nen och folket tycka om, att man skrämmer
dem; de vilja-gerna alla tro att busen står
för dörren och hålla af den, som rätt dugtigt
kan uppväcka deras fruktan; då säger . barnet,
darrande af förskräckelse: Sotarn kommer, men
jag är inte rädd, mamma! — Hofmännen säga:
Revolutionen kommer, men vi hafva kraft och
gudomliga rättigheter; — och folket säger: För-
trycket hotar oss; men vår enighet, vår upplys-
ning och vår styrka skola segra. Saken är helt
enkeit den: de tycka att det är roligt att va-
ra rädd; ty ett barn behöfver lika litet frukta
för sotarn, som en kammarherre behöfver. fruk-
ta revolutionen, eller folket kammarherrarne.. I-
medlertid var sålunda fanjunkaren fruktad af bår
de pastor och församling.
Fru fanjunkerskan Thranströmskänkte sin man
en son, året efter sedan Klasmark tillträdt på-
storatet. Fäddrar blefvo bjudnei partis fru Thran-
ström bryggde och bakade, konfekt inköptes och
fanjunkarens vinglas tillitades Mr ett ord, ett
stort fadderskap, med eltvya rätter till supen,la-
gades till; ty det låg i fanjunkarens lynne att
utmärka sig tar mat och dryck, HÅ Snart uci
var kalas, så flek man hvad spar kallar tårta på
rer
tårtav, det Vill Säga så mycket, att man blef
sjuk efteråt, och öm alla eller några af sällska-
pet drucko sig fulläj var det en hjertans glädje
fanjunkaren, som ansåg sin gästfrihet i sam-
nån hedrad, som gästen Hade svårt att re-
da sis hem eller han mådde illasetteråt?Pro-
sion Klosmark bjöds nalurligtvis New döpa och
oro ära bålmet och: stå emot haron
yrostinnanvatt bö ; bar
Ärenrot på Skoningslösa. Men oaktadt all den-
för
ma