YTTERLIGARE OM M:LL LINDS UPPTRÄDAN-
DE PÅ OPERAN I BERLIN.
(Ur Red:s enskilda brefvexling.)
Efter det nya operahusets invigningsfest hafva
de vanliga skådespelen återtagit sin gång, och
man gjorde i går början med Norma. Det var
då, som Mill Jenny Lind för första gången lät
höra sig som sångerska för vår publik. Hon har
vistats här några veckor och man önskade at
hon skulle uppträda i Det Schlesiska Lägret
som var sjelfva invigningsstycket för huset; men
en annan sångerska, Mill Tuczec, gjorde anspråk
på sin rättighet att bibehålla den åt henne redan
upplåtna rollen deri; och dervid förblef det, på
konungens befallning. I går således var hel:
verlden nyfiken att få höra sångerskan frår
Stockholm, om hvilken ryktet redan haft myc
ket att förkunna; och jag kan säga nu, att dett:
rykte blef fullkomligen rättfärdigadt. Redan för
sta eavatinan måste M:ll Lind upprepa, efter et
allmönt da eapo!, ett rop, Som, i denna opera
icke hörts förut härstädes. Bifallet från den ly
sande och af en vald publik bestående samlinge!
var utomordentligt, och steg till det högsta un
der pjesens fortgång. M:ll Lind inropades i för
sta akten och vid dess slut, samt vid slutet a
hvarje följande akt; sällan voro acklamationern
så alnmänna, och på många år röjde sig ej ens
stor förtjusning, som vid den unga talangrik
sångerskans föredrag. Hennes röst, utomordent
ligt skön, särdeles i de högre tonerna, — i de begg
sopranoktaverna, från ettstrukna C till trestrukn
C — af en metall hk silfver, ren som en klock
och konstfullt bildad till fu lkomlig jemnhet, hän
förde alla och erinrade lifligt om den berömda sån
gerskan Sonntag, hvilken nu, såsom Grefyv:a Ross
befann sig ibland åhörarne; Grefve Rossi är nem
ibland de utländska Sändebuden vid vårt ho
Mellanoktavens toner voro stundom beslöjade
men denna röst, som mindre kan kallas stol
artad än tjusande och ovanligt klangfull, ersätt
hvad som saknas henne, genom den bögsta u
bildning, genom studium och uttryck. Vår kons
kritik också enhälligt af den åsigten, att m
Lind är en sångerska af första rangen, som h
få sina likar.. Man lofordar den fulländade äd
qvinligheten i hennes sång, den mjukt framanda
tonen, de undersköna kromatiska Joppen, ledighet
och den en rad rullande perlor liknande jem
heten i Passagerne, samt portamentot. Och ic
mindre prisar man hennes spel: det intagand
med stor konst beräknade bruket af alla med
i förening med: den sköna måtton i uttrycken
affekterna och i användandet af det annars
ofta lllgripna piangendo, o. s. v. — Till en:bö
jan hafva vi 24 representationer alt förvänta
mil bind. Vv tankar på den naturliga svåri
beten at lära sr fysken, var mi
så nivt belatex med bkennes tydliga u
tal dera? undervisning böri
som iostnader. I
på kor aterkassan; des
ulom r Lon It ill April 5000 Rt
(omåring t.CC0 R:dr Res) Man smickrar
med föruoppningen att få behålla Mille Lind h
helt eeh hållet, och så vidt möjligt är får ni s
ledes icke snurt se benne återvända till Stoc