titel utvisar, har i detta arbete nedlagt resultate
af sina forskningar, och vi ha deri funnit mycke
som är värdt ätt läsas. Vi skole sannolikt fram
deles, då riksdagsgöromålen icke så uteslutaride
upptaga tiden, återkomma till en utförligare re
cension af skriften, hvars ämne alltid bibehåller
sin stora vigt och allt mer och mer blir de
mest maktpåliggande problemet att lösa för tän-
karen och statsmannen; för tillföllet ha vi blot!
velat i förbigående anmäla den; och upptage här
endast den allmänna öfversigt, hvari förf. sam-
manställt orsakerna till armodet, utan att nu ingå
i de anmärkningar, hvilka af en eller annan punk!
torde vid en utförligare, granskning påkallas, för
att. ej gilva anledning till missförstånd. Dessa or-
saker angifver han vara följande:
41) En villfarande åsigt om betydelsen af rike-
dom;
2) Öbekantskap med det menskliga arbetets
natur och underskattande af dess värde;
3) Arbetets fördelning, hvilken jemte sina obe-
stridliga fördelar äfven medför olägenheter, som
nödvändigt måste undanrödjas, om man ej vill
arbeta utarmandet i händerna;
4) Den villfarelsen, att produktionens belopp
icke afmätes efter förhanden varande bebof, utan
att behof framkallas äfven der de icke äro för-
handen, för att gifva rum åt den gränslösa pro-
duktionen; hvarigeuom en ny potens af behof-
vet uppstår, nemligen behofvet alt skapa behof;
3) Den nuvarande principen att göra skulder
i stället för den fordna att lägga upp;
6) Brist på religiositet i vårt tidehvarf;
7) Sjelfva fattigvården, såväl den enskilda väl-
sörenheten, som kommunal- eller stals-välgören-
heten;
8) Medfödd, eller genom ålder, sjukdom och
andra tillfälligheter föranledd kroppslig eller and-
lig oförmåga att föda sig sjelf. Hit hör äfven
lättjan, eller, det som är likartadt dermed, mod-
och håglösheten såsom en följd deraf, att en men-
niska ser sig beröfvad hvarje måli och för lifvet;
9) En vår tid till ära ländande, nemligen den
mycket förbättrade omsorgen om de fattiga, hvari-
senom en stor del af dessa, som annars skulle
borttagas af en tidig död, återskänkas åt sina usla
efnadsförhållanden;
10) Den grundsatsen, att den som ej kan föda
ig sjelf, skall födas af staten,