— Svenska Biet, för hvilket le dernier jou
dun condamne i dag inträffat, har ej kunnat g
ur verlden utan en svanesång, som är gansk
märklig. Det klagar i dagens nummer bitterli
gen öfver ställningar och förhållanden; det visa
psig af alla tecken, menar det, att styrelsen in
tager sin ställning åt venster. . Efter hrr Nor
denfalcks, Faxes, Sprengtportens och v. Koch
befordringar återstå inga tvifvelsmål mera. Ul
traliberalismen (kan man se!) har med klin
gande spel och flygande fanor bemäktigat si;
ystyrelsens tömmar. Färgen är gifven, fastän nå
got matt och blek. — Biet förmenar likväl, at
pultraliberalismen ingalunda är tillfredsställd me
det nu skedda. Den vill, menar det, att Sverig
och alla Svenska föreållanden omstöpas så, att inte
spår blir synligt efter det som varit hafver, oci
nöjer sig icke med blotta löftena om reformer. Der
före, och eftersom Sverge ändock måste genomg
den ultraliberala krisen, vore det så godt förs
som sist, att låta koryfgerne, radikalismens här
förare, inträda och försöka draga skutan upp p
det torra. Från begge sidor längtar man efte
hjeltarna i pjesen och fnyser åt flygeladjutan
terna och gemene man, bestämde i allt fall at
offras vid första batalj som kommer att lefve
reras Bict finner derföre att man framför all
bordt till konseljpresident och premierministe
inkalla Hr Expeditionssekreteraren Richert, de!
af alla partier erkände Generalfältmarskalken fö
Sverges radikala härskaror. Vid hans sida had
,Sverge säkert fått skåda Hr Brukspatron Petrc
Hr Grosshandlaren Schartau, Hr Doktor Od
mann, Grefve David Frölich, Hr Rektor Alm
qvist och Boktryckaren Lars Hjerta, och då förs
hade man i tiden kunnat få se, hvartill dess
herrar duga utom tribunen och kathedern, in
skränkta från -stora ord till kandlingar.
Vi för vår del finna denna lila utgjutelse a
sorg ganska oskadlig; för öfrigt hafve vi re
dan lofvat, att på det nya året lemna en full
ständig framställning huru vi uppfatta styrelsen
ställning och åliggande för närvarande, med hän
seende till de vigtigaste reformfrågorna och na