emot dem, plötsligt hört ljud liksom af slag, i aniedsabi hvaraf vittnet vändt sig emot Carlsson och Film, igehkänt iCarlsson och Sahlin, af hvilken den förstnämnde, utan att yttra något, med sin huggare tilidelat vaktmästaren Carlsson, som varit stående med ansigtet vändt åt plankåt och med ryggen utåt gatan, flere slag öfver ryggen, att Cärlsson, efter att hafva uppburit tre eller fyra dylika slag, vändt sig om inot stadssoldäterne och fråg gat hvarigenom han gjort sig förtjent af ensådån misshandiing, samt framvisande silt;tjenstetecken, underrättat dem att han. var tullbetjent; men af den ångripande fått till svar: du må vara tullbetjent,. pölisbetjent eller hvad som helst, fåhund, så följer du, med! hyarefter bäda fattat Carlssoni Kragen och ytterligare: slagit honöm, samt, efter det-två andre patrulikarlarsstadssoldaterne Fröberg och Malmstedt; uppå gifvit tecken med en patrullpipa, tillkommit; äffört honom uppåt Fredsgatan. Att vaktmästaren Carisson hivarken medelst skuffaing eller. annorlgdes förfördelat. stadssoldaterne, hyilket i sådant fall icke kunnat undfalla vittnet. samt att, efter. vittnets uppfattning, det af Carlsson begagnade uttrycket bkorfvarn, icke varit ställv till de patrullkarlar, som då vid tillfället gått förbi, och hvilka vaktmästaren Carlsson till följe af sin ställning emot planket icke ens varseblifvit, förr än efter det han af dem anfölls, utan att Carlsson med -nämnde uttryck, endast afsett stadssoldater, i allmänhet; vaktmäståren Film, att då han ifrågakomne afton klockan omkring 44 i sällskap med vaktmästar ne Carlsson och Levån, med hvilka vi ittnet kort förut sammanträffat, under samspråk stådnat å F redsgatan bredvid ofvanberörde plank, samt Carlsson derstädes, under det hat stått vänd emot planket, händelsevis kommit att tala om en begrafning, som han vären 4844 bivistat och .huruledes han vid hemgåendet derifrån varit nära att blifva arresterad af korfvarne; hade, i samma ögonblick C Carisson uttalade detta ord, hvilket skett med så hög stämma att det kunnat af de förbigäcn-. de uppfattas, städssöldåterne Carlsson och Sahlin dit ankommit, af hvilka den förre till Carlsson yttråt: Hyvad säger du fähund; derefter en eller båda, hvyilketdera kunde vittöct icke bes tämma, fattat honom i kragen och befallt honom medfölja samt; då Carlsson sökte gäörassig fri och föreställt dem att han intet ondt gjort, under yttrande: följ med, fähund med sin huggare tilldelat Carlsson 40 å 42 slag öfver armar och rygg, hvarefter vaktmästaren Carlsson, oaktadt han uppvisat sitt tjenstetecken och ingalunda våldfört sig emot stadssoldaterne, och ehuru vittnet intygat riktigheten af Carlssons uppgift att han var tulivaktmästare, sedan två andra patrullkarlar, Fröberg och Malmstedt. tillkommit, blifvit bortforsslad : samt stadssoldaterne Fröberg och Malmstedt enstämmigt, att-de ifrågavarande natt, genom ljudet af en patrullpipa, kallade till ofta nämnde ställe vid hörnet af Röda Bodarne och Fredsgatan, förmärkt huruledes vaktmästaren Carlsson varit med staädssoldaterne Carlsson och Sahlin i handgemäng sålunda, alt de två sistnämnda hållit vaktmästaren Carlsson i kragen och sökt afföra honom från stället, hvaremot denne hållit stadssoldaten Carlsson i kläderne vid bröstet, stretat emot och ickevelat medfölja, hvilket gifvit stadssoldaten Carisson antedning att med sin huggare tilldela vaktmästaren Carlsson flere slag öfver armar och rygg, derjemte han med tillkännagifvande att han af vaktmästaren Carlsson hlifvit förfördelad med oqvädinsord, tillsagt Fröberg och Malmstedt att vara behjelplige vid Carlssons afforslande till corps de gardet vid Hötorget, hvilken tillsägelse Fröberg och Malmstedt sålunda efterkommit, att de skjutit på vaktmästaren Carlsson och förmått honom medfölja; och har stadssoldaten Carlson sjelf erkännt, dels att han anberait vaktmästaren Carlssons häktande och, enär han cj velat godvilligt medfölja, gifvit honom några siag med sin huggare samt derefter, emot Carlssons vilja, affört honom till corps de gardet vid Hötorget, der vVaktmästaren Carlsson qvarhållits till kl. 4 påföljande morgon, då han afforslats till Castenhoffshäktet, derifrån han kl. 40 förmiddagen blifvit till poliskammaren uppförd och efter föregånget förhör på fri fot stälid, dels ock att han vid tittfället varit patrullens förste man, hvilken, enligt hos kongl.stottsrätten företedd instruktion, är befälhafvare för de andre, förer ordet och utdelar befailningar, dem patrullkamraten är skyldig ätlyda. Nu emedan stadssoldaten Carlsson således är genom egen, af vittnens berättelser styrkt bekännelse ögligen förvunnen, att vid ifrågavarande tillfälle iaiva, i egenskap af patrull, icke allenast å gatan eripit och häktat samt till corps de gardet vid Höorget atffört vaktmästaren Carlsson, utan att denne, som medelst förevisande af sitt tjenstetecien styrkt in oppgift, det han vöre tullbetjent, sig i-ringaste nätto förbrutit, helst stadssoldaten Carlsson icke gital uppgifva, mindre styrka. att vaktmästaren Carlsson,. medelst dess under ett samtal med andre peroner begagnade uttryck af korfvar, haft för afsigt tt förolämpa Carlsson och Sahlin, som dä händelsegått förbi, eller att detsamma varit till dem ildt, hvilket dessutom icke lagligen kunnat föraneda till Carlssons häktande, enär oqvädinsord emot ost eller patrull icke är med urbota ansvar belagdt, tan äfven, då Carlsson icke velat godvilligt medölja, med dragen huggare gilvit honom flere slag ch honom sålunda misshandlat; ty och i förmågo af ) kap. 46 . kongi. krigsartiklarne den 34 Mars 798, pröfvar jag, för min del, rättvist, det skall tadssoldaten Carlsson, som gripit vaktmästaren Carlson oförvunnen, utan någon missgerning derför han läktas kunde, och honom emot hans vilja med våld fängelse bortfört och olagligen arrresterat samt hoiom derunder jemväl misshandlat, för berörde förrytelser mista tjensten och i ena bot straffas me tt års fängelse å fästning och böta 33 Rdr 46 sk. 3ko, eller, i brist af tiligäng til! böter, utöfver ämnde tid hållas fyra månader å fästningen, hvarörutan stadssoldaten Carlsson förpligtas att ersätta aktmästaren Carlssons lidande och tidsspillan med 3 Rdr 46 sk. Bko, hvartill hans fordringsanspråk edsättas; och anser jag stadssoldaten Carlsson så! es nu genast böra i fängsligt förvar försättas. Majoren Collander biträdde kaptentöjtnanten IHedorgs mening på den grund, att vaktmä en Carisson vid ifrågavarande ti ryck af korfvar, hvillet stadssoldaterne Carlsson ch Sahlin dessutom icke bordt sasom ett emot dem iktadt oqvädinsord åt sig taga, icke varit till dem EDER EEE en LL är or aa a ite begagnade ut. i t varseblifvit två sjadssoldater, dem vittnet seuan! re a rr -— re d 31 å n