RATTEGANGSOCH POLISSAKEP. FULLVAKTMASTAREN CARLSSONS OLAGLIGA pe Zz HÄKTANDE. Den Q Oktober. Yullvaktmästaren Carlsson. ingaf Mil. rätton on ckrift, som upplästes och hade följande ydelse: Pill Kongl. Slottssätten för Stockholms Slott och Stad Sedan stadssoldaterae Carlsson och Sahlin slutligen vter många uppskof begagnat det dem erbjudna tillrället att besvara mina slutpåståenden och aktor, hr assessor Salomonsson, äfven funnit det passande att efter det dag till utslagets afkunnande biifvit utsatt komma med slutpästående, ech detta allt vållat tidsutdrägt, anser jag mig icke böra öka denna genom: nagot nageifarande al vederparternas invändningar. Likväl, enär da nu ökat sina beskyllningar md en ny, bör jag kanske icke underlåta att fästa uppmärlks samheten på den sannolika afsigten med dessa tiillökningar. Den kan nemiigen icke vara bägon annan än alt dels söka sak mod vittnena, dels uppfinna någon anledning för hvilken jag häktas, ea den först uppgifna ej bållit stäns. bet maste nemligen förefalla Kongl. Stottsrätten iksom mig sannolikt, att de i mitt häktande delaktise stadssoldaterne, sedan de funnit alt gerningen ej kunde försvaras med deras eget vittnesmål, påfunnit den förut nämnde beskyllningen mot Film, för att utestänga honom frän vittnesmål, liksom de nu, i samma afsigt, beskylla Leyen att hafva för vänskaps skull vittnat annat. än sannt varit, d. v. s. falskt. På samma sätt hafva de nu slutligen, ytan tvifvel efter samräd med sergeanten Barkman öch sina kamrater, såsom de der ensamt derom kunnat veta nägot, gjort den upptäckten, att jag skulle varit rusig då de häktade mig, ehuru sådant icke vid tillfället kunde af dem bemärkas. fländelsen skulle således hafva beskärl dem den Ihelkan, att den de olagligen häktat, i all hemlighet varit rusig, fast det först nu, efter många månaders förlopp, kommit att påtänkas, att så torde varit. Jag bestrider vördsammast denna beskyllnings upptagande så mycket hällre, som jag förutser att Kongt. Slottsråtten torde blifva tvekande om det vitsord, som i fall af ny undersökning kunde tilläggas. sers banten Barkman, hvars handlingssätt emot mig vid der ilrägavarande tillfället möjligen icke torde uthälla en laglig granskning. fl rer slutpåstående finner jag att han, lika Imed stadssoktaterne Carlsson och Sahlin. anscr säökerheten bäst skyddas derigenom att dess bevakare förfoga öfver den efter behag. Af den ringa ervfaIrenhet jag hunnit förvärfva har jsg förts på den tankan, alt ju strängare ordningens handhafvere gifva akt Ipå sig sjelfye och afhålla sig från all lag tridighet, I dess större respekt förvärfva de och aess säkrare kunna de påräkna välsinnedt folks biträde, det MT hyarpå säkerheten slutligen beror. Jag är OM det Tatt, ehvad Kongl. Slottsrätten finner denna eraron 1C riktig eller ej, frågan derom cj skall inverka på ett besiut, som innefattar en bostänni lar filimpning och ej stiftandet af en ny. Ben slutsats kan dock ar stadssoldaterne Sahlins och Carlssons svar dras i I de hafva ett mycket ins nkt begrepp om I tigheter, och : aledes ej är oftrolt sig aga I a De mig tillställd il Stockholm den 2 Ok -I Stadssoldaterne Ca ildan, att de arstodo fr förhör, rörande b JOSSAN -I varit drucken, och s.ctt n a : let le arkunnas vusdogen GC? ienvtstände oi Oktober minad. I LON I Gå Lar tf) Panos, och då s HioitsH i UN ee frit ens bodam tor Fl fCNoA i omm ing och nälmanucn ZenEer x He d först ongär frågan. huravida de a 5 orne Fröberg och salmstedt samt tulv 1 von Föm i malet edeligen aftagde berältolser må laga kraft och verkan afgö