nämng till ståndet att i alseende härå uttrycka någon allmän tanka, har deti erinran blifvit Red. meddelad, att en stor del af ståndets ledamöter instämde i herr Schartaus yrkande. — Vi saknade i Måndags med norska posten de reqvirerade tidningarne för första dagarne af året, men finna af en annan tidning, att Regeringen der tillkännagifvit, att alla embetsmän och underordnade i departementerna, som skrifva mot Regeringen, dess personer eller haxrdlingar, kunna vänta, att utan vidare omständigheter blifva afskedadev. Denna underrättelse tyckes hafva, ehuru befallningen är öppen ock rätt fram, väckt mycken sensation i Norge, Och äfven här har det varit fallet. Det är visst sant, att det ej är mer än en vanlig disciplin, att underordnade ej offentligen må uppträda i strid mot sina förmän; men imedlertid måtte några egna och oförväntade forhållanden hafva gifvit norska Regeringen anledning att erinra om sin rättighet att afsätta departementernas embetsoch tjenstemän, utan dom och ransakning, så mycket mera, som tjenstemännen vid sådant fall få bibehålla 2; af lönen, tills Storthinget yttrat sig öfver saken. Imedlertid lärer utgilvaren åf Den Constitutionelle, Hr A. Munck, på grund af denna kungörelse, tagit alsked från sin departementstjenst.