gg ee RE EA JRR
(Insändt.)
Uti N:o 3 al Aftonbladet för den 4 Januari
förekommer en artikel undertecknad af herr di-
rektören Gustaf Ekman på Lesjöfors, med öfver-
skrift: Reflexioner öfver Svenska Jernhandterin-
gens närvarande tillstånd. och dess. framtid,
hvilken förtjenar särdeles uppmärksamhet, dels
för ämnets stora vigt i och för sig sjelf betrak-
tadt, dels och för denna författares erkända vid-
sträckta sakkännedom, samt derpå grundade för-
måga, att rätt bedöma sitt ämne, hvarutinnan
han, under en måingårig både theoretisk och
praktisk handläggning förvärfvat mycken erfaren-
het, och sjelf genom vidtagna åtgärder till jern-
handteringens gagn och nytta vid flere tillfällen
gjort sig förtjent af brukssocietetens deremot vi-
sade erkänsla. Insändaren har derföre med upp-
märksamhet läst denna afhandling, och igenkänner
deruli författarens nit och omtanka för denna
sak! men som han icke i allo kan dela de der-
uti yttrade åsigter, tillåter han sig att i korthet
dervid göra några erinringar, icke för att klandra,
hvilket vore lika oförtjent som obehörigt, utan för
att ytterligare fästa andra sakkunnige personers upp-
märksamhbet vid ett ämne, som så djupt ingriper
uti näringens bestånd och hela landets derpå
beroende framtida ställning, samt derföre så väl
i det tekniska som sjelfva lagstiftningen, förtjenar
att betraktas från olika synpunkter.
Herr Ekman medgifver till en början att våra
tackjernsblåsningar blifvit förbättrade till den grad,
att. de kunna jemföras med andra länders, samt
på några ställen till billigare pris, i afseende på
dess bättre qvalitet; till bevis hvarå anföres att
engelskt tackjern kostar st; 2: 435 och svenskt
tackjern st. 2: 40 per ton; men anmärkes til-
lika, att detta pris ej svarar mot tillverknings-
kostnaden, utan bör beräknas till st. 3 per ton,
för. de bättre sorterne.
Hvad åter angår smidet, yttrar herr E:ny. då
man granskär de arbetsmethoder, hvilka ännu
nästan uteslutande i Sverige begagnas, för att fa-
bricera jern, finner man att de ännu äro till
principen desamma, som infördes för 200 år se-
dan, af Carl den IX och Gustaf Adolphs inflyt-
tade valloner och tyskar. Afven det gamla, säger
herr E:n, kan vara godt, och bemödanden hafva
dessutom visst ej fattats, att förbättra och full-
ända dessa arbetsmethoder, för att åstadkomma
fullgodt Jern, men de ogillas ändock.
Insändaren vågar likväl härutinnan yttra en
motsatt öfvertygelse, grundad på egen erfarenhet,
och tror att ett godt och homogent jern äfven, i
tysk härd kan åstadkommas, serdeles då räck-
ning och smältans görande verkställes i serskilda
härdar, hvarigenom smeden kan egna odelad upp-
märksamhet åt dessa skiljaktiga operationer, men
tror tillika, att detta lika angelägna som mödo-
samma arbete skötes med mindre ordning och
omtanka än vederbör, sedan forcerade smiden och
höga veckotillverkningar utgjort egentliga före-
målet för. en del bruksegares bemödanden. Hu-
ru vill man eljest förklara, att i tysk härd på
en gång nedsmälta från 26 ända till 36 LB tack-
jern och föreställa sig möjligheten att af sådane
massor åstadkomma en duglig produkt. Följden
häraf har ock blifvit, hvad man lätt kunnat för-
utse, att sådane tillverkningar förlorat allt för-
troende och kunna nu svårligen säljas till något
pris. Ett förhållande som icke bör läggas smi-
desmetoden till last, då man vet att norska jer-
net, ehuru beredt på tyskt vis och af sämre
malmer än vi i allmänhet begagna, enligt angil-
ne priskuranter, under de sednare åren i ame-
rikanska staterna betalts-betydligt högre än det
svenska.
En annati omständighet, som äfven vållat miss-
troende till det svenska stångjernet, har varit ett
oförståndigt bruk af upphettad luft både på mas-
ugnen och i härden, hvarigenom man på många
ställen, genom rent : oförstånd, åstadkomnmit ett
så rågående och senfärskadt tackjern, att det i
härden svårligen kunnat tillgodogöras; men icke
eller kan detta förhållande läggas sjelfva iden
till last, ty alla nyttiga saker kunna missbrukas
och åstadkomma; begagnade i öfverdrift, skada i
stället för gagn; så synes förhållandet äfven vara
med den varma luften, som, enligt säkra uppgif-
ter, ännu både i tekniskt och ekonomiskt afseen-
de med mycken fördel begagnas vid flera af de
tyska jernverken.
Många finna äfven orsaken till jernets försäm-
ring, nu emot fordom, uti vår nu gällande ham-
marsmedsordning och smedens deruti medgifne
rättighet att erhålla betalning för sitt lemnade,
så kallade öfverjern; men detta är ett misstag..
Detta medgifvande verkar ingalunda menligt pål
tillverkningens godhet, om föreskrifterna i öfrigt
efterlefvas. Denna författning bestämmer vilko-
ren emellan husbonden och arbetaren, ihändelse
tvist dem emellan uppstår och de förut ej an-l.
norlunda öfverenskommit, hvartill de ega full
rihet. Ett ibland vilkoren är, alt smeden skall
lemna ett visst qvantum väl verkadt och full-
godt stångjern, emot ett visst qvantum er-
hållet tackjern, samt att utom öfrige -löneför-
miner erhålla serskild betalning, för hvad han
genom sin skicklighet och omtanka under arbe-
tet kan bespara af kol och tackjern, men också
skyldighet att ersätta, hvad som genom hans 0o-l
skicklighet eller försummelse förloras. Då han
således å ena sidan är. tvungen att plikta för hvad
han förstör; synes det å den andra både billigt
och rättvist, att någon belöning bör lemnas för l:
hvad han gfenöm cin ckicklishot aah amtlanka ha.