kanoner tåga öfver scenen och fick höra mer än
5300 musikanter spela marcher och fanfarer. Li-
bretton var för klent och oskickligt behandlad; mu-
siken tog sig väl till en del bättre ut och kunde på
vissa ställen kallas skön; men alltsammans öfver-
flödade af reminiscenser från Meyerbeers äldre
operor, i synnerhet : Hugenotterna. Skådespelet
var alltför långsläpigt och led afen söfvande trå-
kighet, som visst icke skingrades genom de för
åskådaren framstående drömbilder, hvilka skulle
föreställas oroande Fredrik den Stores sömn, med
hvilken hela stycket slutades.. En del deraf fann
man osmakligt, en del var så i verkligheten, och
mången åskådare gick harmsen hem; särdeles som
de här vanliga: biljettspekulanterna hade passat
på tillfället och accaparerat en sådan mängd af
biljettförrådet; att: man. betalte 2 till 3 Fredrichs-
dor (47!7, till 26 Rdr rgs) för spärrade platser
och 6 till 8 Thaler (46 till 24 Rdr rgs) för par-
terrbiljetter, fastän de förra säljas vid luckan för
4 Thaler (2 Rdr 532 sk. rgs) och de sednare för
två tredjedels.
Men vi fingo ersättning vid nästa representa-
tion: det var då vi hade tillfälle att för första
gången göra rigtig bekantskap med Norma, ge-
nom M:lle Lind.