gen, hvarpå den värde talaren syftat. Sir Robert Peel säger: För mer än ett sekel tillbaka;-här fullt förtroende hystes till bankens stadga och npär:de -ak-l: tier, som utgifvits på 60, stodo på 442, —-— Jagl! ber attbi parenthes, som likväl skall blifva ganska l: korrts få fästa uppmärksamheten derpå, att förhål-! landet med vår bank ar ungefär detsamma, nemligen att dess solidit, enligt bokslut, är ganska stor,! men att man ändå är bekymrad för realisationensj: upprätthållande; — — när, heter det i Peels tal, de aktier, som: utgifvits på 60, stodo på 442 — var: likväl bankens papper så fallet i värde, att-en guineli i guld var värd 530 s. i papper; detsamma var fal-l. let medssilfver; OCK Kursen var högeligen emot detta land. Hvad gjörde banken? . Den hade lånat storaj: summor åt regeringen, den hade utlånat penningar! mot pant och på annat sätt, och den hade utgifvit papper till ansenliga belopp, tills detsamma så-fallit i värde att priset å en guine var 30 s. . Hvad, sä-js ger jag, gjorde banken? Den lyssnade till utmärkte. mäns råd och beslöt alt inskränka antalet af utgifna noter, och följden blef, att kursen ändrades till vår förmån och sedlarnes värde återställdes. I skottska bankernas historia skolen j finna att detsamma egde rum. Kursen var högst ogynnsam för Skottländ, De vidtogo samma utväg; som fordom engelska banken: — de minskade beloppet af sina sedjar och kursen blef återställd. Nu tager jag mig friheten fråga den värdestalaren, : om icke detta Peels yttrande är en sats, som framstär så hel och afslutad för sig sjelf, med en sådanj: klarhet och matematisk visshet, att det torde blifval: ganska svårt för hvem som helst att leda sig till den bevisningen, att den: kan hafva något afseende på den frågan, antingen det var i silfver eller guldl: man skulle bestämmamyntfoten och grunden förl: bankens sedlar. Det måtte tvärtom ovedersägiigen vara den abstrakta satsen, att sedlarnas kurs berori af förhållandet till förrådet på det mynt de skolal föreställa, oely hvilken kan läggas till grund för helal den nya banklagstiftningen: en sats, hvilken fullkomligt öfverensstämmer med den vackra sanning! som Ach värde talaren Hr Rosenblad yttrat, att nemligen man icke af kärlek för nya ideer bör rubba det bestående i finanserna.n Samma värde talare har i sammanhang härmed citerat en utmärkt man, framlidne friherre Lilljencerantz, och sagt. att om han 1809 blifvit invald i bankostyrelsen, så hade troligen den kris, som derefter inträffade, icke tilldragit sig; men jag ber, att till enhvar, som läst förflutna riksdagars protokKoller, få hemställaå om icke bemälde friherre äfven var en af dem, som vid hvarje riksdag ifrigast förfäktade den satsen i finanserna, att man ej, af kärlek till en ny id, bör rubba det bestående., Man skulle möjligen, i anseende till rigtningen utaf denna framställning, vilja hänföra mig till de s. k. stryparne, eiler förmena att min afsigt vore, att vilja indraga något på bankens rörelsekapital; jag är likväl långt ifrån denna tanka. Jag har nyss sagt, att näringarnes fordran på understöd af en så rik inrättning, som banken, är en billig önskan, så vidt det står tillsammans med ett orubbadt fuilgörande af bankens oeftergifliga åligganden. Min tanka är till och med, att man icke ens, såsom hr Nordenanckar synes åsyfta, behöfver fastlåsa sedelstocken till viss numerär; emedan det är klart, att om silfyer inströmade i banken, skulle den utan fara kunna utgifva motsvarande sedlar till ett obegränsadt belopp, så länge detta. silfrets tillströmande fortfor. Det kunde väl då hända, att penningen föll i värde, i förhållande till andra varor; det vill säga: att varupriserna stego; men detta är ett förhållande, som alltid mer eller mindre måste åtfölja tillökningen af kapitalförmögenheten i landet; men man finner att det sednare är ett mål, hvilket main anser som någonting önskvärdt. . Frågan är blott, när penningar icke inströma, utan. tvertom visa em benägenhet att utgå, huru skall man då bära sig åt? Skall man upprätthålla myntvärdet derigenom, att staten sätter sig i skuld, eller skall man söka vidtaga någon annan åtgärd, begagna andra medel som finnas närmare för handen? Det torde redan vara kändt, det jag, i det offentliga blad som af mig utgifves, föreslagit denna sednare utväg, hvilkon ekulle bestå deri. att banken mera begagnade i landet befintliga kapitaler medelst upplåning, och sälunda utbytte någon del af sin sedelstock emot obligationer, uppsägbara på kortare terminer. Dettahar man klaändrat af tvänne skäl: först emedan tillgångarne anses otillräcklige, och sedan, att dymedelst skulle åstadkommas en strypning, den man borde undvika. Jag tager mig friheten anhålla, ianledning af de yttranden som härom blifvit fällda, och då man nu en gäng framställt sir Rob. Peel såsom en auktoritet, ehuru jag visserligen tror att han i många fall icke är ofelbar, att ytterligare få uppläsa ett annat stycke af samma hans tal, hvilket jag tror skall utgöra ett tillräckligt svar och vederläggning på cen af dessa invändningar. Det heter nemligen i fråga om upplåningsrörelsen: Jag skall säga litet. eller intet cm den stora fråga, som diskuterades i Bankkommittn, huruvida deponerade medel, eller invisningar på bankirer, eller yexlar ega naturen af gängbara sedlar; jag säger, i vissa hänseenden ega de, eller kunna de, så vidt jag förstår, ega denna egenskap; men då jag betraktar saken från den serskilda sida, hvarvid jag endast och allenast uppehåller mig, nemligen den verkan ett pappersmynt har å varupriserna, kursen, rubbandet af värdemåttet och det redbara myntets utträngånde — säger jag, att en banknot, betalbar till ifinehafvaren vid anfordran, är af en helt skiljaktig art från alla andra slags gångbara sedlar, och har en helt annan verkan. Detta har Sir Peel sagt, M. Hrr, och vidare: Först och främst är instrumentets natur olika. Det uppfyller ett gångbart mynts värf; det går ur hand ihand; ingen personlig garanti erfordras, det verkar som ett subslitut för verkligt mynt; det liknar icke en vexel, söm fordrar ett endossement vid hvarje omflyttning; det företräder penningens ställe, bestrider dess funktioner och verkar å priserna likt penningen. Märken nöga,