Fr, MT TE ee ns VV Re Sr TT
ran voro slora: att folket sent omsider måst
komma i besittning af menskliga och medborger
liga rättigheter: att nedskjutningen och nedsablinger
lika litet förekomma hunger och förtviflan, son
tukthusen och fängelserna; men att hjelpen fö!
folket måste framträda från folket sjelf: alt ar
betet måste adläs och ordnas, samt dess idkar
förflyttas i en mer aktad samhällsställning, me:
Toke undervisning och kunskaper. Derpå valdes
en provisorisk kommitte, för att uppsätta förslag
till stadgar, och vid nästa sammanträde skola
dessa stadgar diskuteras; men i mitt nästa bre
får. jag sannolikt berätta, att regeringen förkasta!
dem. Man har förmodligen trott sig kunna stälta
äfven denna inrättning under byråkratiens ledning
och kontroll; men man inser redan huru föga
detta är möjligt och hvilka ider som här stå
beredda att bryta sig väg. De frisinnades antal
var större än man hade trott; och förskräckelsen
häröfver ökades när åtskilliga liberala författare
och jurnalister slöto sig med ifver till föreningen
och till en del äfven invaldes i kommitten,
Jag har med någon omständligliet omnämnt
de symptomer som visat sig medelst arbetsför-
eningars bildande, derföre att de äro af vigt vid
omdömet öfver våra inre förhållanden. Hos oss
äro de mest olikartade krafter i rörelse; från Rhen
till Niemen herrskar en oro i sinnena, hvartill
man på många år ej försport något motstycke in-
om Tyskland. Dogmatiken kämpar mot filosofien,
upplysningen mot vidskepelsen, friheten mot träl-
domslynnet. Ofvanifrån söker man tillbakahålla
och återföra; men frambringar med möda half-
mesyrer, som svigta redan utan påkänning och
störta genast vid all sådan. -Öfverallt herrskar
ängslan, väntan, jäsning; öfverallt räknar man äf-
ven på en bältre framtid, så att här knappast
fattas mer än att något yttre tillstöter, för att
framkalla en brytning. Man vet ej hvarifrån
denna främmande : impuls skulle kunna komma;
imedlertid ha vi här bland annat ett ultramon-
tant parti, som är så frenetiskt, att det skulle ha
god lust att väcka ett religionskrig och hetsa det
katholska Tyskland i vapen mot det protestantiska,
för att, likasom för tvåhundra år sedan, föröda
landet med mord och brand, till kättarnes utro-
tande. Lyckligtvis har detta parti färre anhän-
gare än det synes sjell tro. Väl har, t. ex. vårt
katolska domkapitel i Breslau förkunnåt bannlys-
ning och förlust af prestvärdigheten öfver-den
katolske presten Ronge, hvilken skref det be-
kanta -brefvet emot afguderiet med den heliga
rocken i Trier; men detta hindrar ej hans epistel
att sprida sig vidare kring hela Tyskland, Schweitz
och Frankrike, och alla förbud deremot i Bäjern
ha visat sig vanmäktiga. Han öfverhopas fort-
farande med adresser, hedersbägare och andra
åminnelsegåfvor, från katoliker så väl som prote-
stanter; och från de katolska länderna aldramest.
Det röjer sig häri huru föga förmörkelsebegäret,
så nitiskt serdeles i Bäjern, förmår hos mängden;
huru djupt behofvet af upplysning rotfästat sig,
och huru omöjligt ett religionskrig skulle vara
nu. Skarorna af munkar och riddare och deras
anhang, skulle snart se sig öfvergilna af folket,
och detta skulle lika säkert inträffa hos oss, som
i det egentligen katolska Tyskland, i fall våra
pietister, hycklare och aristokrater läto hänföra
sig af lystnaden att draga i härnadför Herranom
och Gideon, som det heter. Det är utan all
fråga, att bildningen här i Tyskland uppnått en
alltför öfverlägsen ståndpunkt, för att vidare kunna
förmås att gå ärenden åt fanatismen, hvilken i
detta land verkligen förlorar fotfistet, så väl ibland
katoliker som protestanter.
Ofver speciella förhållanden har jag föga att
berätta denna gång, Man väntar ifrigt på hvad
den nyligen utnämnde justitieministern Uhden
skall uträtta för reformerandet af vår lagskip-
ning. Han är i besittning af konungens fulla
förtroende, har från kabinettsminister befordrats
till justitieminister och skallieke vara främmande
för den bigotta åsigt, hvilken här tituleras som
strängt kristlig, Det oaktadt väntas mer af ho-
nom, än af hans företrädare v. Mähler, hvilken blif-
vit förflyttad tilllpresidentsstolen i statens högsta
agskipningsverk den så kallade Hemliga Öfver-
lomstolen,. Hr von Savigny, den ryktbare rätts-
äraren, hvilken, beklädd med ministervärdighe-
en, blifvit ställd i spetsen för Tagstiftningsde-
vartementlet,, sysselsätter sig alltjemnt med till-
verkningen af-en ny lagbok åt oss; men, på sätt
ag redan anmärkt förut en gång, synes hon dag-:
igen bekräfta sanningen, hvad honom sjelf nam-
igen vidkommer, af sin egen förklaring i bokeni
Om samtidens befogenhet till lagstiftning och
ältsvetenskap att vår tid är oskiecklig för lag-:
stiftarekallet och blott kan åstadkomma det som:
är obrukbart, Alt vad Hr von Savigny hit-:
ills föreslagit i författningsväg, har nemligen i
1
upphörlist haft det missödet att befinnas odug-
igt, och så väl hans Strafflag,, som Ägtenskaps-
ag) Mm. m., har antingen i Statsrådet eller af
rovincialständerna befunnits så i behofaf amen-1
lementer, att han alltid nödgats återtaga sina försök 4
ill ny omarbetning. — Det heter att vår eckle-:
iastikminister flr von FEichhorn, skall kommal:
tt få en efterträdare i gehsimerådet Bunsen,!s
Preussens nuvarande sändebud vid Storbritanni-,
ka hofvet. Väl är Hr v. Eiechhorn otvifvelak-
igt den mest opoputäre man som finnes i Preus-!
en, emedan han på sina skuldror uppbär allt
jet förhatliga i förföljelserna mot läro- och sam-
etsfriheten, fastin han egentligen är det tienande
edskanpet för andra. som stå i hakoerundon- mean