9 5
I id Riksdagsfullmäktigen i Bondeståndet, Sven
Heurlin har begärt rum för nedanstående för-
Iklaring, i anledning af ett anfall i Wexiöbladet:
Få ogerna jag inträder på diatribens område, så
tidjupt jag afskyr att enskilda tvister dragas under
iden större allmänhetens domsrätt, och så innerligt
-1Jag är öfvertygad derom, att smädelsen, ilskan och
.jden låga afunden sjelfve äro sina banemän, har jag
.Idock icke med tystnadens, ofta segrande vältalighet.
kunnat förbise och obesvarad lemna en artikel i
Wexiö Läns Tidning för den 7 Oktober, JM 44, ute-
slutande riktad mot mig och öfverflödande af be-
skyliningar, hvilkas nedrighet det vore en tadelvärd
Vlikgiltighet att icke vederlägga, en föraktlig feghet
att icke beifra. Jag tycker mig visserligen icke vara
nögon stor personlighet i staten, ingen af? dessa öm-
tåligheter, som ej utan den retliga känslans meren-
Ideis ömkliga utbrott kunna fördraga ett ord, men
jag är medborgare och familjfader. På den förres
personlighet, antingen han sitter i Konungens råd
eller på Bondeståndets bänkar, får icke finnas någon
ärerörig fläck; den sednare har, huru för öfrigt fat-
tig och ringa som helst, alltid ett namn, ett förtro-,
ende, åtminstone inom sin bygd, ej sällan hans enda
rikedom, att bevara... Det är detta namn, sådant jag
emottog det af arme, men ärlige föräldrar, jag är
skyldig lemna i oförminskad heder ät mina barn.
Det är kanske det erda. men dock det bästa arf jag
lemnar dem; ty Gud råder för lyckan, menniskan
sjelf för sin ära. i
För att sätta allmänheten i tillfälle fullkomligt be-Å
döma ifrågavarande -artikel, införes den här nedan-
för in extenso, och skall i detta skick tydligast åda-
galägga hvilken grad af bitterhet, use!het,skadebegär
och lögn, som utmärker dess författare eller dem,
hvilkas ärender han sprungit.
Bet uldrag af ett bref från Wexiötrakten. som
finnes infördt i 32 205 af Aftonbladet, påkallar i
flera hänseenden tillrättavisning, churu brefskrifva-
ren skryter af sin nära bek antsk ap med ställningar
och förbållanden i orten. Man kan ä ena sidan ej
afhålla sig från smålöje. då man ser huru omstufvad i,
och upputsad den sannskyldige rapportören fått smld
efter all anledning temligen osmyckade epistel; men
å den andra måste det väcka häde allvarsamma och
sorgliga betraktelser att se huru lätt det, med nuts
gällande begrepp om tryckfrihet, faller sig att tagal
heder och ära af menniskor. - Ben högst egna och;
snart sagdt löjliga blandning af läseri och riksdags-,
mannaval, som förefinnes i putdraget, kan man ejlj
på annat sätt förklara, än att.det förra: tillkommit j
blott såsom relief ät taflan. Utan att på något sätt:.
vilja ikläda oss försvarsskyldighet för presten Ny- 1
mans predikosätt, kunna vi likväl ej annat än un-
derskrifva den allmänt kända sanningen, att denne
man har få sina likar såsom skicklig folktaiare. Vis-
serligen torde han i sitt extemporerade föredrag nå-
gon gäng öfverskrida försi gtighetens gräns, ett fell 8
som vi ingalunda vilja taga i försvar; ren om han,
ifrar eler till och med förifrar sig. mot en sådan,
atheist, som Sven IHeurlin, så är väl devta det mest.
ursäktliga af alla fel. Finge man blott på närmare
håll erfara, huru denne H. äflas att bland allmogen. id
lik en annan antichrist, nedbryta al religion, sä
torde den renlärige Nymans nitälskan kunna ber)
traktas såsom en högst behöflig motvigt emot de nl
farlige mannens inflytande. Men vi lemna den-(,
na del af brefvet, för att äfven om den andra Mera
några ord. Ben medtäflare till ombudskapet, som!
I framträdde jemte H. eller rättare sagdt hade mtr
na opinionen för sig, var en viss M—n, hvars dug-!
lighet såsom riksdagsfullmäktig brefskrifvaren väl Sit-1
ter i fråga, men ingen betviflar som har sig bekant,
Örn
huru ofta denne varit använd i hvarjehanda orten
rörande angelägenheter. Tydligen i afsigt att ned-
sätta honom omförmäles, hurusom ban varit betjent
hos landshöfdingen (bör väl vara np. vy. generai-adj.
baron W.); men försigtigtvis nämnas ej H—ns an-
I tecedentia. Börjande sin bana såsom sjudare-dräng
visste han nästla sig in hos den då för tiden alls-
mäktige C., hvilken satte en ära uti att genomdrifva
sin klients val till riksdagsfullmäktig år 1834, emot
den vid flere föregående riksdagar bepröfvade repre-
sentanten N. H—n i H—n, men hade den oturen
att föda upp en orm i sin egen barm, såsom sednare
händelser bekräftat. Det sålunda genom tit. C. vun-
na förtroendet började likväl allt mera aftaga och
skulle, utan öfverdrifna löften eeh förespeglingar,
hafva gått alldeles öfverända vid: det i Juni månad
I detta år hållna valet. Dertill hvarken behöfdes ciier
ifrågakommo några bearbetningar från motsatta si-
dan. Och att för sådana debitera grefve P., som
I både i och utom Wexiö gjort sig på det fördelabti-
gaste känd för sin redbara karakter och sina utm: ärkta
egenskaper, röjer lindrigast sagdt en illska, som illa
väljer föremålen för sina utgiutelser. Emedan vi -
från början betviflade uppgiften, som i ech för sE
sjelf låter alldeles otrolig, att nemligen arofve P.
utskickades (märk!) till elektorn, kyrko ärden Pp. sS—n
1 CN, så hafve vi förskaffat oss ett bovis), som ful-
L komligen ädagalägger dess grundfalskhet. Med den
kännedom vi ege om hr grefve P. och dess lika sto-
ra, som välförtjenta förtroinde bos allmogen, äro vi
I fullkomligen öfyertygade, att om han velat lägga sig
lut för M-—n, denne ovilkorligen fätt betydlig öfver
vigt. Men sådant kunde icke falla denne aktnings-
I värde man in, ehuru han högst oförskämdt tituler ras
för systemets hyrlakejo, en benämning. hvaröfver vi
ej ämna spilla ett ehda ord. Genom beviset förfal-
ler ock det karakteristiska i bondens svar, hvilket
! befinnes vara en uppenbar di kt. -— Att At med
händer och fötter sträfvade efter att äterväljas. Yn
mer don betänkliga ekono-
ej underligt, då man k
Hl lmiska ställning. hvari han sig befinner; men att ve
r derbörande församlingar skulle genom hans utskie-
la l kade, hvilka i alla rigtningar genomkor sat valdi strik-
le Itet, låta föra sig bakom ljuset, det var något, som
) I Aftonbladet för d. 5 Sept. 3205 finnes införd
ett utdrag af ett bref från Wexiötrakten, hvaruti
berättas, alt en viss grefve P.... sökt öfvertalc
elektorn P. S—n från Ö. församling, att vid det
nållna riksdagsmannaval för Kinnewalds, Allbo oct
af Norrvidinge härader att afgifva sin röst på M—r
och att nämnde elektor då afgifvit ett karakteri
stiskt svar. — Så får jag häröfver skildra bref
skrifvarens berätte!se med tillkännagifvande, at
be: nälte grefve P.... icke vidtalt mig och ha
j a således icke kommi
At
Ar
sådant sva or som det ar