Fr, MT TE ee ns VV Re Sr TT ran voro slora: att folket sent omsider måst komma i besittning af menskliga och medborger liga rättigheter: att nedskjutningen och nedsablinger lika litet förekomma hunger och förtviflan, son tukthusen och fängelserna; men att hjelpen fö! folket måste framträda från folket sjelf: alt ar betet måste adläs och ordnas, samt dess idkar förflyttas i en mer aktad samhällsställning, me: Toke undervisning och kunskaper. Derpå valdes en provisorisk kommitte, för att uppsätta förslag till stadgar, och vid nästa sammanträde skola dessa stadgar diskuteras; men i mitt nästa bre får. jag sannolikt berätta, att regeringen förkasta! dem. Man har förmodligen trott sig kunna stälta äfven denna inrättning under byråkratiens ledning och kontroll; men man inser redan huru föga detta är möjligt och hvilka ider som här stå beredda att bryta sig väg. De frisinnades antal var större än man hade trott; och förskräckelsen häröfver ökades när åtskilliga liberala författare och jurnalister slöto sig med ifver till föreningen och till en del äfven invaldes i kommitten, Jag har med någon omständligliet omnämnt de symptomer som visat sig medelst arbetsföreningars bildande, derföre att de äro af vigt vid omdömet öfver våra inre förhållanden. Hos oss äro de mest olikartade krafter i rörelse; från Rhen till Niemen herrskar en oro i sinnena, hvartill man på många år ej försport något motstycke inom Tyskland. Dogmatiken kämpar mot filosofien, upplysningen mot vidskepelsen, friheten mot träldomslynnet. Ofvanifrån söker man tillbakahålla och återföra; men frambringar med möda halfmesyrer, som svigta redan utan påkänning och störta genast vid all sådan. -Öfverallt herrskar ängslan, väntan, jäsning; öfverallt räknar man äfven på en bältre framtid, så att här knappast fattas mer än att något yttre tillstöter, för att framkalla en brytning. Man vet ej hvarifrån denna främmande : impuls skulle kunna komma; imedlertid ha vi här bland annat ett ultramontant parti, som är så frenetiskt, att det skulle ha god lust att väcka ett religionskrig och hetsa det katholska Tyskland i vapen mot det protestantiska, för att, likasom för tvåhundra år sedan, föröda landet med mord och brand, till kättarnes utrotande. Lyckligtvis har detta parti färre anhängare än det synes sjell tro. Väl har, t. ex. vårt katolska domkapitel i Breslau förkunnåt bannlysning och förlust af prestvärdigheten öfver-den katolske presten Ronge, hvilken skref det bekanta -brefvet emot afguderiet med den heliga rocken i Trier; men detta hindrar ej hans epistel att sprida sig vidare kring hela Tyskland, Schweitz och Frankrike, och alla förbud deremot i Bäjern ha visat sig vanmäktiga. Han öfverhopas fortfarande med adresser, hedersbägare och andra åminnelsegåfvor, från katoliker så väl som protestanter; och från de katolska länderna aldramest. Det röjer sig häri huru föga förmörkelsebegäret, så nitiskt serdeles i Bäjern, förmår hos mängden; huru djupt behofvet af upplysning rotfästat sig, och huru omöjligt ett religionskrig skulle vara nu. Skarorna af munkar och riddare och deras anhang, skulle snart se sig öfvergilna af folket, och detta skulle lika säkert inträffa hos oss, som i det egentligen katolska Tyskland, i fall våra pietister, hycklare och aristokrater läto hänföra sig af lystnaden att draga i härnadför Herranom och Gideon, som det heter. Det är utan all fråga, att bildningen här i Tyskland uppnått en alltför öfverlägsen ståndpunkt, för att vidare kunna förmås att gå ärenden åt fanatismen, hvilken i detta land verkligen förlorar fotfistet, så väl ibland katoliker som protestanter. Ofver speciella förhållanden har jag föga att berätta denna gång, Man väntar ifrigt på hvad den nyligen utnämnde justitieministern Uhden skall uträtta för reformerandet af vår lagskipning. Han är i besittning af konungens fulla förtroende, har från kabinettsminister befordrats till justitieminister och skallieke vara främmande för den bigotta åsigt, hvilken här tituleras som strängt kristlig, Det oaktadt väntas mer af honom, än af hans företrädare v. Mähler, hvilken blifvit förflyttad tilllpresidentsstolen i statens högsta agskipningsverk den så kallade Hemliga Öfverlomstolen,. Hr von Savigny, den ryktbare rättsäraren, hvilken, beklädd med ministervärdigheen, blifvit ställd i spetsen för Tagstiftningsdevartementlet,, sysselsätter sig alltjemnt med tillverkningen af-en ny lagbok åt oss; men, på sätt ag redan anmärkt förut en gång, synes hon dag-: igen bekräfta sanningen, hvad honom sjelf namigen vidkommer, af sin egen förklaring i bokeni Om samtidens befogenhet till lagstiftning och ältsvetenskap att vår tid är oskiecklig för lag-: stiftarekallet och blott kan åstadkomma det som: är obrukbart, Alt vad Hr von Savigny hit-: ills föreslagit i författningsväg, har nemligen i 1 upphörlist haft det missödet att befinnas odugigt, och så väl hans Strafflag,, som Ägtenskapsag) Mm. m., har antingen i Statsrådet eller af rovincialständerna befunnits så i behofaf amen-1 lementer, att han alltid nödgats återtaga sina försök 4 ill ny omarbetning. — Det heter att vår eckle-: iastikminister flr von FEichhorn, skall kommal: tt få en efterträdare i gehsimerådet Bunsen,!s Preussens nuvarande sändebud vid Storbritanni-, ka hofvet. Väl är Hr v. Eiechhorn otvifvelakigt den mest opoputäre man som finnes i Preus-! en, emedan han på sina skuldror uppbär allt jet förhatliga i förföljelserna mot lärooch sametsfriheten, fastin han egentligen är det tienande edskanpet för andra. som stå i hakoerundonmean