TOT ALLUUGC,
ANGÅENDE AFVITTRINGEN I WESTERBOTTE)
har till Red. blifvit insändt ett så lydande bref
Man vågar supplicera, att få fästa Tit. upp
märksamhet vid ett ämne, om afvittringen
Westerbotten, som närslutna blad af Wester
och Norrbottens tidning vidrört. Af artikeln synes
huru ändamålslöst afvittringen behandlas, — bak
länges från det välgörande syftemålet, till den skatt
dragande massans eller ortens verkliga lidande oc
harm; äfven synes deraf, huru litet den fyller si
plats, hvilken i länet är densamme, som skall vak
öfver landets angelägenheter och förbättrande. Am
net är derföre icke i smaken för härvarande myn
dighet, under det att på mångfaldigt sätt landets ädl;
skogar, för enskildes vinster, spolieras. Det vore a
stor nytta för hela provinsen, att frågan blefve of
fentligare vidrörd och utvecklad, då sanningen möj
ligen snart nog kunde göra sig gällande. Detta ä
tänkesättet ij allmänhet hos den mera tänkande folk
mängden i orten; då deremot en del handlande, spe
kulanter, sågverksägare, ombud för ätlänningar,
frågor om uppköp af trädvaror, bräder, bjelkar, spi
ror och sparrar eller läkter m. m., önska nedt
stande — lugnt och stilla intilldess tillgångarne är
på en gång lömda — och sedan må de gamle skat
tebyarne, som ännu ej erhållit sin behöriga skogs
vidd (genom afvitltringens förvridna bedrifvande frår
fjells till hafs) taga der intet mera finnes.
Vid denna skrifvelse funnos bifogade 35 numroi
af Tidning för Wester- och Norrbotten, innefat
tande nog vidlyftiga artiklar om afviltringen, a
hvilka den första i JA? 23 af nämnde tidning fö
41844 framställer enahanda klagan som här of
van; den andra, i JM 28, är ett svar, underteck-
nat af S—g, hvari erkännes att odalbyarne verk:
ligen äro i saknad af sin aflvittring, men påstår
att det är deras egen skull som ej anmält sit
och att det väl afbjelpes framdeles, samt der
tredje i AM 35, hvaral vi anse oss, till efterkom-
mande af insändarens önskan, böra intaga föl-
jande: .
Af de sju, S—gs så kallade förklaringspunkter öf.
ver odahlmannens frågor om afvittringens bedrifvan-
de i länet, hvad är deraf ädagalagdt? Ingenting
Eller månne afvittringen fortgått och utföres i den
ordning, som Kongl. Maj:ts nädiga stadga af den 40
Februari 4824, angående afvittringsverket i Wester-
norrlands, Wester- och Norrbottens län utstaka uti
1 S, så lydande: Afvittringens föremål äro: 4:0 att
skilja kronans marker från enskildes egor: 2:0 att al
kronans marker tillägga svaga hemman fyllnad i de-
ras beliof. 53:0 a t urskilji hvad hemman utöfver de-
ras mantal och räntor i egor innehafva; 4:0 att af
kronans öfverloppsmark indela och utstaka Dybyggen,
att af hugade odlare emottagas:-3:0 att genom dessa
anstalter bereda för hemmeransåboerne full visshet och
säkerhet om deras cZorymd, och för idoge arbetare
tillfälle till få hemmans anläggning på kronans all-
männingar och öfverloppsmarker, samt således be-
främja landets uppoidlande och bebyggande.
Eller månne icke S-—g lika med oss fullt och fast
tror att afvittringen går baklänges framåt, och att
densamma afvikit från ordningen af hvad de högst
åberopade 35 momenten af 4 N innehålla för verkets
ändamålsenliga utförande? och desslikes inser hyad
hinder för jordbrukets uppmuntran och utveckling
uppåt från den befolkade kuststräckan åstadkommits
genom den förvända handteringen, att icke vederbö-
rande långt för detta hafva gått i författning om hvad
4 och 2 momenten påbjuda: skilja kronans marker
från de enskildes (odah!männens) egor, och tillägga
svaga hemman fyllnad i deräs behof, (hvarom stad-
gas i afvittringstomstolarnes gifna utslag för hvarje
by), i stället för att i 20 ärs tid låta de gamla skatt-
dragarne fåfängt vänta på sin bedömda fyllnad i ut-
mål af skog och bete utan förmedling och med sam-
ma skattebörda, som andra, hvilka lyckligtvis länge
sedan undfått fyllnaden? Så inskränkt eller partisk
lärer väl ingen redbar vara, som betraktat afvittrin-
gens bedrifvande här i orten, att icke densannne öp-
pet kan säga, det afvittringen afgått från dess första
välgörande föremål, och att den har äsidosatt fullgöran-
det af 4 och 2 momenten, men i deras ställe omfattat
det fjerde, hvilket i allt fall hörer till de sednare och är
af underordnadt statsintresse, i anseende till ortens
egna lokalbeskaffenhet. Jemför mantalet af de byar
och hemman å kustlandet, som ännu sakna bedömd
fyhnad i skog och bete, äfvensom deraf utgående ut-
skylaer till det allmänna och enskildta underhållet
samt byad af dervarande folkmängd beror — ä ena
sidan, och ä den andra mantalet af de sista 20 å-
rens kronöwyggen och torp, deras bidrag till staten
och inbördess så väl som folknummer; så skall snart
viså sig äfven aeraf, hvilkenderas reglering bordt ega
företrädet al de gångna 20 årens bemödanden. De
förluster i allmänt och enskildt hänseende, hvilka der-
af äro följderna, blifva föga beräkneliga och kunna
icke ersättas; men YOrC ändock väl om S—g8gs pro-
fetiska utsago om Yedetsörandes och höfdingens
synnerliga omtanka, ginge i tyllbordan och icke stan-
nade uti löftet allena!
META ATTAN gena
a
-— En af hufvudstadens menkanici, som ansett
drätselkommissionen hafva orättvist förkastat hans
anhud å OoOmbygonad af vindhran öÖfvar ox go