EL MV RORAPBL TE dvig,
Mosaiske trosbekännarem.
Glacehancskarne kastades i kåsösen, hatten på
fåaletten och spansk-röret nära nog itrymåen, Frac-
kens eleganta trängsel utbyttes mot den lediga natt-
rocken; och med belåtenhetens solros strålande ur
blicken; -satte sig den store auktorn vid skrifbordet,
fattade pennan och skref följande biljett till sin för-
läggare, utgifvaren af tidningen le Constitutioneb:
Min herre!
Åtskilliga gånger har ni beklagat er deröfver att
prenumeranterna icke vilja nappa på kroken; -så-
som ni uttrycker er, i afseende på min roman. Ni
kan dock nw stoppa er farhåga i byxfickan — hör
hvad som händt mig i dag!
För ett par timmar sedan tittade jag upp på vår
konst-exposition. Bäst jag der gick och öfvertänkte
ett nytt ämne för: början af min 6:te :tom, väcktes
jag plötsligt af ett: Hell dig, du store Eugene, du
mammots-vålnad, hvilken står vid naturkonungens
samvetsport, respirerande ditt lifs faksimile, eller nya
himlar och ny jord Det var, efter. hvad jag sc-
dermera förnam, en s. k: Brikolist (här jemte en
gammal häst uppställd på exposition) som på detta
originella sätt helsade-mig — och: mannen hette,så-
som han sjelf uppgaf, de Rihs, apothicaire privilegiå
royal. I oceaners svallb, fortfor han, jag throners
grundval sänkte, men vägen ock en väg åt djupets
lågor skänkte; och derföre är du värdig att af mig
bekomma ett stoff till den yppersta verklighet, som
någonsinskan uppfantiseras i afseende på fortsättnin-
gen af en evig jude, hvilken trampat mammots huf-
vudskål och sträckt sinå forskningar till Kamtschat-
kas glacierer.
Och derpå berättade mig den pikante främlingen
hvad som följer:
Längst upp i björn-omvandrade norden, invid Is-
hafvets stränder, lefyver ett underligt folkslag, som
kallas Brikolister — ett folkslag, utmärkt lika myc-
ket för sitt krigiska lynne som sina egna lefnadsya-
nor. Redan det yttre hos Brikolisterna företer nå-
got högst kuriöst. Deras fysionomier t. ex. skifta
i högrödt och blått, hvilket lärer härleda sig. från
en dekokt, brainvin .kallad, den enda näring. deras
konstitution kan fördraga. Öfver ögonen bära de
ständigt en florshufya till skydd mot den evigt glim-
mande snön; och i pannan ha de horn, ett fenomen,
orsakadt af en outredd naturkraft, som framkallas
under deras offergillen; der de tillbringa nätterna
aflägse från hemmet. Deras religion är hednisk; och
jemt och samt offra de till sina afgudar, bland hvyil-
ka Pellman, Halman och Knäcksell äro de förnäm-
ste, Till den grad förvända äro deras begrepp om
ett Hf efter detta, att de tro det förtärandet af ofvan-
fämnde dekokt gör dem saliga,. Men det hemska
hös Brikolisterna är, att de tillika äro mennisko-
ätare. De lefva nemligen i ständig fejd med ett
annat folkslag, Nykterister benämndt, hvilket har en
oemotståndlig passion att bland Brikolisterna utbre-
da läran om en ny syndaflod. Dessc, så olika i öf-
rigt sina arffiender, likna dem ändå derutinnan att
äfven de hafva horn, Nykteristernas likväl) för det
eviga vattudrickandets skall, framkallade af brist på
nåaturkraft. Tikasom mellan Ahriman och Ormuzd,
mörkret och ljuset, fortgå deras strider i ohejdad
ifver. På samma sätt som de fordne vikingarne an-
fäktades af berserkerraseri, så blir. Brikolisten vid
första skymten utaf en Nykterist gripen af vattu-
skräck; och till bevis på de förres vildhet må en-
dast anföras att de, för nägra år sedan gjorde sig
eh bål af idel slagne Nykteristers hufvudskälar, den
de numera begagna vid sina högtider.
(Här gjorde den snillrike författaren ett uppehåll
i biljetten. Sedan han gått ett par slag öfver golf-
vet med hufvudet öfverfullt af nya ideer, satte han
sig åter och fortfor):
Ni skall veta, min herre, att detta obändiga folk
lefyver under en despotisk styrelse: de: regeras nem-
ligen af qvinnor. Deras nuvarande regentinna, Bar-
bara, är, enligt hvad monsieur de Rihs berättat mig,
lika utmärkt för sin förslagenhet som för en upp-
höjd bildning och stor konstnärlighet i sång, hvil-
ken öfverlägsenhet öfver de råa barbarerna gjort
dem till hennes blinda verktyg och alltför slafviske
undersåter. Och just denna Barbara befinner sig
för närvarande här i Paris, dit hon, för att genom
lektioner hos Garcia klara några hesa toner och
lära sig löpa, begifvit sig i sällskap med min nya
bekantskap, hvars ädlare natur — jag citerar hans
egna ord — ännu så till. det yttre som inre obe-
mängd af barbarismen, längtat till ett mera civilise-
radt klimat,.
Resten förmode Vi att läsaren sjelf förskaf-
far sig.
ee
— Midt ibland jullitteraturen har i år äfven
råkat inkomma eller utkomma ett historiskt arhete.