verksamhet, låta störa sig af verldslig lirdom och dylika isrättningar. Man kan också ej underlåta att anmärka, att det är en af vår tids besynnerligheter att nödvändigt, vilja göra den svenska bonden till en läskarl och fråntaga honom sin fromma tro, sin säkra förtröstan på Jesum och hans kärlek för sin konung; det är, min goda Lindner, icke genom att lära sig bistoria och geografi och skrifva och räkna, samt svenska språket, man blir en arfvinge till Guds rike, en lydig undersåte eller en god medborgare, utan fast mera drages hjertat från allt detta in på politikens fält, och slutet är, att folket blir sjelfklokt och föraktar så väl religionen som dess förkunPare.? ,Harr döktorn och bisköppen har alldeles räit inföll Drängstedt, strykande håret bakom örat; ydea nua tiden förföljer dem, som förkunna Guds ord; ja, det är precist som harr döktorn och bisköppen säger. Men, herr doktor och biskop,, inföll Lindner; jag tror att en öfverblick öfver historien och naturen ej kan skada någons tro, jag har åtminston2 funnit min stärkt derigenom; ty menniskohistorien med alla skickelser och vexlingar, hvilka lyda en högre, af Gu. utstakad plan, och naTuren, söm i sin mångfald afspegiar Svaren, äro så har jag funnit, blott supplementer till det förkunnade Ordet, äro Guds ord i menniskoödet: gång och i naturens Nf. Jag har ej ännu set någon forskare mom någondera, som ej väritel from Man, förutsatt likväl, att han sökt genom tränga sitt ämne. Att i en folkskola gilva äfve folket denna bekräftelse. på ordets sanning, att lär det att rundt omkring sig skåda Guds verksam