ven det hjertliga, det poetiska ej är främmande
för honom. Man påträffar här ingenstädes denna
vidriga faunism, denna råa, vulgära komik, hvaraf
hans äldre arbeten så ofta buro prägeln. Den
förra materialismen har lemnat rum för en för-
ädlad anda, hvilken röjer sig såväl i detta arbe-
tes skämtsamma som allvarsamma partier, och be-
visar, att något bältre än det frivola pariser-lätt-
sinnet låg på botten hos denna rika konstnärsna-
tur. Solopartierne utmärka sig merendels genom
enkla, men smakfulla melodier, hyilka, oaktadt sin
gedignare hållning, dock ej förneka sin sydländskt
lifliga karakter. Ensemblesakernas inre mekanism
uti stämmornas disposition, deras figurkonstruk-
tion, m. m. röja mästarhanden, som med en klok
ekonomi förslår ej allenast att anbringa effekter
genom noter, utan ock genom pauser, hvilken sist-
nämnda svåra konst man likaledes finner mindre
uti hans äldre verk. Samma ekonomi finna vi
uti instrumentationen, der han med sparsamma
men omsopgsfullt valda medel frambringar yYpper-
liga effekter. Alven harmoniseringen är flytände
och karakteristisk, ehuru man här och der på-
triffar hårdheter; detta händer imedlertid ej ofta
At! musiken i sin helhet är dramatisk, behöfvej
knappt sägas, då man yet, hvilken vigt Auhej
alltid lagt på denna väsendtliga egenskap. — Re
sultatet as jemnförelsen mellan Aubers äldre ar
beten och nivyarande verk blir, att man tror si
uti det sistnätanda finna ett betydligt närmand:
till de äldre franska dramatikerna, — så vidt tids
andan medgifver dewa — ej mindre i tonstycke
nas anläggning och hatning, än ock i karakterel
af melodi, harmoni och instrumentation: ett för
hållande, som man ej kan annat än anse såsor
ett betydelsefullt och lyckligt tidens tecken ikon
stens verld. -
Hvad de särskilda numrorna 1 operan beträl
far, så anmärka vi först Carlo Broschis roman
som genomgår det hela. Den är ett minne efte
hans moder, och har en vacker betydelse såsoi