rätten, den sociala ordningen och de politiska rät-
tigheterna skyddas säkrare genom den redbarhet,
hvilken bjuder staten, liksom den enskilde, att) ställa
behof och utgifter i skäligt förhållande till den ma-
teriella förmågan. Om denna regel i allmänhet för-
tjenar att behjertas, så påkallar den hos oss ett de-
sto lifligare afseende, som det måhända är ctt tids-
Iynnet utmärkande fel, att läta lIefnadskostnaderne
öfverskrida tillgångarne. Sverska nationen bör i
sparsamheten söka en borgen för sjelfständigheten.
En bank kan icke; utan äfventyr, söka undsättning
il statspapper. Äfven den mest solida bank skulle
dymedelst kunna, under krig eller i tider af allmän
kalamitet och missgynnande handelsförhållanden, råka
i fara. Om nu cn del af riksbankens funktioner öf-
verflyttades på riksgäldskontoret, och samma kontor,
för fullgörande deraf, behöfde biträde af statspapper,
så vore detta en kulissförändring, som för rikets fi-
nanser icke minskade statspapperens våda; ty lika
väl som den yvenstra armen tillhör menniskokroppen
med icke mindre rätt än den högra, så är ock riks-
gäldskontoret lika väl som riksbanken en rikets pen-
ningeverk tillhörande afdelning, för hvilken ansyva-
r:gheten, lika mycket som för riksbanken, åligger
Rikets Ständer, Riksgäldskontoret är nu, efter
sex Riksdagars föregående beredning, genom Bor-
gare- och Bondeståndens förnyade, sammanstämman-
de beslut, i fråga att få till förvaltning emottaga
alla statens extra-ordinära inkomster, utan undan-
tag. Detta beslut, som, enligt hvad jag vid en före-
gående diskussion haft tillfälle ådagalägga, är i hög-
sta måtto statsnyttigt, bör således befrämjas till verk-
ställighet och icke motyerkas genom andra uppdrag,
af en för-riksgäldskontoret heterogen beskaffenhet.
Det är sannt att Adels- och Prestestånden enstän-
dgt sätta sig emot de extra-ordinära statsinkomster-
nas inlevcererande till riksgäldskontoret; men det är
att hoppas, att Förstärkta StatsUtskottet afgör tvi-
sten härom på det sätt, som Konungamaktens och
Rikets Ständers ömsesidiga fördel fordrar. Det är
att hoppas, säger jag; ty konungamakten vinner der-
igenom en icke ringa moralisk styrka, och Rikets
Ständer komme genom ett dylikt förfogande i till-
fälle att bättre, än Hu skö kan, fullgöra den vård
om statens drätsel, som i grundlagen blifvit dem fö-
relagd. Fördenskull är det utur denna synpunkt
vigtigt, att riksgäldsköntoret icke, medelst befattnin-
gar, af en för detta verk alldeles främmande natur,
göres otjenligt för sin rätta bestämmelse. Riksban-
ken behöfver konsolideras. Säsom afvikarde från
denna grundsats afstyrkte jag vid riksdagens början
alla till riksbankens anlitande för främmande ända-
mål afgifne nya förslag, hvarpå, såsom exempel, må
erinras om mitt yttrande öfver Kongl. Maj:ts propo-
sition angående ett för jernkontoret ökadt kreditiv
på banken. ÅAliggandet att betrygga riksbankens för-
måga att uppfylla sina förbindelser, är obestridligen
det främsta, som Rikets Ständer hafva att i afseen-
de på rikets finanser iakttaga. Klagan öfver pen-
ningebrist, såsom en följd af förminskadt rörelseka-
pital, bör afhjelpas medelst förbättring i våra syn-
nerligen bristfäiliga kreditlagar. Dessa olämpliga la-
går utöfva nu en så hämmande verkan på allmänna
krediten, att, enligt hvad tillförlitligt kändt är, stora
kapitaler ligga ofruktsamma både i publika kassor
och på enskilda händer. Då dessa kapitaler, geno:
en bättre ordnad lagstiftning, hinna sprida sig i all-
männa rörelsen, skall all vidare grund för klagan
öfver sedelstockens otillräcklighet sannolikt komma
att saknas. Dessutom förtjenar erinras, att den öl-
verklagade penninge-förlägenheten i alla fall är al
öfvergående beskafienhet; ty utan tvifvel kan det en-
dast anses som en tillfällighet, att de flesta varu-
värden nu stå till ett vida lägre belopp, än det van-
liga. En icke ringa del af de personer, som förnäm-
ligast lida af den så mycket omordade penningebri-
sten, tillhör antalet af dem, som antingen illa vårda!
sin kredit, eller ock genom öfverdrifna spekulationer
råkat i ett större eller mindre obeständ. Jordbru-
kare och löntagare i spanmål erhälla visserligen nu
ett lågt pris för sin säd; men det må härvid icke
förgätas, att de uti 44 å 12 nästföregående, på hvar:
andra följande år, genom inträffade, ovanligt gynn
samma omständigheter, erhållit ett i allmänhet föl
dem synnerligen fördelaktigt och stundom ända :i
det orimliga upphöjdt högt pris för sin spannmål
Ett enda års missgynnande konjunktur kan vid slikt
förevetande icke. berättiga Rikets Ständer att för de-
ras skull omhvälfva rikets hela penningeväsende: Der
rätta hjelpen för jordbruksintresset är dessutom at
söka i lindring af jordens tryckande skatter, hvartil
också början gjordes vid förra riksdagen. Bergs
Pruksidkare hafva väl råkat uti en för deras framti-
da existens vådlig ställning; men orsaken härtill lig
ger ingalunda uti saknad af låneutvägar, utan i jern
handelns ailmänna förhållanden, Deras möjliga fal
skulle antaga en vida farligare karakter, derest man
medeist en utöfver tillbörliga gränser sträckt skuld
sättning, skulle söka kämpa emot jernhandteringen:
närvarande omilda öde.
Fabriksidkare erhöllo vid 4841 års riksmöte be-
tydligt utvidgade lånetillgångar, och från deras sidt
har vid denna riksdag ingen egentlig klagan öfver
penningebrist blifvit spord.
Köpmännen bilda i vårt land så många serskild:
Jos fan Ab dag
t am dam camfäld: