YTTERLIGARE OM M:LL LINDS UPPTRÄDANDE PÅ OPERAN I BERLIN. (Ur Red:s enskilda brefvexling.) Efter det nya operahusets invigningsfest hafva de vanliga skådespelen återtagit sin gång, och man gjorde i går början med Norma. Det var då, som Mill Jenny Lind för första gången lät höra sig som sångerska för vår publik. Hon har vistats här några veckor och man önskade at hon skulle uppträda i Det Schlesiska Lägret som var sjelfva invigningsstycket för huset; men en annan sångerska, Mill Tuczec, gjorde anspråk på sin rättighet att bibehålla den åt henne redan upplåtna rollen deri; och dervid förblef det, på konungens befallning. I går således var hel: verlden nyfiken att få höra sångerskan frår Stockholm, om hvilken ryktet redan haft myc ket att förkunna; och jag kan säga nu, att dett: rykte blef fullkomligen rättfärdigadt. Redan för sta eavatinan måste M:ll Lind upprepa, efter et allmönt da eapo!, ett rop, Som, i denna opera icke hörts förut härstädes. Bifallet från den ly sande och af en vald publik bestående samlinge! var utomordentligt, och steg till det högsta un der pjesens fortgång. M:ll Lind inropades i för sta akten och vid dess slut, samt vid slutet a hvarje följande akt; sällan voro acklamationern så alnmänna, och på många år röjde sig ej ens stor förtjusning, som vid den unga talangrik sångerskans föredrag. Hennes röst, utomordent ligt skön, särdeles i de högre tonerna, — i de begg sopranoktaverna, från ettstrukna C till trestrukn C — af en metall hk silfver, ren som en klock och konstfullt bildad till fu lkomlig jemnhet, hän förde alla och erinrade lifligt om den berömda sån gerskan Sonntag, hvilken nu, såsom Grefyv:a Ross befann sig ibland åhörarne; Grefve Rossi är nem ibland de utländska Sändebuden vid vårt ho Mellanoktavens toner voro stundom beslöjade men denna röst, som mindre kan kallas stol artad än tjusande och ovanligt klangfull, ersätt hvad som saknas henne, genom den bögsta u bildning, genom studium och uttryck. Vår kons kritik också enhälligt af den åsigten, att m Lind är en sångerska af första rangen, som h få sina likar.. Man lofordar den fulländade äd qvinligheten i hennes sång, den mjukt framanda tonen, de undersköna kromatiska Joppen, ledighet och den en rad rullande perlor liknande jem heten i Passagerne, samt portamentot. Och ic mindre prisar man hennes spel: det intagand med stor konst beräknade bruket af alla med i förening med: den sköna måtton i uttrycken affekterna och i användandet af det annars ofta lllgripna piangendo, o. s. v. — Till en:bö jan hafva vi 24 representationer alt förvänta mil bind. Vv tankar på den naturliga svåri beten at lära sr fysken, var mi så nivt belatex med bkennes tydliga u tal dera? undervisning böri som iostnader. I på kor aterkassan; des ulom r Lon It ill April 5000 Rt (omåring t.CC0 R:dr Res) Man smickrar med föruoppningen att få behålla Mille Lind h helt eeh hållet, och så vidt möjligt är får ni s ledes icke snurt se benne återvända till Stoc