni nu ihåg hvad jag så
om Kristiern: Tyrann?: Ja, magistern här kän
ner noZwMill Kristierh Tyraun han; jad-n i mir
gör han intefdet; det kan j slå er i backen på.
Ja, åh ja, herr Efterström, jag tviflar icke jus!
På herrns goda wilja, sade Lindner; omen . .
Min vilja, herr magister, ja, förbanna mig, ha
jag icke god vilja, och med Guds bjelp så plug:
gar jag i barnen både kristendom och histori:
och geografi och en helhop — så att prosten
aldrig haft ett ord att säga Ri, salig prosten Mer
Slentrian:ler, vet jag, slog mig på axeln och sa
de till mig en gång: herr Efterström är fon :
mig en dugtig karl.
Svor prosten också? inföll Lindner,
Hva sa? — svor? Nej — åh nej, för si salig
prosten var en ann karl han än — jag Vet väl
hvem, som inte är herre i sitt hus, utan står