9 5 I id Riksdagsfullmäktigen i Bondeståndet, Sven Heurlin har begärt rum för nedanstående förIklaring, i anledning af ett anfall i Wexiöbladet: Få ogerna jag inträder på diatribens område, så tidjupt jag afskyr att enskilda tvister dragas under iden större allmänhetens domsrätt, och så innerligt -1Jag är öfvertygad derom, att smädelsen, ilskan och .jden låga afunden sjelfve äro sina banemän, har jag .Idock icke med tystnadens, ofta segrande vältalighet. kunnat förbise och obesvarad lemna en artikel i Wexiö Läns Tidning för den 7 Oktober, JM 44, uteslutande riktad mot mig och öfverflödande af beskyliningar, hvilkas nedrighet det vore en tadelvärd Vlikgiltighet att icke vederlägga, en föraktlig feghet att icke beifra. Jag tycker mig visserligen icke vara nögon stor personlighet i staten, ingen af? dessa ömtåligheter, som ej utan den retliga känslans merenIdeis ömkliga utbrott kunna fördraga ett ord, men jag är medborgare och familjfader. På den förres personlighet, antingen han sitter i Konungens råd eller på Bondeståndets bänkar, får icke finnas någon ärerörig fläck; den sednare har, huru för öfrigt fattig och ringa som helst, alltid ett namn, ett förtro-, ende, åtminstone inom sin bygd, ej sällan hans enda rikedom, att bevara... Det är detta namn, sådant jag emottog det af arme, men ärlige föräldrar, jag är skyldig lemna i oförminskad heder ät mina barn. Det är kanske det erda. men dock det bästa arf jag lemnar dem; ty Gud råder för lyckan, menniskan sjelf för sin ära. i För att sätta allmänheten i tillfälle fullkomligt be-Å döma ifrågavarande -artikel, införes den här nedanför in extenso, och skall i detta skick tydligast ådagalägga hvilken grad af bitterhet, use!het,skadebegär och lögn, som utmärker dess författare eller dem, hvilkas ärender han sprungit. Bet uldrag af ett bref från Wexiötrakten. som finnes infördt i 32 205 af Aftonbladet, påkallar i flera hänseenden tillrättavisning, churu brefskrifvaren skryter af sin nära bek antsk ap med ställningar och förbållanden i orten. Man kan ä ena sidan ej afhålla sig från smålöje. då man ser huru omstufvad i, och upputsad den sannskyldige rapportören fått smld efter all anledning temligen osmyckade epistel; men å den andra måste det väcka häde allvarsamma och sorgliga betraktelser att se huru lätt det, med nuts gällande begrepp om tryckfrihet, faller sig att tagal heder och ära af menniskor. Ben högst egna och; snart sagdt löjliga blandning af läseri och riksdags-, mannaval, som förefinnes i putdraget, kan man ejlj på annat sätt förklara, än att.det förra: tillkommit j blott såsom relief ät taflan. Utan att på något sätt:. vilja ikläda oss försvarsskyldighet för presten Ny1 mans predikosätt, kunna vi likväl ej annat än underskrifva den allmänt kända sanningen, att denne man har få sina likar såsom skicklig folktaiare. Visserligen torde han i sitt extemporerade föredrag någon gäng öfverskrida försi gtighetens gräns, ett fell 8 som vi ingalunda vilja taga i försvar; ren om han, ifrar eler till och med förifrar sig. mot en sådan, atheist, som Sven IHeurlin, så är väl devta det mest. ursäktliga af alla fel. Finge man blott på närmare håll erfara, huru denne H. äflas att bland allmogen. id lik en annan antichrist, nedbryta al religion, sä torde den renlärige Nymans nitälskan kunna ber) traktas såsom en högst behöflig motvigt emot de nl farlige mannens inflytande. Men vi lemna den-(, na del af brefvet, för att äfven om den andra Mera några ord. Ben medtäflare till ombudskapet, som! I framträdde jemte H. eller rättare sagdt hade mtr na opinionen för sig, var en viss M—n, hvars dug-! lighet såsom riksdagsfullmäktig brefskrifvaren väl Sit-1 ter i fråga, men ingen betviflar som har sig bekant, Örn huru ofta denne varit använd i hvarjehanda orten rörande angelägenheter. Tydligen i afsigt att nedsätta honom omförmäles, hurusom ban varit betjent hos landshöfdingen (bör väl vara np. vy. generai-adj. baron W.); men försigtigtvis nämnas ej H—ns anI tecedentia. Börjande sin bana såsom sjudare-dräng visste han nästla sig in hos den då för tiden allsmäktige C., hvilken satte en ära uti att genomdrifva sin klients val till riksdagsfullmäktig år 1834, emot den vid flere föregående riksdagar bepröfvade representanten N. H—n i H—n, men hade den oturen att föda upp en orm i sin egen barm, såsom sednare händelser bekräftat. Det sålunda genom tit. C. vunna förtroendet började likväl allt mera aftaga och skulle, utan öfverdrifna löften eeh förespeglingar, hafva gått alldeles öfverända vid: det i Juni månad I detta år hållna valet. Dertill hvarken behöfdes ciier ifrågakommo några bearbetningar från motsatta sidan. Och att för sådana debitera grefve P., som I både i och utom Wexiö gjort sig på det fördelabtigaste känd för sin redbara karakter och sina utm: ärkta egenskaper, röjer lindrigast sagdt en illska, som illa väljer föremålen för sina utgiutelser. Emedan vi från början betviflade uppgiften, som i ech för sE sjelf låter alldeles otrolig, att nemligen arofve P. utskickades (märk!) till elektorn, kyrko ärden Pp. sS—n 1 CN, så hafve vi förskaffat oss ett bovis), som fulL komligen ädagalägger dess grundfalskhet. Med den kännedom vi ege om hr grefve P. och dess lika stora, som välförtjenta förtroinde bos allmogen, äro vi I fullkomligen öfyertygade, att om han velat lägga sig lut för M-—n, denne ovilkorligen fätt betydlig öfver vigt. Men sådant kunde icke falla denne aktningsI värde man in, ehuru han högst oförskämdt tituler ras för systemets hyrlakejo, en benämning. hvaröfver vi ej ämna spilla ett ehda ord. Genom beviset förfaller ock det karakteristiska i bondens svar, hvilket ! befinnes vara en uppenbar di kt. -— Att At med händer och fötter sträfvade efter att äterväljas. Yn mer don betänkliga ekonoej underligt, då man k Hl lmiska ställning. hvari han sig befinner; men att ve r derbörande församlingar skulle genom hans utskiela l kade, hvilka i alla rigtningar genomkor sat valdi strikle Itet, låta föra sig bakom ljuset, det var något, som ) I Aftonbladet för d. 5 Sept. 3205 finnes införd ett utdrag af ett bref från Wexiötrakten, hvaruti berättas, alt en viss grefve P.... sökt öfvertalc elektorn P. S—n från Ö. församling, att vid det nållna riksdagsmannaval för Kinnewalds, Allbo oct af Norrvidinge härader att afgifva sin röst på M—r och att nämnde elektor då afgifvit ett karakteri stiskt svar. — Så får jag häröfver skildra bref skrifvarens berätte!se med tillkännagifvande, at be: nälte grefve P.... icke vidtalt mig och ha j a således icke kommi At Ar sådant sva or som det ar