härader. Jag för förklara dessa uppgifter för em fullkorsmlig lögn och uppmanar förf. att bevisa, det, jag förehaft hemliga eller uppenbara stämplingar till vinnande af det mig visade förtroende. Om mina vänner varit verksamme att bidraga dertit, bör det väl icke rimligen läggas hvarken dem eller mig till last. .De hade att strida mot ett intresse, hvilket icke var allmogens, och att segrem blef på deras sida är ett ovedersägligt bevis, att allmogen sjelf inser sitt bästa. Huruvida jag kan motsvara dess hedrande uppdrag blir en sak den och mig emellan. Förf. beskyller mig, att jag börjat min bana som sjudaredräng. Tror förf. att jag anser denna uppgiftskymflig, då bedrager han sig gräsligt. Tvärtem. jag är stolt derföfver. Jag gick utar hyddan med ingen annan förespråkare eler ledsagare, än prestbeskedet och föräldravälsignelsen: mången från palatset gick ut i verlden med mindre. Jag började min bana med bön och arbete — den skall också, vill Gud! få samma ärorika slut. Jag förtycker ej lyckans gunstlingar deras maklighet, jag har ej skäl att knota öfver bristande framgångar; ty mödan älskar jag, mödans lön har jag njutit, och min erda, min högsta ära är, att icke synas, men i sjelfva verket vara och allt mer blifva en svensk bondeman, af gammalt skrot och korn, icke fegt tgande inom riksförsamlingen och högljudt skrålande inom bygdens väggar. men en man, hvilken ef skyr att lika ärligt som oförskräckt säga sin mening, äfven med fara alt stöda högt uppsatte personligheter för hufvudet. Artikeiförfatvaren yttrar sig slutligen om den betänkliga ekonemisha ställning hvaruti jag skull mig befinnav. Oansedt jag börjat med intet, har jog likväl, som fader för 8 barn, deraf 6 ännu Iciva, på ärligt sält dragit mig fram, utan att någonsin hafva varit älventrrad för exekutiva mindigheters ofehagliga bouppteckmingar, ehuru större och mimdre 0Ilyckor, till och med eldsvådor, öfvergätt mig. Endast det missförhållande, hvaruti jag lyckligtvis. stått till en viss klase i orten, har bevarat mig från: ett anat temligen allmänt missöde, nemligen hborgesförbindeiser för herzemän, derigemom många familjer bland allmogen nödgats lemnå hem och bohag såsom ofrer för sin lättregenhet, sin fäfänga och sin beundram af den fina rocken eller det granna ekinaget.. Jag har visserligen icke högade ägodelar; men, Gudi lof! jag är ändock icke fattig — tvärtom tycker jag mig: vara rik — ty jag är ingen skyldig och har gifvit mina barn en unpfostran, som. bör göra dem. till oförtrutna arbetare och redbara medborgare. Jag bekiagar förf., som tycker att derna ställning är bekymrande. Hvad mig hädanefter kan öfvergå. ligger i Guds hand; men sem en man, den der i litveträtt för sig gjorde, hoppas-jag en gång. få hvila i min G6-bemärkta graf. s Ännu ett ord, artikelförfattare! och det ett ord.på rent. allvar. Ni må vara Wexiö läns tidnings redakför eHer hvilken annan som heldst: ni må bära den drägt, som alltid borde utmärka ev försoningens lärare, churu hjertat som klappar derunder ofta är svartare än klädesplagget; ni må än aldrig så högt tå öfver mig genom. inbillade anors glans — men I len upplysta och frisinnade svenska allmänhetens äsyn förklarar jag högtidiigen er vara hvar mens niling, intill dess ni bevisat de beskyllningar ni så frikostigt hopat öfver min person, bevisat att jag är en Frudstörnekare jemte det andra äreröriga. Ar ni ;n man, så framstår ni med uppslagen hjelm och äriga. vapen. Jag skall snart nog igenkänna er på det närke ni för i skölden, och försäkrar er, utan öfvermod, att jag icke skall uteblifva från stridsplatson... Stockholm d. 46 Becember 4844. S. Heurlin.. RTR FVT