verksamhet, låta störa sig af verldslig lirdom och
dylika isrättningar. Man kan också ej underlåta
att anmärka, att det är en af vår tids besynner-
ligheter att nödvändigt, vilja göra den svenska
bonden till en läskarl och fråntaga honom sin
fromma tro, sin säkra förtröstan på Jesum och
hans kärlek för sin konung; det är, min goda
Lindner, icke genom att lära sig bistoria och
geografi och skrifva och räkna, samt svenska språ-
ket, man blir en arfvinge till Guds rike, en ly-
dig undersåte eller en god medborgare, utan fast
mera drages hjertat från allt detta in på politi-
kens fält, och slutet är, att folket blir sjelfklokt
och föraktar så väl religionen som dess förkun-
Pare.?
,Harr döktorn och bisköppen har alldeles räit
inföll Drängstedt, strykande håret bakom örat;
ydea nua tiden förföljer dem, som förkunna
Guds ord; ja, det är precist som harr döktorn
och bisköppen säger.
Men, herr doktor och biskop,, inföll Lindner;
jag tror att en öfverblick öfver historien och na-
turen ej kan skada någons tro, jag har åtminsto-
n2 funnit min stärkt derigenom; ty mennisko-
historien med alla skickelser och vexlingar, hvil-
ka lyda en högre, af Gu. utstakad plan, och na-
Turen, söm i sin mångfald afspegiar Svaren, äro
så har jag funnit, blott supplementer till det för-
kunnade Ordet, äro Guds ord i menniskoödet:
gång och i naturens Nf. Jag har ej ännu set
någon forskare mom någondera, som ej värit- el
from Man, förutsatt likväl, att han sökt genom
tränga sitt ämne. Att i en folkskola gilva äfve
folket denna bekräftelse. på ordets sanning, att lär
det att rundt omkring sig skåda Guds verksam