TOT ALLUUGC, ANGÅENDE AFVITTRINGEN I WESTERBOTTE) har till Red. blifvit insändt ett så lydande bref Man vågar supplicera, att få fästa Tit. upp märksamhet vid ett ämne, om afvittringen Westerbotten, som närslutna blad af Wester och Norrbottens tidning vidrört. Af artikeln synes huru ändamålslöst afvittringen behandlas, — bak länges från det välgörande syftemålet, till den skatt dragande massans eller ortens verkliga lidande oc harm; äfven synes deraf, huru litet den fyller si plats, hvilken i länet är densamme, som skall vak öfver landets angelägenheter och förbättrande. Am net är derföre icke i smaken för härvarande myn dighet, under det att på mångfaldigt sätt landets ädl; skogar, för enskildes vinster, spolieras. Det vore a stor nytta för hela provinsen, att frågan blefve of fentligare vidrörd och utvecklad, då sanningen möj ligen snart nog kunde göra sig gällande. Detta ä tänkesättet ij allmänhet hos den mera tänkande folk mängden i orten; då deremot en del handlande, spe kulanter, sågverksägare, ombud för ätlänningar, frågor om uppköp af trädvaror, bräder, bjelkar, spi ror och sparrar eller läkter m. m., önska nedt stande — lugnt och stilla intilldess tillgångarne är på en gång lömda — och sedan må de gamle skat tebyarne, som ännu ej erhållit sin behöriga skogs vidd (genom afvitltringens förvridna bedrifvande frår fjells till hafs) taga der intet mera finnes. Vid denna skrifvelse funnos bifogade 35 numroi af Tidning för Westeroch Norrbotten, innefat tande nog vidlyftiga artiklar om afviltringen, a hvilka den första i JA? 23 af nämnde tidning fö 41844 framställer enahanda klagan som här of van; den andra, i JM 28, är ett svar, undertecknat af S—g, hvari erkännes att odalbyarne verk: ligen äro i saknad af sin aflvittring, men påstår att det är deras egen skull som ej anmält sit och att det väl afbjelpes framdeles, samt der tredje i AM 35, hvaral vi anse oss, till efterkommande af insändarens önskan, böra intaga följande: . Af de sju, S—gs så kallade förklaringspunkter öf. ver odahlmannens frågor om afvittringens bedrifvande i länet, hvad är deraf ädagalagdt? Ingenting Eller månne afvittringen fortgått och utföres i den ordning, som Kongl. Maj:ts nädiga stadga af den 40 Februari 4824, angående afvittringsverket i Westernorrlands, Westeroch Norrbottens län utstaka uti 1 S, så lydande: Afvittringens föremål äro: 4:0 att skilja kronans marker från enskildes egor: 2:0 att al kronans marker tillägga svaga hemman fyllnad i deras beliof. 53:0 a t urskilji hvad hemman utöfver deras mantal och räntor i egor innehafva; 4:0 att af kronans öfverloppsmark indela och utstaka Dybyggen, att af hugade odlare emottagas:-3:0 att genom dessa anstalter bereda för hemmeransåboerne full visshet och säkerhet om deras cZorymd, och för idoge arbetare tillfälle till få hemmans anläggning på kronans allmänningar och öfverloppsmarker, samt således befrämja landets uppoidlande och bebyggande. Eller månne icke S-—g lika med oss fullt och fast tror att afvittringen går baklänges framåt, och att densamma afvikit från ordningen af hvad de högst åberopade 35 momenten af 4 N innehålla för verkets ändamålsenliga utförande? och desslikes inser hyad hinder för jordbrukets uppmuntran och utveckling uppåt från den befolkade kuststräckan åstadkommits genom den förvända handteringen, att icke vederbörande långt för detta hafva gått i författning om hvad 4 och 2 momenten påbjuda: skilja kronans marker från de enskildes (odah!männens) egor, och tillägga svaga hemman fyllnad i deräs behof, (hvarom stadgas i afvittringstomstolarnes gifna utslag för hvarje by), i stället för att i 20 ärs tid låta de gamla skattdragarne fåfängt vänta på sin bedömda fyllnad i utmål af skog och bete utan förmedling och med samma skattebörda, som andra, hvilka lyckligtvis länge sedan undfått fyllnaden? Så inskränkt eller partisk lärer väl ingen redbar vara, som betraktat afvittringens bedrifvande här i orten, att icke densannne öppet kan säga, det afvittringen afgått från dess första välgörande föremål, och att den har äsidosatt fullgörandet af 4 och 2 momenten, men i deras ställe omfattat det fjerde, hvilket i allt fall hörer till de sednare och är af underordnadt statsintresse, i anseende till ortens egna lokalbeskaffenhet. Jemför mantalet af de byar och hemman å kustlandet, som ännu sakna bedömd fyhnad i skog och bete, äfvensom deraf utgående utskylaer till det allmänna och enskildta underhållet samt byad af dervarande folkmängd beror — ä ena sidan, och ä den andra mantalet af de sista 20 årens kronöwyggen och torp, deras bidrag till staten och inbördess så väl som folknummer; så skall snart viså sig äfven aeraf, hvilkenderas reglering bordt ega företrädet al de gångna 20 årens bemödanden. De förluster i allmänt och enskildt hänseende, hvilka deraf äro följderna, blifva föga beräkneliga och kunna icke ersättas; men YOrC ändock väl om S—g8gs profetiska utsago om Yedetsörandes och höfdingens synnerliga omtanka, ginge i tyllbordan och icke stannade uti löftet allena! META ATTAN gena a -— En af hufvudstadens menkanici, som ansett drätselkommissionen hafva orättvist förkastat hans anhud å OoOmbygonad af vindhran öÖfvar ox go