gen, hvarpå den värde talaren syftat. Sir Robert
Peel säger: För mer än ett sekel tillbaka;-här fullt
förtroende hystes till bankens stadga och npär:de -ak-l:
tier, som utgifvits på 60, stodo på 442, —-— Jagl!
ber attbi parenthes, som likväl skall blifva ganska l:
korrts få fästa uppmärksamheten derpå, att förhål-!
landet med vår bank ar ungefär detsamma, nemli-
gen att dess solidit, enligt bokslut, är ganska stor,!
men att man ändå är bekymrad för realisationensj:
upprätthållande; — — när, heter det i Peels tal,
de aktier, som: utgifvits på 60, stodo på 442 — var:
likväl bankens papper så fallet i värde, att-en guineli
i guld var värd 530 s. i papper; detsamma var fal-l.
let medssilfver; OCK Kursen var högeligen emot detta
land. Hvad gjörde banken? . Den hade lånat storaj:
summor åt regeringen, den hade utlånat penningar!
mot pant och på annat sätt, och den hade utgifvit
papper till ansenliga belopp, tills detsamma så-fallit
i värde att priset å en guine var 30 s. . Hvad, sä-js
ger jag, gjorde banken? Den lyssnade till utmärkte.
mäns råd och beslöt alt inskränka antalet af ut-
gifna noter, och följden blef, att kursen ändrades
till vår förmån och sedlarnes värde återställdes. I
skottska bankernas historia skolen j finna att det-
samma egde rum. Kursen var högst ogynnsam för
Skottländ, De vidtogo samma utväg; som fordom
engelska banken: — de minskade beloppet af sina
sedjar och kursen blef återställd.
Nu tager jag mig friheten fråga den värdestalaren, :
om icke detta Peels yttrande är en sats, som fram-
stär så hel och afslutad för sig sjelf, med en sådanj:
klarhet och matematisk visshet, att det torde blifval:
ganska svårt för hvem som helst att leda sig till den
bevisningen, att den: kan hafva något afseende på
den frågan, antingen det var i silfver eller guldl:
man skulle bestämma- myntfoten och grunden förl:
bankens sedlar. Det måtte tvärtom ovedersägiigen
vara den abstrakta satsen, att sedlarnas kurs berori
af förhållandet till förrådet på det mynt de skolal
föreställa, oely hvilken kan läggas till grund för helal
den nya banklagstiftningen: en sats, hvilken full-
komligt öfverensstämmer med den vackra sanning!
som Ach värde talaren Hr Rosenblad yttrat, att nem-
ligen man icke af kärlek för nya ideer bör rubba
det bestående i finanserna.n -
Samma värde talare har i sammanhang härmed ci-
terat en utmärkt man, framlidne friherre Lilljen-
cerantz, och sagt. att om han 1809 blifvit invald i
bankostyrelsen, så hade troligen den kris, som der-
efter inträffade, icke tilldragit sig; men jag ber, att
till enhvar, som läst förflutna riksdagars protokKoller,
få hemställaå om icke bemälde friherre äfven var en
af dem, som vid hvarje riksdag ifrigast förfäktade
den satsen i finanserna, att man ej, af kärlek till en
ny id, bör rubba det bestående.,
Man skulle möjligen, i anseende till rigtningen
utaf denna framställning, vilja hänföra mig till de
s. k. stryparne, eiler förmena att min afsigt vore,
att vilja indraga något på bankens rörelsekapital; jag
är likväl långt ifrån denna tanka. Jag har
nyss sagt, att näringarnes fordran på understöd
af en så rik inrättning, som banken, är en bil-
lig önskan, så vidt det står tillsammans med ett
orubbadt fuilgörande af bankens oeftergifliga ålig-
ganden. Min tanka är till och med, att man icke
ens, såsom hr Nordenanckar synes åsyfta, behöfver
fastlåsa sedelstocken till viss numerär; emedan det
är klart, att om silfyer inströmade i banken, skulle
den utan fara kunna utgifva motsvarande sedlar till
ett obegränsadt belopp, så länge detta. silfrets till-
strömande fortfor. Det kunde väl då hända, att
penningen föll i värde, i förhållande till andra va-
ror; det vill säga: att varupriserna stego; men detta
är ett förhållande, som alltid mer eller mindre måste åt-
följa tillökningen af kapitalförmögenheten i landet;
men man finner att det sednare är ett mål, hvilket
main anser som någonting önskvärdt. . Frågan är
blott, när penningar icke inströma, utan. tvertom
visa em benägenhet att utgå, huru skall man då bära
sig åt? Skall man upprätthålla myntvärdet derige-
nom, att staten sätter sig i skuld, eller skall man
söka vidtaga någon annan åtgärd, begagna andra me-
del som finnas närmare för handen? Det torde re-
dan vara kändt, det jag, i det offentliga blad som
af mig utgifves, föreslagit denna sednare utväg, hvil-
kon ekulle bestå deri. att banken mera begagnade i
landet befintliga kapitaler medelst upplåning, och sä-
lunda utbytte någon del af sin sedelstock emot obli-
gationer, uppsägbara på kortare terminer. Dettahar
man klaändrat af tvänne skäl: först emedan tillgån-
garne anses otillräcklige, och sedan, att dymedelst
skulle åstadkommas en strypning, den man borde
undvika. Jag tager mig friheten anhålla, ianledning
af de yttranden som härom blifvit fällda, och då
man nu en gäng framställt sir Rob. Peel såsom en
auktoritet, ehuru jag visserligen tror att han i mån-
ga fall icke är ofelbar, att ytterligare få uppläsa ett
annat stycke af samma hans tal, hvilket jag tror skall
utgöra ett tillräckligt svar och vederläggning på cen
af dessa invändningar. Det heter nemligen i fråga
om upplåningsrörelsen: Jag skall säga litet. eller
intet cm den stora fråga, som diskuterades i Bank-
kommittn, huruvida deponerade medel, eller invis-
ningar på bankirer, eller yexlar ega naturen af gängbara
sedlar; jag säger, i vissa hänseenden ega de, eller
kunna de, så vidt jag förstår, ega denna egenskap;
men då jag betraktar saken från den serskilda sida,
hvarvid jag endast och allenast uppehåller mig, nem-
ligen den verkan ett pappersmynt har å varupriserna,
kursen, rubbandet af värdemåttet och det redbara
myntets utträngånde — säger jag, att en banknot,
betalbar till ifinehafvaren vid anfordran, är af en helt
skiljaktig art från alla andra slags gångbara sedlar,
och har en helt annan verkan. Detta har Sir Peel
sagt, M. Hrr, och vidare: Först och främst är in-
strumentets natur olika. Det uppfyller ett gångbart
mynts värf; det går ur hand ihand; ingen person-
lig garanti erfordras, det verkar som ett subslitut
för verkligt mynt; det liknar icke en vexel, söm
fordrar ett endossement vid hvarje omflyttning; det
företräder penningens ställe, bestrider dess funktioner
och verkar å priserna likt penningen. Märken nöga,