— Svenska Biet, för hvilket le dernier jou dun condamne i dag inträffat, har ej kunnat g ur verlden utan en svanesång, som är gansk märklig. Det klagar i dagens nummer bitterli gen öfver ställningar och förhållanden; det visa psig af alla tecken, menar det, att styrelsen in tager sin ställning åt venster. . Efter hrr Nor denfalcks, Faxes, Sprengtportens och v. Koch befordringar återstå inga tvifvelsmål mera. Ul traliberalismen (kan man se!) har med klin gande spel och flygande fanor bemäktigat si; ystyrelsens tömmar. Färgen är gifven, fastän nå got matt och blek. — Biet förmenar likväl, at pultraliberalismen ingalunda är tillfredsställd me det nu skedda. Den vill, menar det, att Sverig och alla Svenska föreållanden omstöpas så, att inte spår blir synligt efter det som varit hafver, oci nöjer sig icke med blotta löftena om reformer. Der före, och eftersom Sverge ändock måste genomg den ultraliberala krisen, vore det så godt förs som sist, att låta koryfgerne, radikalismens här förare, inträda och försöka draga skutan upp p det torra. Från begge sidor längtar man efte hjeltarna i pjesen och fnyser åt flygeladjutan terna och gemene man, bestämde i allt fall at offras vid första batalj som kommer att lefve reras Bict finner derföre att man framför all bordt till konseljpresident och premierministe inkalla Hr Expeditionssekreteraren Richert, de! af alla partier erkände Generalfältmarskalken fö Sverges radikala härskaror. Vid hans sida had ,Sverge säkert fått skåda Hr Brukspatron Petrc Hr Grosshandlaren Schartau, Hr Doktor Od mann, Grefve David Frölich, Hr Rektor Alm qvist och Boktryckaren Lars Hjerta, och då förs hade man i tiden kunnat få se, hvartill dess herrar duga utom tribunen och kathedern, in skränkta från -stora ord till kandlingar. Vi för vår del finna denna lila utgjutelse a sorg ganska oskadlig; för öfrigt hafve vi re dan lofvat, att på det nya året lemna en full ständig framställning huru vi uppfatta styrelsen ställning och åliggande för närvarande, med hän seende till de vigtigaste reformfrågorna och na